Smokingklännings-prov uppstartad...

 
Så har jag startat upp "Projekt Smokingklänning" idag, jag har gjort ett prov i lakanstyg.
Insåg nästan direkt även om detta är i lakanstyg så kommer själva originalet bli SKITSNYGGT, modellen är GORGEUS...

 
... till och med i lakansväv!

När jag gör mitt original kommer det bli så snygg, så snygg, så snygg, såååååå snygg.

Sedan var det dags för balklänning, jepp nu har den säsongen dragit igång igen...
 
 
... och idag kapade jag en klänning med släp som skulle vara mer jämnlång och utan släp och sedan vändsydde jag foderkjolarna...
 
 
... och det är något jag aldrig gjort förut på en balklänning MEN något jag faktiskt klarade galant för vändsy har jag ju gjort på både längden och tvären på andra plagg.

Jag blir mallig... IGEN.
Jag kan ju liksom.
 
På det dammsög jag hela lägenheten för det var så skitigt och sedan gick jag Ringmuren runt med Milou för HON ska ju har sitt också.
Jag är ganska trött om jag säger så och ska snart se "Domstolen" och krypa till kojs.

Kan bara säga att jag inte kan sluta titta på mitt klänningsprov, jag är så förväntansfull inför det jobbet så ni anar inte.
Dags för sängen, vi ses imorgon igen.
 
 
 
 

Skitmallig igen då...


God dag!

Här har det inte funnits utrymme att blogga eftersom jag haft fullt upp...
Vilket liv man lever nu hörrni.

Fick idag besked att jag tagit YTTERLIGARE FULL POTT igen i skolsammanhang på min senaste tenta.
Tog alla poäng och ytterligare ett VG (det högsta av tre betygskategorier återigen) till min samling av resultat.

Herregud, jag är så mallig nu att jag nästan dör.
SKITMALLIG.
Helt jävla otroligt mallig.
Såja, lugna ner sig Österholm, ni har nog fattat.
 
Har precis skrivit min andra tenta i marknadsföring så håll tummarna att det blir ett VG till då.

I lördags jobbade jag och sedan drog jag med mamma på promenad, det blev Hällarna.
Ja, jag går ju aldrig där pga allt folk som hänger där numera men vädret var inte tipptopp så jag hoppades att det skulle vara lite folk OCH:
Det var det.

Bara det att det var ju ett tag sedan jag var där...

Mamma och jag tog oss ner via den gamla vanliga trappen vid Kneippbyn och gick nere.
När vi sedan skulle upp så skulle vi ta oss upp på det stället JAG alltid tagit mig upp och längs den sträckan finns ju ingen trappa, insåg att backen upp skulle innebära klättring när vi väl var där.
Och så hade jag ju min 77-åriga morsa i släptåg...
Hm... tänkte inte på det.

Nåväl, jag tog mig upp och mamma (aka Krutgumman) klättrade efter under pust och stånk men upp kom hon, dock inte jätteglad över klättringen...

 
När vi så sedan kom upp och gått ca 20 meter så upptäcker vi att dom byggt en ny trappa längst bort mot början av Hällarna.

(Okeeeeej...)

Morsan påpekade MYCKET surt med bokstaverande tonläget:
- MADELEINE, här är ju för fan en trappa!

Jag försökte då förklara att jag faktiskt inte visste det eftersom jag inte varit i området på säkert ett år.
Mamma Krutgumman fnyste och tittade på mig som om jag ljög.
Jag sa käckt:
- Nåja, då fick vi ju lite extra motion iallafall!
Krutgumman:
(FNYS igen)

Dagen efter startade jag och Milou upp mycket tidigt för att slippa folk och intog Hällarna igen...
 
 
 
 
 
 
... och hade en så sjukt vacker promenad så det var inte klokt och inte en käft i sikte så min lycka var total.

Sedan satt jag hemma och solade och har bränt sönder mig.

Vårsol (livsfarligt), två timmar satt jag för man är ju helt soltörstande nu och vill tanka d-vitamin.
Har fått rosaceautslag på kuppen, SÅÅÅÅÅÅÅ oproffsigt av mig dock inte mycket att göra åt, jag får väl se vart det tar vägen.

Sedan startade jag upp denna innan sonen skulle komma...

 
 
 
... och nu måste jag jobba innan jag ska till veterinären med hunden.

Ja TYVÄRR har jag en lista med punkter som jag måste ta för vi har hittat en knöl på hunden.

Jag har ganska ont i magen faktiskt.
Vi ses imorgon igen.
 
 
 

Liket lever...

Liket lever...
Jo då, det är sant!

Så var man över den berömda puckeln när man orkar lyfta huvudet och stiga upp ur sängen igen, HURRA.
Jag kör väl min vanliga:
"Jag ser ljuset, jag ser ljuset Jonathan..." #Brödernalejonhjärta
 
Iallafall så har det gått ner till 37.7 med alvedon i kroppen och jag känner mig som mig själv igen.
Igår (med 38 i kroppstemperatur) var jag dock tvungen att stiga upp och kolla igenom en tenta som skulle iväg, addera lite och sedan blev det en timmes lektion innan jag stöp i säng igen.

Men jag gjorde det, den första sk "Minitentan" i marknasföring flög sin kos via cyberrymden och jag var sååååå oändligt tacksam att jag gjort så pass mycket förra veckan så det inte var så mycket kvar.
Idag kör jag resten så får jag vila igen sen.
Blir inget jobb imorgon men på torsdag har jag bestämt att jag SKA vara på jobbet igen så nu ska den sista febern vilas ut, sen så...
Kör vi som vanligt.

Ja, då vet ni att jag lever iallafall, att jag gnisslar tänder över att det är sol ute igen (man tappar det så lätt när man har feber, fast lite har jag gnällt till vänner via messenger), men från och med imorgon såg det ut att bli hela TIO GRADER ute så det känns ju som om sommaren nästan är här.
Har ju firat en och annan midsommar där gradantalet legat på 11-12 grader så 10 är ju faktiskt inte så pjåkigt.
Skall tvätta upp några vårjackor tror jag så jag har ifall att.

Snart påsk (som ligger sjukt bra iår och jag skall vara lite ledig), sedan sommar.
GUD vad jag tjatar om detta varje år, men när man klarat av "Årets influensa" varje jävla år och firat påsken DÅ ligger verkligen "Vår bästa tid" framför en.
MIN BÄSTA TID iallafall.

Jag ser ljuset Jonathan, jag ser ljuset...
 
 
 
 

Influensan in da house...

I onsdags sa jag till min chef:

"Vilken tur vi haft som sluppit influensan iår!"
Och vi var både väldigt glada över det.
Igår började jag må dåligt på eftermiddagen men jag trodde att jag kanske bara var trött.
Under kvällen mådde jag bara sämre och sämre och idag har febern pendlat mellan 38.5 och 39.
Man ska aldrig säga att man är glad att slippa något, det slår alltid tillbaka.
Återkommer när jag mår bättre.


När man är minnesvärd... eller inte...

Idag...
 
In kommer en gammal klasskamrat från mellanstadiet.
Jag känner omedelbart igen XX i fråga och utbrister:
Nämen hej XX, vad roligt att se dig, är du tillbaka på ön!?

XX tittar på mig, känner inte igen mig men skiner sedan upp och säger:
Nämen hej "du"!
Jag går fram och ger XX en kram och får en mycket hjärtlig kram tillbaka.

Jag blurrar på om våran skoltid (vi gick 4:an till 6:an ihop) och frågar vad XX gör nu, XX pratar på lika mycket som jag, frågar tillbaka och vi pratar på medans jag hämtar XX plagg.
Så pratar vi om plagget och lite till skulle fixas tydligen som vi missat och det blev bestämt att XX ska komma tillbaka imorgon.

Så ska XX gå och på återseende imorgon och då tittar XX på mig och säger:
Alltså jag måste vara ärlig men jag minns dig inte så tydligt, när gick vi i samma klass...?
Båda svarar mellanstadiet samtidigt och så säger vi båda "Barbro" (våran frökens namn) och jag började skratta...
Jaha, SÅ minnesvärd var alltså jag, en tjej som gjort stort intryck!

Nåja, jag kanske har förändrat mig LITE i utseende från den lilla (icke så glada på bilden) julgrisen jag var på den tiden....
 
 
... när jag och XX gick i samma klass.

Nu är man ju en mogen tant på snart 46 och även om jag kanske känner mig som den där unga damen på bilden i ålder så...
Nä, man kan inte anklaga XX för att inte känna igen mig.

FINT dock att XX spelade med en liten stund och låtsades känna igen mig.
Den icke så minnesvärda tanten skall nu gå och lägga sig, vi ses imorgon.
 
 
 
 

Mina topp tre och valet...

Idag satte jag mig och gjorde första delen av marknadsföringstentan så har jag gjort det klart.
Jag tror det kommer gå bra, min magkänslsa säger mig det.
 
 
Skam på torra land om det nu INTE gjorde det då.

Sedan satte jag mig för att välja ut MAX tre alternativ till smokingklänning jag kan tänka mig att göra och gick igenom ALLT jag har i mönsterväg och tillslut blev alternativen:

1.
 
 
2.
 
 
 
 
3.
 

Och så skickade jag bilderna till chefen för att få bäst svar på vad som är en smokingklänning och hon tyckte Nr. 2 och det tyckte jag också eftersom jag redan innan tänkt mig något åt Wallis Simpson-hållet...
 
 
... en riktig stilikon vad mig anbelangar...
 
 
 
... så det blev alltså denna:

 
Sedan skulle jag ta itu med mönstret och HERREGUD vilket virrvarr av miljoner linjer som skulle särskiljas i TRETTON MÖNSTERBITAR!!!!
 
 
 
Seriöst, det tog över en och en halv timme av ritande, krälande och klippande på golvet och när jag sedan ritat av alla 13 bitarna hann jag precis klart innan det blev för skumt ljusmässigt och knän, rygg och nacke skrek av värk.
 
Jäklar så ont jag hade, en tant i min ålder är inte att rekommendera till såna här aktiviteter och när jag gjort detta ansåg jag mig vara klar för dagen, klockan var ändå 16 och jag hade jobbat på sedan ottan med skolan.
 
En timme var jag dock tvungen att köra plock och då lyckades jag putta Bettan i golvet och så gick henne tredje ben hädan...
 
 
Satan så klumpigt, försökte både limma och spika fast det men utan framgång, hon får åka ut i boden tills jag kan få henne lagad ordentligt och sedan tog jag in en annan docka från boden istället...
 
 
Köpte ju fyra av Malmgrens_Österholmarna för 100 spänn styck för några år sedan så nu fick en av dom flytta in istället för Bettan.
 
Roligare än så här blev det inte idag, jag hade velat göra klart en av gubbens t-shirtar men klockan 17 fick det vara nog för idag, jag är dödstrött och sedan skall jag orka ända fram till fredag klockan 18 också.
Vi ses imorgon igen, nattinatti.
 
 

Skärp, tenta och t-shirtar...

 
Plockade upp den sista lilla resten från siverkjolen och skall göra ett skärp, det skall bli snyggare än så här dock...
 
 
... kan vara bra att ha "till fest" när man vill vara lite mer formell och dölja rynket i midjan.
 
Till "vardags" och en middag på stan...
 
 
... blir det bra med RÄTT tröja, dvs den dimrosa när den är klar (tjat, tjat).
 
Lite chockad fick jag idag veta under min marknadsföringslektion att redan på fredag är nästa tenta i just ämnet marknadsföring.
Och nästföljade fredag.
 Vad?
 
Va, jag har ju knappt njutit av förra tentans vinst och så ska man på´t igen???
Panik och pust.

Det visade sig att kursen är kort, bara fem veckor, så det blir två tentor på raken.
Hjälp.
Jaha, då ska man väl klara av det också då, fick en klump i magen.
Mot nästa VG, go-go-go!

Vidare idag så har jag gått runt muren med vovven, dammsugit SAMT påbörjat och nästan gjort klart sambons födelsedagspresenter från mig och morsan...
 
 
... fortsättning följer, dom ska bara fållas och sedan är dom klara.

Nu är det tv-kväll, vi ses imorgon igen.

 
 

Orkamora...

Om tant är trött?
Jo tack det är hon.


Upp tidigt imorse, ut och gå med hunden, kasta sig efter dusch till jobbet och jobba, ut till vän för att hjälpa till med ett par stolar som inte gick att göra dessvärre för proffs måste till.

Jag skar ut tyget (favorittyg från Clarke & Clarke "Tempo" som vi säljer på jobbet) och så höll två av oss och en sköt med stiftpistol men:
Träet under tyget måste slipas till så sitsen går ner i ramen, tyget var för tjockt.

 
Dock, kommer bli skitsnyggt när det väl blivit klart, tyget är underbart!

 
Det blev ett mycket trevligt maratonfika istället med tårta och bulle men GODE VÄRLD så trött jag var när jag kom hem.
Vilket tempo.

Dock var jag så i gasen så jag NÄSTAN fick för mig att sätta igång och börja sy sambons t-shirtar men jag stoppade mig faktiskt själv och så fort jag sjönk ner i soffan i en ren pyjamas kände jag mig nöjd med att inte göra ett skit till.
Nyheterna och "Andra chansen" sen är jag liksom färdig för idag.

Jag var till och med på det planet när jag åkte hem från jobbet att jag inte handlade till middag imorgon med sonen utan jag tänkte:
Vi äter ute.
Orka laga mat.
Inte.
Kokamora har blivit Orkamora.
 
Vet ni vad Orkamora ska göra nu?
Jo, hon skall till och med krypa ner i sängen och fortsätta se på tv där, vill bara ligga under täcket och samla kraft till imorgon och så får vi väl se vad jag orkar med då...
Om ens nå´tt.
 
 
 

Full pott...


I måndags hade jag fått mail från skolan angående betyget i "Yrkeshistoria" och jag vågade inte öppna mailet, idag tog jag mod till mig och tittade:

VG. FULL POTT.
 
 
 
Gick vidare in i själva betygsmappen och jag har tagit alla 15 poängen i kursen och ALLA 40 p på tentan och som sagt ett VG.
WTF?

Helt jävla otroligt, jag trodde inte det var sant.


Nog för att jag jobbar hårt för att nå mitt mål och försakar det mesta livet utom jobbet just nu men det är fan-i-mig värt varenda sekund.
Jag kan ärligt talat inte ens förmedla nog många gånger hur lycklig jag är varenda dag jag går till mitt jobb/plugg.

Att jag sedan får högsta betyg i nu två kurser är grädden på moset.

Jag trodde aldrig att min hjärna vid denna ålder skulle fixa det här, jag trodde inte ens att jag var en pluggis.
Men det var jag visst.

Jag är så oerhört lättad, så glad, så överumplad av min egen förmåga.
Nu ska tant krypa i säng, imorgon är en ny dag på jobbet och till helgen skall jag fortsätta jobba, det blir:
Ateljén, hjälpa till att skära ut tyg till stolar hos en vän, sy kuddar i detta UNDERBARA tyget...


 
... påbörja t-shirtar till gubben som fick det i julklapp samt gå hundpromenader såklart!

 
En fullspäckad helg med andra ord.


 
 


Ljuset är på väg...

Idag kände jag att jag är snabb.
 
1. Först ändrade jag tre tröjor.
2. Sedan drog jag på ett ärende och vidare till jobbet för att hämta en stor kasse kläder som jobb.
3- Klockan 17.49 var jag klar och vart förvånad själv att jag faktiskt var klar, 8 plagg (11 om man räknar in det på morgonen) på fyra timmar och fyrtionio minuter.

Underbart.
Man mår gott.
Man blir lycklig.
 
Och jag måste återigen bara skriva om det där med ljudbok och vad det gör med mitt inre, när jag sätter på ljudboken och det blir som ett lugn i hela min kropp.
Jag är totalt beroende.

Först kan jag känna mig som en häst i en startfålla, stressad, ofokuserad och så sätter jag på ljudboken och det är som jag misstänker att det känns för en heronist när hen skjuter in en sil, man blir lugn och avslappnad och det är som om det sprider sig i hela kroppen direkt.

Jag blir fokuserad och hypnotiserad av en röst och så kör jag.
Jag skärmar av och inget annat än jag och jobbet i mina händer existerar, det är helt underbart.
Jag älskar det.
Fort går det med ljudboken i öronen också.

Det som då var MYCKET TREVLIGT det är att jag knäppte denna bilden klockan 17.20 idag...

 
Någon som ser något speciellt?
Jo, det är väl LJUSET va?
Jag bestämde mig för en promenad på studs, ljust ute, då hinner jag runt muren.
 
Jag hann till Silverhättan och sedan blev det mörkt MEN jag kände ändå lyckobubblor i kroppen, fan nu är det vår, nu kommer ljuset och så kommer sommaren.
 
 
Tänk när man kan sluta jobba klockan 18 på jobbet och dra hem och sedan ut och gå med hunden.

Jag orkar sällan på mornarna numera. jag jobbar eller vilar innan jobbet och Milou får gå pensionärspromenader med mamma ons-to-fre, men när ljuset kommer är det ju en helt annan femma.
Och nu är det på väg.

Vad jag längtar till detta...

 
SOM jag längtar.

 

Jag och primadonnan...

God kväll!
 
Så var den här dagen över och jag är inte så jättenöjd med den om jag skall vara ärlig och det är väl antagligen för att jag inte fått så mycket ut av den.
"Försov" mig och kom upp sent, satt för länge framför dumburken på förmiddagen, gick för kort promenad för att hunden inte ville gå pga blöt mark och blöta tassar.
 
Hann inte mer än hem och ta en dusch och fika för sonen skulle komma på tidig middag eftersom son och sambo skulle gå på bio vid 18.
Jag hade velat sy och nu sitter jag framför några husfruar i New York istället.
Hade jag bara kommit upp i tid och inte segat så hade jag ju hunnit med mycket mer, detta känns som en urtråkig och bortslösad dag.
Minus middagen med sonen då.
 
Så över till hunden...
 
Den lilla primadonnan skuttade så himla glatt ned för trappen för vi skulle ju ut på promenad!
Så kommer vi ut och när första tassen nuddade gräsmattan "oho"...
Det är BLÖTT.
Det har regnat.

Hunden tvärstannar, vägrar gå och jag går vidare till grinden och hon står kvar.
Gå på promenad, oh no, I don´t think so, tänkte vovven, det förstod jag direkt.
 
Jag kallade och kallade och hon bara glodde och låtsades vara totalt döv, ingen promenad här inte.

Jag fick då gå och hämta hundjäk-ln och när hon var tvungen att gå med och gick på den våta marken var det som en amfetaminist som drogs efter mig och lyfte så högt på tassasrna så det var inte klokt, hon gick med luftsteg.

Nåväl, vi pinnade på, inget regn iallafall och skönt ute trots molnigt, dock...
När vi kom till Wisby Beachclub vägrade hunden fortsätta.
Hon stretade med kopplet och skulle bara vända.
Jag försökte locka på men icke då, hon skulle hem igen så vi fick vända (WTF?) och jag var inte glad.

När vi så genade igenom stan så hade hon helt enkelt inte lust att gå längre när vi kom till Stora Torget.
Alltså vad händer, tänkte jag, hunden hoppar då upp på en liten prydnads-sitt-sten eller vad jag skall kalla det och vägrar bara gå.
Jag fick lyfta upp henne och bära den lilla primadonnan en bit och sedan fortsätta hemåt och GUD så trögt det gick.

Jag fattar verkligen inte vad som hände, hon är ju som en promenadmaskin och kan gå hur länge som helst och idag hade hon absolut inte lust, men det hade jag och hade jag vetat att detta så hade hon fått stanna hemma.

"Blöta tassar, not my thing matte..."
Typ.
 
 
Nu skall jag faktiskt gräva ner mig i sängen och titta vidare på tv, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Tenta-dagen...

Har skrivit tenta från klockan 08.30 till 18.10 idag med två små stopp för matintag.

Vid 16 hade jag en uppgift kvar och var tvungen att redan då äta kvällsmat redan för jag hade NOLL energi kvar i hjärnan.
Nacken skrek av allt sittande för det är den sannerligen inte van med och jag var inte speciellt glad över det MEN lättad att tentaskiten är över i Yrkeshistoria.

Insåg dessutom att hemtentor kan vara farliga.

Man börjar med:
1. 10 frågor bara, det här vipsar jag ihop jättefort.
Insikt:
2. Oj, det var visst mer att skriva än jag trodde.
Oro:
3. Har jag skrivit för mycket eller för lite?
4. Läsa igenom.
Ångervecka:
5. Ändra och inte vara nöjd.
Va fan...
6. Börja tveka jättemycket om man ens fattat ett skit i tentan.
Ångest:
7. Analysera ännu mera och tycka allt ser fel ut, ändra lite till, ta bort och lägga till nytt på sina ställen.
Tillslut:
8. Man är så trött så man skiter i allt tillslut, ändrar ett kommatecken, sparar och trycker på SÄND till läraren.

Jag har jobbar hårt, tror dock inte att jag fixar mer än godkänt men jag har iallafall klarat av min första tenta på högskola.
Seriöst, VEM hade trott det, inte jag iallafall.
Får jag "Icke godkänt" blir det mord.
 
Så till lite finbilder på klänningen från igår...

 
 
 
 

Jag börjar så smått fundera på mitt examensjobb och funderar på hur man ska få tag i ett vackert tyg som skulle kunna bli...
Alltså jag vet ju inte vad jag skall göra ännu men det lutar åt att det blir tre klänningar, som en liten kollektion.
Man behöver egentligen bara göra en MEN jag ska nog göra tre ändå.


En vardagsklänning och då tänkte jag ta min egendesignade jerseyklänning med kimonoärm.
Sedan tänkte jag ta min kimonoklänning som jag håller på med nu, även den egendesignad men sen skulle jag även vilja göra något sånt här.
Alltså i magen känner jag:
Dior och 50-tal.
 
 
 
Men skall jag då få ihop det med två kinomoinspirerade klänningar vet jag inte, det är isåfall att tygerna skall vara liknande.
Herregud, det är så mycket man vill göra men det är så svårt att bestämma sig.

Jag har tittat på Märthaklänningen här hemma och tycker tyget är så himla vackert, jag vill göra något sådant men med mycket fluff under, 50-tals fluff.
Skicka någon till Paris och inhandla tyg, eller hoppas på en stor Lottovinst så jag kan åka själv och köpa.

Nåja, jag ska inte hetsa, jag har tid att fundera på både det ena och andra men... VIPS så är man där.

Dags att bädda rent i sängen och krypa ner och sova, vi ses imorgon igen.


 

När Märthaskolan kommer hem till Madde...

Ibland är det NÄSTAN så man tuppar av.
Jag är så trött idag att jag nästan inte orkar skriva, haft klädesplagg som inte flutit på smidigt, ingen bra jobbdag rent "tekniskt" sett med andra ord, annars bra.

Fick kasta mig till bibblan mitt i allt för jag kom på att jag kanska behöver kurslitteratur till imorgon inför min tenta.
Vid 16.30 hade jag tappat geisten fullständigt och var tvungen att kasta mig in på Brödboden och köpa mig en macka för jag var så trött och hungrig att jag inte kunde jobba en sekund till utan något i magen.
Blev inte bättre energi eller humör och kläderna fortsatte att jävlas.

Och nu raskt över till Märthaskolan, för allt har inte varit dåligt idag.

Måste bara skriva lite fakta om Märthaskolan för er som kanske inte vet vad det
 är/var innan jag fortsätter:

Märthaskolan var ett modehus och en sömnadsskola i Stockholm i verksamhet mellan 1927 och 1975. Märthaskolan grundades av grevinnan Marg von Schwerin,(född på Gotland) som tidigare varit lärarinna på Femina sömnadsskola och verkade som mode- och mönsterexpert på Idun, med stöd av prinssessan Märtha samt von Schwerins väninna och kollega på Femina Margareta Lindström.

Man utbildade sömmerskor och skräddare med inriktning på högklassigt dammode. Skolan fick sitt namn efter prinsessan Märtha som hade ett stort intresse för mode och upplät sitt namn mot förbehåll om full insyn i verksamheten. Märthaskolan är en av de få tillverkarna av couture i svensk historia.

 

På Märthaskolan fanns en fransk avdelning där man sydde upp plagg efter originalmönster från Paris. Skolan hade täta förbindelser med franska modehus som Dior, Chanel och Balenciaga m.fl.

 

År 1929 utsågs Märthaskolan till kunglig hovleverantör, skolan upphörde 1975 då exklusiva kläder blev utkonkurrerade av konfektionsindustrin.

 

Nu kommer jag då inte ihåg vad jag skrev sist om min uppsats till skolan, jag vet iallafall att jag lovade att skriva mer om mitt besök på Fornsalens samlingar och det kommer, har bara inte orkat ännu MEN det kommer.
 
Iallafall så var det så (och det är detta jag inte kommer ihåg om jag skrev om) att två av plaggen jag fick se från Märthaskolan var inlämnade av en gammal klasskompis mamma, den mamman träffar jag dessutom titt som tätt i syateljén nu.

När hon så kom in IGÅR var jag ju tvungen att berätta att jag tittat på hennes kläder från Märthaskolan och det visade sig att ena plagget var hennes och det andra var hennes mors.

I tillägg så undrade hon om jag ville titta på en klänning till från hennes mamma som hon hade hemma?

Absolut, sa jag, det vore jättekul, det gör jag gärna vid tillfälle.

Idag, dvs en dag efter vårat möte så kommer hennes man in med "bud" från henne och med sig har han en TVÄTTÄKTA Märthaskolan-klänning från "Den franska avdelningen" till låns så länge jag vill.

Jag bara:


 
Jag har försökt fota praktverket ikväll men det är ju omöjligt, det gör den INTE RÄTTVISA men jag skall sätta den på dockan imorgon efter min tenta och fota skall ni få se ordentligt...

 
 
 
 
Så vacker.
Den skiftar i både svagt, svagt grönt blandat med vitt och gult samt både silver och guld i rosorna, man kan bli lyrisk för mindre.
 
På huvudet i säng, imorgon blir det tenta i yrkeshistoria och sedan är jag av med det, HÅLL TUMMARNA!
 
 
 

Belöning...

 Go´kväll!

Så var det redan tisdag.
Vart i hela världen tar dagarna vägen?

Jag hinner knappt blinka så har en dag redan gått, jag försöker sitta och varva ner efter arbetsdagen men skulle så gärna vilja fålla denna BELÖNINGEN som jag belönat mig med efter arbetsdagen (Ja, denna modellen går så himla fort att vispa ihop)...
 
 
 
 
... och jag ska nog se "Veckans brott" och sedan skall jag fålla den innan jag lägger mig för idag.

Det är så dumt bara att jobba och pyssla så sent för jag blir så övertrött att jag inte kan somna.
Känner jag mig själv rätt så kommer jag så fort jag fållat klänningen börja tänka att dsedan är det ju bara halslinningen kvar...
Och så vill jag göra den också.

Men det ska jag inte.
Fållning blir det dock, den är redan nålad och klar, bara GW först.
 
Fick min tenta som jag skall göra på fredag och kände:
Gulp.

Du fixar det.
Eller?
Gulp.
Alltså jag hoppas det går bra.

Hur fint är för övrigt inte det här tyget...
 
 
 
... och så detta mönstret...
 
 
... and WE HAVE A WINNER.

Det får bli belöningen OM tentan går bra, det är viskos och priset är 75 kr/m, det kan jag mycket väl vara värd om betyget blir bra.

Värst vad man belönar sig själv.
 
Nu ska jag koncentrera mig på GW, vi ses imorgon igen efter jobbet.
Det var något mer jag skulle skriva men det har jag helt glömt bort... hm... kan inte ha varit så viktigt då.


 
 

Inte ofta man är profet i sitt eget hem...

God morgon!

Här satt/sitter jag och tittade på den gråa dagen och lyssnar på blåsten och tänkte:
Jag jobbar idag, syjobbar och går en riktig långpromenad imorgon efter skolan, har ingen lust idag.
Bättre om jag gör jobb nu när la famillia sover så har jag det gjort.

Går in på Yr och då ser jag att det ska regna imorgon.
Där föll den planen, hellre blåst än regn men jag börjar med att jobba iallafall och sedan får vi se, morgonen är ännu ung.
 
När jag kom hem från den gråa och dimmiga promenaden igår så blev jag dock mycket glad...
 
 
Såg små tulpaner och påskliljor på väg upp i rabatten!
Lycka att bo i söder av detta avlånga land, lycka att bo där det inte är så mycket snö, snart sommar!
 
Vilade några timmar igår och sedan ritade jag av detta mönstret...
 

... och det var egentligen inte många delar men jag fick ont i nacken av att kravla runt på golvet och rita, det är för hårt.
Jag kunde ha gjort det på klippbordet men det går fortare på golvet men det skulle jag låtit bli.
Tycker modellen är en perfekt vardagsklänning som kommer vara jätteskön att jobba i i den varma syateljén

För att få göra något lite skapande när jag inte orkade starta upp en klänning så sydde jag ihop delarna till "Återbrukskappan"...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte helt nöjd med att det var en massa insnitt i mönstret för jag tycker det förstörde det fina i mönstret i tyget lite, jag hade velat ha det mer rakt.
Dock, nu har jag valt detta mönstret så nu vet jag det till nästa gång om jag har ett tyg som är mönsterpassat mycket och jag vill behålla mönstret perfekt utan "störningar" i tyget.

Så tog jag på mig kappan och kunde konstatera att armarna blev för korta i denna 60-tals modell så jag måste förlänga med en liten del till eftersom jag har orangutang-armar jämfört med en 60-tals människa.

Står och bara provar ut längd för att se så att inte kappan, eller om det blir jackan (?) får fel längd...
 
 
Då kommer sonen ut från sin "Mancave" och tittar på mig och frågar:
Är det där till en kund?

Jag:
Nej, den ska bli min, jag övar mönsterpassning.

Son:
Du ska väl inte visa dig offentligt i den där hoppas jag? 

Jag:
Jo, jag ska ha den 365 dagar om året i tusentals år franöver!

Asså...
TACK som fan FÖR PEPP då´ra.


Inte ofta man är profet i sitt eget hem.

Nä hörrni, solen skiner NÄSTAN ute, det blir frisk luft ändå ser det ut som.
Vi ses imorgon igen. 
 
 

Tenta??????

Go´kväll!
 
Helt slut sitter jag i soffan.
Jobbat och skrattat.
Kastade mig hem vid halv sex  eftersom sonen skulle komma i boet igen och lagade mat.
Åt med tonåringen som var på bättre humör jämfört med tidigare i veckan och sedan drog han på fotbollsträning.
Bäddade rent i sängen och sedan en dusch på det och så var det fredag.
 
 
Ledig helg.
Eller LITE ska jag jobba hemma men det blir mest vila hade jag tänkt.

Så satt jag och läste från skolan att vi har en lektion kvar i yrkeshistoria och sedan skall vi tenta för att avsluta just den kursen.

TENTA???
Va, skall man ha sån´t också?
 
Åh herregud, jag trodde det räckte med alla jäkla uppgifter som skall göras och lämnas in, tycker jag har skrivit så mycket att jag inte borde behöva skriva en rad till.
Hejochhå, här kommer hon som inte har en aning om hur det "riktiga" skollivet ser ut, bara ett och ett halvt år kvar då...
Om det bara gällde sömnaden alltså.
 
Så såg jag denna bilden...
 
 
Alltså om man hittar rätt jeanstyg, hade inte detta varit snyggt till våren?
Fasen, en bomberlacka slänger man ju ihop på en kafferast, måste ha.
Måste ha.
Nu skall jag vila, imorgon blir det bilder från mitt besök hos Fornsalens samlingar, måste berätta om Märthaskolan.
 
 




Stå böjd som en gammal krokig tall och ha jättekul...

 
Go´kväll!

Vilken dag jag hade igår, det var så himla kul så det var inte klokt.
Jag hade ju fått boka tid att komma till Fornsalens samlingar och få se kläder från Augusta Lundin och Märthaskolan.

Det var så intressant och så roligt.
Jag skall berätta lite mer om besöket någon annan dag men bara det att faktiskt få stå med en ÄKTA Augusta Lundin efter Carolina Benedickt Bruce (Brucebo) sydd 1870 och faktiskt fortfarande känna att den luktade svagt av malkulor, svett och parfym...
Det var väldigt magiskt.
 
 
 
 
 
Jag fick ner en Augusta och fyra klänningar från Märthaskolans "Franska avdelning", fick ett eget rum och sedan kunde jag försiktigt "gå loss" på att gå igenom klänningarna själv.

Jag var lyrisk.
Jag vet inte vad jag kände mer än att jag faktiskt var så lycklig att det var inte klokt.
Hur fan kan man bli så lycklig av att stå böjd som en gammal krokig tall över ett lågt bord och titta på gamla sömmar i kläder?
Go figure.

Det har verkligen slagit slint i huvudet på mig.
Jag skulle kunna leva resten av mitt liv och inte göra ett dugg annat än det jag gör just nu.
Jag stod till och med och tänkte att jag skulle vilja forska "på gamla kläder", inte för att jag skulle kunna göra det för då skall man väl läsa på Högskolan 150 år men gamla kläder som dessa fick mig att RIKTIGT gå igång.

Roligaste uppgiften i Yrkeshistoria hitentills och den idén fick jag helt själv.
 
 
Jag tog en massa bilder, skall verkligen berätta mer en annan dag och visa bilderna.
På huvudet i säng, måste sova för det var för lite sömn pga uppsatsen som jag skrev på till 23 igår, svårt att somna och sedan upp tidigt imorse.

Inatt måste jag sova, helst ".NU" också.
Vi ses imorgon igen, nattinatti.
 
 

 
 



 
 

När man inte har flyt...

När man inte har flyt... till att börja med.

Jag skulle bla gå på utställning på måndagen i Stockholm hade jag tänkt, inför dagens skrivande.

Så blev det ju nu inte eftersom jag mådde så risigt på måndagen att jag helt enkelt inte kunde genomföra ett besök.

Idag så hade jag då istället tänkt mig besök ANTINGEN på Fornsalen eller Langska (Gotlands Hemslöjdsförening) och får se att båda ställerna är stängda.
NEJ...
Ringer fornsalen för att kolla vad dom har att erbjuda i form av skrädderi inför min uppsats, får till svar:
"Ingenting.
Men ring XX som jobbar med våra samlingar som ligger ute på Visborgsområdet och se om hon kan hjälpa dig."

Får dessutom upplysningen att Langska har packat ihop ALLT sitt och flyttat till "samlingsstället" och allt därifrån ligger nerpackat i kartonger.

Jag bara...
MEN VA FAAAAAAAN (i mitt huvud)

Jag ringer och får tag i XX, får ett jättetrevligt bemötande trots att jag är ute i sista sekunden i princip, får boka in mig till imorgon trots att hon har mycket och så frågar hon:
Vad vill du se på så jag kan ta fram från våra samlingar?

Jag:
Eh... eh... pffff... ja....

Jag hade inte en aning.
Jag menar går man in på en utställning så är det skillnad, du har ett urval.
Skall någon plocka fram ur kartonger så... ja... hjälp.

Hon började då ge förslag och när jag googlade ett av förslagen Augusta Lundin som tydligen fanns i samlingen...
 
 
 
 
... och fick reda på att hon var Sveriges första modeskapare! 

BINGO, henne ska vi ha tänkte jag och det var även Augusta som gjorde Selma Lagerlöfs klänning som hon hade när hon mottog nobelpriset i litteratur...
 
 När jag sedan lyssnade på podden "Stil" med Susanne Ljung om just Augusta så handlade det även om Märthaskolan och dess grundare Marg Von Schwerin och så fick jag veta att hon var född på Gotland.

BINGO, där hade vi en till, jag skrev till XX att hade hon något plagg från Märthaskolan så var jag intresserad av det också.

Så först började jag dagen med knas, sydde och blev utbildad på kuppen, skrev lite inför studiebesöket imorgon och så var jag klar runt 16 med allt.
Himla nöjd och himla glad att jag LÄRT mig en massa nytt, dessutom tittat på många fina klänningar och kläder.
Hittat en ny svensk (iaf för mig) designer:
Fadi el Koury.

 
 
Honom skall jag plugga in mig lite på för han verkar ha gjort mycket till förnäma damer, haute couture, mumsfillibabba.
Dags för "Husdrömmar", vi ses imorgon igen.
 
 


Stockholmsfararen...

God förmiddag!

Vaknade inte helt utvilad även om jag sovit som en stock.

Det har varit en tuff helg från det jag gick av i fredags till nu, så himla trött att det inte är klokt.
Igår blev det hundpromenad och sedan bara soffan, jag ville faktiskt sy MEN den orken fanns bara inte.

Symaskinsreparatören var på jobbet i onsdags och jag hade tagit ner min cover för att få den justerad och slippa hoppstygn, har varit så sugen att testa den, sy mig en enkel jerseyklänning bara...
Men orken, nope, inte en chans.

Har två syjobb från jobbet som jag skall göra nu, sedan hundpromenad och sedan fira sambon med familjen eftersom han fyllde år igår.

Milou från promenaden igår...

 
Tyckte det blev en himla fin bild, MEST att färgerna i bakgrunden blev så vackra och det såg jag inte förrens i efterhand när jag knäppt bilden.
Fokus var hunden men hamnbassängen var ju jättevacker.

Underbart väder igår och stilla, jag gick dock som en snigel och så fick det bli, orkade inte ha tempo.

Så till Stockholm!

Dag 1:

Jag hoppade på båten, kav lugnt i Visby, knappt en vindpust och jag var glad, det skulle bli en lugn båtresa.
Trodde jag ja...
 
 
Ca 30 minuter senare var jag INTE lika glad.

Det rapporterades 16 m/sek och två till tre meter vågor.
Jag mådde så dåligt att jag nästan dog, halvlåg i stolen med spypåse redo i näven, det var riktigt illa.

Fick till och med ta med mig spypåsen på bussen, varje gupp och mjuk fjädring fick mig att vilja spy.
Det blir bättre när jag kommer av bussen tänkte jag... det blev det inte.

HELA DAGEN mådde jag illa.
Mat hjälpte inte, vila en timme på restaurang hjälpte inte, frisk luft hjälpte inte, jag mådde verkligen skit.

Väl hemma hos Klokboken grävde jag ner mig i hennes soffa med filt och kudde, petade i mig mat på nåder och tänkte:
Jag kanske håller på att bli sjuk, så här illa kan man väl inte må i efterhand av en båtfärd.

Vaknade på "mässdagen" och var pigg som en nötkärna.
TACK GODE GUD och jävla båt!!!!

Åkte tvärbanan från Alvik till Älvsjö, gick ju ursmidigt och tog bara 20 minuter och träffade upp chefen...
 


Ujujuj så mycket fina tyger det fanns,chefen och jag konsulterade nyheter och hon beställde, jag fotade och fotade.
Här är från Tricia Guiid som redan finns i ateljén, både sammeten och fjärilstyget...
 
 

Man blev lätt sjuk av habegär...
 
 


Jag hittade detta fina tyg, gåsöga, och visste direkt:
NU har jag hittat ett kapptyg till halvkort kappa i lin och ull...
 

Nu är detta ett möbeltyg MEN det spelar ingen roll, desto större slitstyrka.

Det blev många montrar och mycket tyg, mat och en lång dag innan det blev tvärbanan till Alvik igen, knäppte en fin bild vid stationen i Älvsjö...
 


Så händer följande:

Jag hade två minuter på mig mellan ett byte vid Årstaberg och Alvik och man var tvungen att ta sig mellan två perronger som låg LÅNGT ifrån varandra.
När jag är på min avstigande perrong ser jag att mitt andra tåg redan är på G in på den andra, jag börjar springa (annars är det 30 min väntan) och fler med mig springer.

Vi springer och springer och när jag ska snedda för att slippa springa runt en grej så lyckas jag halka i gruset, SER INTE en kant och faller framåt, men det blir knä-landning och jag tar emot mig med min "onda" arm och skrapar upp hela handen.

Minst tre pers av mina medspringare får upp mig upp mig från min knäböjning och "Skynda, skynda, vi hinner" och jag kommer på tåget och frå TIO pers som engagerar sig i min krigsskada i handflatan.

Det är ju då man helst INTE hade hunnit med tåget.
Inte för att jag ville stå i svinkylan och frysa ihjäl på en perrong men alltså...
 
 Ja, ni fattar, PINSAMT.

Fram åkte dock våtservetter från medpassagerare "här har du så du får bort smutsen i såren, här ta två till", borstning på mitt knä av TANT (okej mormor) "tur att det gick bra och tåget hann vi ju med..." 
Jepp... det gjorde "vi".

Jag gick av och tänkte:
Tänk att stockholmare är så vänliga och en hel hoper av dom dessutom, undrar om det hade att göra med att jag var blond och blåögd samt inte låg i en snödriva avtuppad.

Vid 20.40 blev det flygfärd hem till ön, det blåste som fan på ön så GISSA om jag var tacksam att det blev 30 minuter i luften utan gungeligung på böljan den blå...
 
 
Med hem kom ett blivande kapptyg till våren i jaquard mörkmarin/offwhite och ett rosa i matt microsatin som förmodligen blir något det också...
 
 
 Nu blir det jobb och sedan hundpromenad, vi ses imorgon igen!

 

Va, imorgon...???????

Kommer till jobbet idag och har "Yllekjol till bröllop" på agendan och slutdatum är 11/2 har jag antecknat, finemang, då har man tid att pula på kjolen i några dagar.
 
Ringer kunden och vill boka provning på torsdag och kund replikerar:
- Eh,det kommer nog bli problem med det för jag åker till fastlandet redan imorgon eftermiddag med båten.
 
Jag:
VA, du sa ju den 11:e som slutdatum.
Kund:
Jo, men sa jag inte att jag skulle till fastlandet den 9:e INFÖR bröllopet?
 
Jag:
Nej, men det får jag lösa.
Jag får helt enkelt gå på måtten jag tog på dig och strunta i provning, deadline att hämta kjolen klockan 15.30 eller?
Kund:
Ja det vore jättesnällt.
 
Jag lägger på och tänker.
Helvetes jävla skit, Österholm, lägg på ett kol NU!!!!
Själv på jobbet för chefen är fortfarande på fastlandet.
FULLT med kunder, skar ut tyg och sydde mellan kunderna så gott det gick.
 
Ska så sy ihop och rynka kjol och foder, får se att det kommit en stor oljefläck på mittendelen av fodret Maskinkillen har varit hos oss idag också och förmodligen spillt någon droppe och där lyckas väl jag lägga foderkjolen, kalasbra!
NEEEJ!
 
Sprätta isär fodret, skära ut ny del, sy ihop, ser sedan att jag sytt på enas delen åt fel håll.
(ANDAS.. djupt...)
Sprätta, sy om, sinkad en hel jävla timme, sedan var det stängningsdags och jag kunde jobba ifred till 19.13 innan jag gav upp för dagen.
 
Insåg del 1:
Kjolen blir klar till imorgon!
 
Insåg del 2:
Hade detta varit för ett år sedan hade jag brutit ihop, fått svår ångest, blivit panikslagen, dessutom blivit handlingsförlamad i någon timme eller två, förmodligen ringt chefen och grinat.
Dessutom hade jag gjort det om jag jobbat hemma SJÄLV och inte med kunder och i butiken.

Sedan hade jag kört igång och slutfört det i tid men INTE mått bra... på månader.
 
Har det gått framåt under två år i en syateljé?
Hell YES.

Har jag brutit ihop idag?
Svar nej.
Jag har fokuserat och inte låtit kunder fått lalla för mycket med mig.

Fick panik i kanske tre sekunder och sedan släppte jag bara skiten och körde på och det gick ju jättebra TROTS en massa kunder...
 
 
 
Tänk så skönt och roligt att man märker att man faktiskt gör framsteg, på alla plan.
Har unnat mig lite jordnötsringar efter middagen idag för jag har varken hunnit med lunch eller kaffe idag så jordnötsringar fick kompensera. 
 
Stockholm var jättekul, nu måste jag dock på huvudet i säng, jag berättar om Stocholm imorgon.

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0