Att vara i tid...

God morgon!
 
Här vaknade jag till strålande solsken, öppnade upp balkongen och kände värme...
Iallafall på balkongen.
Går in och fixar frukost, kaffe och sätter mig i soffan för att blogga lite om min hektiska vecka, sätter på tv´n och...
Terrordåd igen.
I London.
 
Känslan som drabbar en numera;
Vanmakt.
Alla är chanslösa mot dom här galningarna.
 
Att sitta här och tycka man haft en jobbig vecka känns ganska futtigt i jämförelse.

Satte ju sista stygnen på studentbalklänning i onsdags hemma.
På FREDAGEN ringer desperat tös, har precis fått sin klänning och den är för lång, behövde få den kapad.
Tre lager.
Det var ju "bara" att lägga upp...

Nej... det är inte bara att lägga upp, det tar timmar.
Ni har ju själva sett och hört "klagomålen" på dom ojämna klänningarna här.
Först ska man nåla det undre lagret jämt runt med knappnålar, klippa, kolla, skära på klippbordet jämt och sy.
Sedan samma procedur med andra lagret och sedan tredje och är det mycket chiffong på det yttre lagret...
Det tar TID, timmar som sagt, "det är inte bara att klippa av", tror verkligen inte att folk förstår.
 

Jag var tvungen att säga nej, jobbade själv fredag och lördag och att faktiskt ORKA ta en balklänning efter arbetstid, nej det gick bara inte.
Det skar i mitt hjärta men två dagar innan studenten... hjälp.

Hade chefen varit hemma hade jag väl kunnat offra lördagsmorgonen men att behöva jobba hela fredagen och då somnade jag för övrigt 21 (kom hem från jobbet 19) och vaknade 08.30 ( 11½ tim sömn!!!) och sedan jobba på lördagen också...
Ja, ni kanske förstår att jag var trött och fick neka tösabiten.
 
Hade "skolavslutning" i fredags och jobbade själv.
 
Jag går till jobbet idag och känner mig som "a million dollar girl" i min trollsländeklänning, det var ju sista dagen på terminen så man ville ju vara lite flott liksom.
Kände att jag svepte fram som en graciös våg...
 
 
 
Kommer och en av våra godsgubbar lämnar gods på jobbet:
- Har du på dig MORGONROCK på jobbet?

Jag: 
- NEJ, det är faktiskt en klänning!

Godsgubbe: 
- Jahaja, det såg ut som en morgonrock först hahaha, men jag ser ju att det är en klänning nu, hahaha...

Jag:
- Ha-ha-ha...  tror du jag går till jobbet i morgonrock och ställer mig och jobbar, det var det värsta! (morr)
(JÄTTEKUL!!!)

Nåja, resten av dagen kom UNDERBARA KVINNOR i diverse åldrar kommit in och bara öste beröm över min klänning och beundrade den.
Jag ljuger inte när jag säger att faktiskt varenda flicka, kvinna och äldre dam beundrade den.

Har bara en sak att tillägga:
KVINNOR, tack för pepp, girlpower när den är som finast!

Godsgubbe (i min egen ålder):
👎 Vad vet du liksom...?
 
Dags för hundpromenad, vi ses kanske senare eller imorgon.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0