En lördag i slutet av februari...

Vaknade vid 07 0ch vid  08.00 i morse sken solen från en klarblå himmel och jag och Milou drog iväg på promenad.
Det var MAGISKT.
Stan var dödstyst, möte 1 bil på Söderväg innan vi kom till muren och jag trodde nästan vi var helt ensamma kvar i hela stan.

Och vet ni vad jag älskar?

Jo, jag älskar att folk i den här är hemma och äter långfrukost på helgen och latar sig i tv-soffan, DET älskar jag:

Vi fick en undebar promenad i en folktom stad och nästintill hela promenaden till Snäck och tillbaka.
Jag älskar folk som går ut och går runt 10-11 när jag och Milou är hemma igen.

Tack kära latmaskar, TACK!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag gillar ju inte snö men när det är så här vackert och någon gång ibland, då är det OK.

Sedan vilade jag innan jag ritade av två klänningsmönster som jag ska sy, efter det fållade jag sprund, ärmar och nertill på den svarta klänningen som kvällsparty.

Ja, arbetsrummet, lite crimetime i öronen och så har man ett riktigt lördagsparty!
 
 
 
 
Det som då är mindre roligt att min näst sista släkting på min fars sida som vi umgås med har gått bort.

Känns helt overkligt och så jävla sorgligt att det är inte klokt, mamma och jag hann iallafall träffa hen i julas och vi hade dessutom planerat att försöka träffa hen som idag men hen gick inte att nå.

Så kom dödsbudet.
Jag har ju inte velat gå dit heller förens jag känt mig helt återställd efter sjukdom så man inte smittar ner med farliga baciller när någon får cellgifter.


Chock.
Fastän vi visste men så blir det nästan som att man lurar sig själv när vi satt och pratade om sommaren och vad som skulle hända då...

Ja, cancer hörrni, man ska fan ta vara på livet och göra det bästa och roligaste av det för rätt som det är kanske det är försent och har man gått och trampat på i tråkiga spår så lär man ångra sig som fan.

Nu ska jag sova, vi ses imorgon igen, då ska jag fota den svarta klänningen lite bättre.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0