korpen flyger...

God morgon!

Här har det gått i ett i dagarna två, jobb, jobb, jobb och lite annat smått och gott, vi börjar med i onsdags...

Mitt alarm ringde klockan 07.00, jag låg kvar i sängen och ska precis stiga upp när jag hör ett "rassel-rassel-duns" och jag undrar vad sonen håller på med i matrummet.

Hör en hård duns till. 
Tystnad. 
Duns-duns, slammer.
Slammer, slammer och jag börjar härskna till i sängen och tänker "Vad i helvete håller sonen på med där ute, river han hela lägenheten.

Jag stiger upp för att kolla vad han håller på med.

Möts av sonen i dörren som ser helt vild ut i blicken:
- Vi har en FÅGELJÄVEL i lägenheten!!!!

Rusar ut i matrummet och sonen pekar mot gardinstången i vardagsrummet och där förväntar jag mig en liten pippi MÖJLIGTVIS och där sitter:
En jättestor korp (den var helsvart), kråka eller gud vet vad för fågel.
En megastor.

Panik.
Upp med sambon, upp med balkongdörrar, fram med kvast, tre personer ser nu en urstressad fågel flyga mellan alla skåp, gardinstänger, gardiner och fönstrar vi har i vardagsrum och matsal.
Dock en mycket smidig STOR fågel ska tilläggas för hen landade på vissa prydnadssaker och välte dom inte.

Alla skriker till varandra att INTE SKRIKA för att stressa den ännu mer.
Vi skriker ändå fastän vi inte tycker att vi bör skrika.

Tillslut prickar den rätt mellan mellan dörrarna och flyger ut i friheten.
Tre personer tittar på varandra och undrar:
Vad fan hände här...?

Fågeln hade iallafall ramlat in igenom skorstenen, vi hade ju sotaren här för några veckor sedan och då hade jag öppnat spjället och sedan glömt att stänga det.
Kråkan-eller-vad-det-nu-var-för-fågel hade med andra ord haft lite otur och trillat ner till oss.
 
 
Måste dessutom ge den en eloge för det enda som den lämnat efter sig var grus runt öppna spisen där den ramlat ner samt en fjäder, den hade inte skitigt någonstans trots stressen och det var jag oändligt tacksam för.
Sedan satte jag mig med en kopp gevalia som sig bör när man haft OVÄNTAT BESÖK.
 
Igår så fyllde mamma SJUTTIOSJU (!!!!!) år...

 
... jag gick hem lite tidigare från jobbet, fixade present och sedan hem och lagade middag med hjälp av sonen.

Jag fattar ärligt talat inte att morsan redan är 77, jag kan bara vara glad och tacksam att jag har en så pigg mamma som knappt fyllt 25 i huvudet.
Klättra i berg kan hon ju bevisligen också, eller som sonen sa när han tog ner henne på jorden lite efter skryt om sin bravad:

- Mormor, du ska nog inte dra så stora växlar på det där, du har ju bara tagit dig upp för en brant backe!

 
Nu dags för lite jobb innan jobbet, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0