Fick ett ryck...

God eftermiddag!

Vad har hänt här då sedan sist?

Inte mycket.
Jag har faktiskt bara vilat min julförkylning och gått korta hundpromenader med hunden.
Rätt skönt att varva ner ändå, det var behövligt även om jag inte trodde det från början, har fortfarande ont i kroppen samt halsen men det bara ligger där och mullar liksom, inget som blir värre.

Igårkvälls fick jag så ett ryck:
Jag vill sticka en poncho!
(att ha på jobbet och slänga på mig om jag börjar frysa)


Nu är ju inte min nacke så PEPP på stickning som bekant men jag tar något varv hit och något varv dit och det har faktiskt funkat.
 
 
Kommit dubbelt så långt som bilden, kör rätstickning rakt av så går det fort.
Ska variera storleken på stickorna så det blir ett mönster fast jag bara kör samma.
Det var mina dagar det, bara tv och umgänge med familjen.


Nu tillbaka till min stickning... och vila... laddar för nyår!
 
 
 

Juldagen...

Goder juldagskväll!

Sitter här dagen efter dopparedagen med lätt halsont, kroppen känns som den är på gång med en dunderförkylning... men såklart... man ska ju vara ledig.
 
Igår var det ju då julafton och trots att vi inte var så många iår blev det en fantastiskt kul julafton.
Det var fullt spett från halv nio då jag startade upp mitt årliga vörtbrödsbak ända tills jag dråsade i säng klockan 00.15, då fick son och sambo ta efterjobbet eftersom jag tagit morgon och förmiddag.
 
Klockan 13 startade vi upp och det blev allt det vanliga med mat, mat och åter mat, fika, godis, umgänge och väldigt mycket skratt, jag hade nämligen köpt ett nytt spel (vilket jag gör varje år)...


Alltså på riktigt, detta var nog det roligaste spel jag spelat på väldigt, väldigt länge.
Vi skrattade så både tårar, snor och spott rann.
Med den där munmojängen i munnen fick man olika utmaningar och skulle bl a läsa en mening från ett kort.
Låter som en ganska enkel utmaning kan tyckas men det var det inte kan jag meddela, det lät som om man snackade ren gallimatias för att inte tala om hur man såg ut...
 
 
 
Alltså vi skrattade verkligen så vi tjöt, ett riktigt höjdarspel, detta kommer köras även på nyår. 
Dagen blev till natt och vi hann med både vickning och när dom sista gästerna gått hade vi julklappsutdelning vid 23.45.
 
Kuriosa från när alla gått...

Sonen:
Mamma, vi måste ta lite bilder ihop!
Jag:
😍😍😍
Självklart.

(Knäpp knäpp knäpp)

Morsan när hon såg bilderna:
Men Madeleine, du ser ju jämngammal ut med XX!

Sonen:
Va, näe det gör hon inte alls, hon ser ju ur som minst 50++ med den där luggen!!!

😂😂😂😂

Vänta här nu, var det inte han som sa att jag "blivit riktigt söt"?
Gäller tydligen inte när man får komplimanger av mormor!
 
Idag vaknade jag upp både ledbruten och "en kanske-förkylning" med i bagaget, jag blir så irriterad men jag har vilat framför tv´n hela dagen.
Nu sitter jag och ser Frost, ja det är ju standard att se tecknat så mycket som möjligt för mig när det är jul och jag är ledig.
Sonen har åkt till pappas släkt och sambon jobbar, allt är med andra ord väldigt lugnt.

 

Tänka sig...

Vilken vecka...
 
Jag trodde inte det i början på veckan att den skulle bli så intensiv men det blev den.
Vi har jobbat undan så vi skall kunna vara lite lediga och det har gått i ett.

Klantat mig med skjortan som min "manlige musa" ska ha, det har blivit fel i sprundet, det hamnade åt fel håll.
Luften gick ur mig fullständigt i tisdags när jag upptäckte det, fy tusan så förbannad jag blev och inte kunde jag göra nya ärmar för det finns det inte tyg till.

Han är dock underbar, inte en sur min utan bara ett glatt humör, han var så nöjd ändå och sa att "det fick bli en pikant detalj".
Jo, pikant och pikant, sa skräddarlärlingen som nu sytt fyra skjortor innan och fuckar upp denna, fast så här borde alla kunder vara.
Tur att det var han.

Och nu har jag jullov.
Mitt sista jullov i detta livet, nästa år vid den här tiden är jag en helt vanlig knegare igen.
Tänka sig.


Dags att krypa till kojs, jag ska träffa f.d Chifen imorgon på morgonen och sedan blir det julklappsinköp, jag har inte köpt en enda julklapp så det blir ju intressant imorgon hur länge det tar.
Nattinatti.
 
 
 

Vi kan ta det nu...

Så var det lördag och så var den över.
 
Jobb, fika med Nybyggarna och sonen, hem och ta en dusch och dö i princip.
BRA vecka, äntligen få slippa teori har varit så skönt, bara jobba och få vara i syateljén, ja jag är trött men på ett bra sätt.
Trött i kroppen och inte i huvudet.

Trött på min mor som pinar livet ur mig och tjatar om julafton så fort vi ses.
Jag tycker "tagga ner" hon vill skriva listor "NU-NU-NU" och helst igår.
Alltså jag ruttnar, just nu har jag noll tålamod med stressig planering när vi inte behöver stressa iår.

Bara ikväll har hon kommit med förslag inom radien två timmar att vi ska planera.

Jag: 
- Men vi sa väl på måndag när jag kom hem förut.
Hon:
- Eller så tar vi det imorgon!
Jag:
- Vi bestämde ju på måndag för en timme sedan!
Hon:
(Visar papper hon tagit med upp)
- Fast vi kan ta det nu!

Jag:
- Asså... NEJ!
 
 
Vi ses imorgon igen, då ska det nog sys lite, har ju en grön klänning som skall fotas.

 

Nu är det över...

Så var det det ÄNTLIGEN ÖVER med företagande i teorin i skolan och:

JAG KLARADE BOKFÖRINGEN!!!!

Jag är såååååå glad just nu att veta att jag klarat alla tentor och nu bara har estetik i teorin hela nästa (och sista) termin.
Det blir en jävla räkmacka jämfört med detta jag gjort nu.

Det här är inte klokt, när jag läste mailet hade jag Klokboken i luren och skrek nog så högt att jag spräckte trumhinnorna på henne, jag började skaka som ett asplöv och fick en urladdning fast med adrenalinpåslag att jag hade kunnat springa till Hoburgen och tillbaka utan problem.

Det tog mig en timme att samla mig att ens komma i duschen efter detta faktum efter en lång arbetsdag, fy faaaaaan så skönt, ingen omtenta i det värsta ämne jag läst MEN ge mig gärna en kontering i bokföring så fixar jag det på ett kick.
Me know very mutcho bokföring liksom.
 
Jag sa ju till mig själv att OM jag klarar den här tentan då fick jag ju köpa mig det där ursnygga och ganska dyra byxmönstret till min mönstersamling så...
VARSÅGOD och köp Madde, varsågoooood.
 
 
Har målat mina naglar med GULD-nagelack för att fira till imorgon.
Guld måste man ha när man gått igenom en sådan här pärs.
 
Idag har det blivit skjorta, nya delar gjorda, har jobbar som en snigel...
 
 
Lilla Sunshines väldigt enkla "Madicken-förkläde" är klart och levererat...
 
... och nya snyggbilder på klänningen från igår...
 
 

Det här blir flott alltså!
 
Samt att jag sytt på en kjol MEN jag måste göra om allt arbete för det blev inte bra MEN det gör faktiskt inte ett smack.
Jag överlever det.
Jag har ju klarat tentan.

 
 
 
 

Lite otur liksom...

Idag är första dagen jag verkligen SYR på riktigt HEMMA igen då, vilken lycka.

Utvilad efter helgen och så startade jag upp med Madicken-förklädet i väldigt enkel modell.
Nästan klar och ska bara stryka på den för att sedan göra knapphål och sy fast knappar...
Då får mitt strykjärn helt plötslagt för sig att spotta ut brunt kalkvatten!!!
 
På det vita, nysydda förklädet.
Jag fick nästan spader, snabbt hämta fläckborttagningsmedel, spraya och ner i en hink med tvättmedel.

Där fick den stå några timmar, fläckarna borta.
Lite otur där liksom.
 
Sedan en snabb lunch med Syster-Yster, hem och tog en klänning från jobbet (Kapade och la upp den, sydde lite på herrskjortan och som sista punkt på dagen så svängde jag ihop den nya omlottklänningen som ska fotas...
 
 
 
Färgen på tyget ser ni lite bättre på första bilden, nu när jag fotade ikväll blev det nästan svart.
 
Annars så har jag varit inne två gånger på våran skolplattform och kollat om vi fått något svar på tentan men icke.
Magen maler på av all sress och lägger sig inte, kan knappt äta utan att få ont i magen.
Jag vill bara få veta... så fort som möjligt.
Hoppas på imorgon då.
 
Imorgon blir det herrskjorta hela dagen, nu måste den också bli klar.
 
 
 
 
 

När Lill-Madde dyker upp efter 40 år...

God söndag!

Hur gick det på tentan?
Jo då jag kunde faktiskt svara på alla frågorna utom en, kändes bra när jag skickade in den.
Så kom jag till jobbet.
Kändes helt plötsligt mindre bra och jag började undra om jag inte gjort en massa fel... men jag kunde inte komma på ett enda jag svarat fel på.

Jag hoppas vi får svar snabbt i veckan, be till gud att jag klarade mig med ett "G", den här pärsen orkar jag inte med ett varv till.

Så raskt över till min lugg...
 
Alltså det där med lugg är väl ändå det bästa jag gjort på sistone!
Jisses vad nöjd jag är.

När jag skulle traska till jobbet i freddags orkade jag inte tvätta håret, bara duschade och snodde ihop håret i en svans och borstade till luggen.
Sparade in 20 min iom "icke hårtvätt", tog på mig taxklänningen (återkommer till det) och drog iväg.

Såg ut så här i håret som jag gör idag...
 
 
Ganska roligt vart det när vissa stammiskunder INTE KÄNDE IGEN mig, varav en tant som jag välkomnade med ett "Hej XX, vad kan vi hjälpa dig med idag då?"
XX tittade misstänksamt på mig och svarade:
- Hur vet du var jag heter?

Jag började skratta och svarade "Men det är ju jag, Madde..."
Hon började också skratta, "Men herrgud, jag kände inte igen dig..."
 
Nä, och hon var inte den enda.

Så kom jag hem på kvällen, hoppar i myskläder., tar ur hästsvansen och borstar ut håret och vad i hela friden...
 
 
Jag stirrar till baka på Madde 5-6-7 år!!!!
Lill-Madde gör helt plötsligt comback efter typ 40 år...
 
 
Alltså jag skrattade så jag vek mig dubbel...

 
 Dagen efter kunde konstateras att jag inte bara nu kan vara Debbie Harry, Baby/Dirty dancing, mig själv som barn utan också Sue Ellen och Agneta Fältskog.

Min kompis man som jag pratade med sa att "Nu kunde jag ju bli skådis istället och bli olika personer bara genom att styla om min lugg, du kommer inte ens behöva smink!"
Nä, han har rätt, jag ser YTTERLIGARE en ny karriär komma uppseglandes.
 
Igår blev det inte mycket gjort, jag har vilat mig efter den hårda pluggveckan så jag gick en promenad utan Milou, det regnade och jag orkade inte få hem en skitig hund, hon fick klara sig för en gångs skull.
(Idag har vi gått jättelångt)

Sedan gjorde jag bara en prototyp till Lilla Sunshine som skall vara Madicken i något uppträdande på skolan i veckan, Madicken-förkläde beställt...
 
 
 Jag tog bara en vanlig klänning som jag la till lite vidd i och sedan delade i ryggen et voilá:
Madicken-förkläde!
 
 
 
Nu har hon provat, funkar förutom att hals och ärmar ska ringas ut så imorgon eller på tisdag slänger jag ihop det riktiga!
 
Så över till taxklänningen...

Vi börjar med kunden som fick sin:
Hon älskar den och har fått så mycket positiv respons.
KUL, tyckte den blivade klänningsskräddaren men tänke "sån succe kan det väl inte bli ändå..."

Så drog jag på mig min ihop med lugg och hästsvans i fredags som jag skrev förut, kommer in till mamma för att slänga över hunden och mamma utbrister:

- Men Madeleeeeeeeine, du ser precis ut som när du var liten!!!
Jag bara:
- Mmmmm, det var PRECIS DEN LOOKEN jag var ute efter!
(Eller inte)

Kände mig liiiiite osäker på om Madde-snart-47 egentligen skulle tåga iväg till jobbet i lugg-å-hästsvans ihop med taxklänning men hade inte tid att byta.

Kommer till jobbet och klänningen gjorde faktiskt succé.
 
 
 
 Ja, både ung, mittemellan och gammal gav mig FAKTISKT komplimanger för klänningen och två beställningar önskades...
Jag fick tyvärr säga att tyget inte finns kvar men OM det kommer in lovade jag att återkoppla till kunderna.

Alltså ibland blir man lite förvånad att vissa kläder gör succé mer än andra, men den är rolig och originell så det är väl det som tilltalar folk kanske.
 
Det var allt för idag folket, imorgon är en ny dag och vågar man hoppas att tentor är rättade och att man får det där godkänt?
Förmodligen inget svar imorgon, det blir väl i veckan men hoppas och BE kan man ju alltid.


 

Stolt eller vad hände...?

Nu är jag faktiskt ganska stolt över mig själv.
 
Jag har pluggat bokföring i fyra dagar på raken, sett om lektioner och bara nött å nött å nött å nött uppgifter så nu kan jag snart rabbla både kontonummer och uträkningar i sömnen.
 
OM jag inte klarar den här tentan då vet jag inte vad det är för fel på mig ärligt talat.
Jag kommer nöja mig med ett "G" faktiskt, jag kommer inte bli lika besviken som på juridiktentan när jag var så himla nära full pott i betyget, nej BARA jag klarar mig så blir jag skitnöjd.

Är heeeeelt slut i huvudet och behövt huvudvärkstablett samt mycket vätska och helt ärligt orkar jag faktiskt inte plugga mer idag, jag har kört sedan 08.30 så det känns ändå som jag får lov att sluta för idag.
Igår pluggade jag till 21.30 men då var jag piggare i huvudet än idag.

Om jag klarar tentan så har jag bestämt att min belöning blir detta mönster:

 
... tycker det är skitsnygga byxor!

Och när jag skrev den första delen i detta blogginlägg fram till byxmönstret var jag väldigt nöjd med mig själv.

Så fick jag mail
 från läraren för jag hade skickat lite frågor på morgonkvisten, jag fick svar ca 17.30:
Hej!
Olyckligt att inte allt kom med på inspelningen. Det blev en väldigt kort genomgång och inget som ska påverka ditt resultat. Provet innehåller inga konteringsövningar, det går mer ut på att se om ni har förstått vad som händer.
Lycka till.
X

Detta PRECIS innan jag skulle gå på kalas förut.
Och jag bara:
VA????
Va-va-va-va-va-va-va-va-va-va-va-va?

Jag kan ju detta som ett rinnande vatten!
Varför har vi inte fått reda på det?
Ja hörrni, så stolt och nöjd som jag var då, så livrädd är jag nu för då har jag fokuserat på FEL saker.
I fyra dagar.
Gråtfärdig.
Fuck it.
Orka.
Vi får väl se vad som händer imorgon.
 
 
Känner mig sjukt osäker på slutresultatet.

Dags att gå och sova.
Håll tummarna, imorgon 08.45 smäller det.
 
 
 

Det växer ut...

Imorse trodde jag iallafall att magen skulle gå av på mitten av stressen kring tentan på fredag och den där jävla bokföringen.
Gick nästan dubbelvikt av smärta när jag var ute och gick med hunden.
Kom hem, satte mig med uppgifter och helt plötsligt så lossnade det.

?????

Jag fattade ingenting.
För varje uppgift jag gjorde desto bättre gick det.
Magontet försvann och är nu mest ett ltet burrande i magen.

Vid 17-tiden stegade jag så in till min frissa, hade inspriationsbild med mig...
 
 
... och så sa jag:
Klipp av luggen.

- Är du riktigt riktigt säker, sa hon.
- Ja, sa jag.
- Det är två års längd jag klipper av nu, sa hon.

Då högg det till i magen men så sa jag mycket bestämt:
- Det växer ut!
 
 
Och frissan tyckte att det skulle förevigas av en annan kund och hon var gullig och fotade...
 

Jag hade panik men blev sååååååå nöjd när det var klart.
 
 
Åkte till jobbet och lämnde kläder, sedan hem och blötte om håret och stajlade till det...
 

Det blev väldigt mycket 80-tal, väldigt mycket Debbie Harry i Blondie...
 
 
... alternativt "Baby" i Dirty Dancing...
 
 
Jag kände att i några små klipp med en sax så blev jag 10 år yngre.

Självlockigt hår är dock inte lätt att stajla, det gör lite som det själv vill, kan bli många mornar jag behöver blöta om luggen, bäst att vara ute i god tid!
 
 Nu skall jag se på Leif GW och ta min lugg och krypa ner i sängen!
 
 
 

Tänk vad två rektangulära tygbitar kan bli...

God morgon denna första advent 2017!
 
Jag säger bara en sak:
Herregund, låg inte jag på stranden nyss?
Jo, och snart ligger jag tydligen där igen.
 
REDAN JULMÅNAD LIKSOM, sedan är vi över puckeln gott folk!!!!!

Igår blev den en ljuvlig promenad med Milou...
 
 
... och då menar jag verkligen ljuvlig.

Solen kom, vi kastade oss ut och allt var klarblått och helt jävla folktomt fastän klockan var runt 10.
Vi mötte typ fem pers under våra två timmar ute i solen (om man inte räknar när vi passerade Öster från gravarna, men annars folktomt längs hav och berg).
Vi njöt och när vi kom hem blev det kolmörkt av moln, vi hade gett oss av i precis rättan tid!
 
Idag är det inte lika ljuvligt, det stormar och regnet öser ner, ingen promenad nu, det fär bli adventspyssel istället, lite stakar och stjärnor ska väl ner från vinden.
 
Sedan körde jag en pyssel-lördag igår!
Jag ritade av mönstret till den där jeansklänningen jag vill göra i begagnade jeans...
 
 
Nu ska här gås igenom mina egna gömmor samt på klädloppisar, vi får väl se vad jag kan skrapa ihop och sedan kan jag köra igång!
 
Det blev även lite städning i syrummet, några sömmar på herrskjortan och sedan ville jag leka!
 
Ibland behöver man ju faktiskt inte ha ett mönster, ju mer man lärt sig, desto mer kan man bara spåna.
Jag har varit och köpt ett ganska billigt tyg på Tyglagret tvärs över gatan, ville inte ta något av mina fintyger förrens jag spånat klart och vet att min idé funkar.
 
Hittade ett tyg med stadga, svart som alltid funkar (även om det är lite trist men nu är ju detta ett prov som sagt) och av två bitar 140 X 75 cm som jag klippte till och lockade kan man sedan börja leka.
 
Jag lade veck i olika kombinationer under ca 2 timmar där jag testade vilket som skulle bli bäst, vilken storlek på vecken dvs smala eller bredare.
Åt vilka håll dom skulle gå för att det skulle se snyggt ut, motveck eller medveck... ja... variationerna är oändliga.
 
Tillslut valde jag efter lite provande hit och dit breda veck för dom smala gjorde att kjolen blev så breddande på kroppen....
 
 
... och två motveck i sidan där den enda sömmen är...
 
 
... och sedan en liten kiltmodell där man har kjolen omlott i sidan så kan man sätta tryckknappar på insidan som inte syns...
 
 
 
 
Bara EN SAK som stör mig då:
Vecken blir inte symmertriska i sidan vid knäppningen...
 
 
Jag får se om jag tycker att det är "ok" eller om jag ska banta och få vecken helt symmetriska för denna är gjord efter min midja.
Nä nu skojar jag bara, ingen bantning för att få exakt samma veck-mått i sidan.
 
Det ska fållas ner en snygg kant upptill och sedan sys på ett band som ska knytas i sidan som en fin detalj...
 
 
Tyckte att det kunde bli fint med ett randigt band (rips) där ränderna på kjolen går vågrätt och sedan bandet har lodräta ränder.
Sedan är det ju bara att fålla den nertill också, en busenkel kjol som ser svårare ut än vad den är.
 
Nu är det dags att adventspynta, sedan kommer sonen och sambo och son ska plugga matte, jag ska jobba en stund.
På det ska vi hela familjen gå på adventsfika och sedan gå ut och äta.
Gå på stan i ösregnet är inte aktuellt överhuvudtaget, årets Skyltsöndag brinner inne för vår del iallafall men det gör verkligen ingenting.
Vi har fullt upp ändå.
 
Ses imorgon.
 
 

Taxarna fortskrider...

Idag har det varit en väldigt lugn dag, behövligt.
 
Den obligatoriska långpromenaden med jycken, dusch och sedan bara vila hela dagen.
Tända ljus.
Novembermys.

Eller vila NÄSTAN hela dagen...

Jag tog och fixade en sväng med gamla Bettan, lite smörjning, städning, allmänt underhåll...
 
 
... för att hålla henne på mattan.

Sedan vilade jag igen tills jag blev uttråkad, då satte jag igång med tax-klänningen igen...
 
 
Min cover är ju paj nu då, dvs den man fålla trikå med men jag fixade att fålla hela klänningen med min vanliga maskin, man är väl proffs vid det här laget...
 
 
 
 
Ärmarna är dock körda utan covern, där måste det vara flexibelt, där kan jag TYVÄRR inte fuska på den vanliga maskinen...
 
 
Funderar på hur jag ska lösa det, Mino min symaskinsMino kommer ju snart så vi får hoppas han kan lösa det och jag kan få betala efter jul, nästan klar alltså...
 
 
... fortsättning följer med finbilder när den är helt klar.

Sedan så är jag grymt sugen på att sy en jeansklänning i denna modellen i gamla återvunna jeans...
 
Har själv kladdat i paint hur jag skulle vilja få till det, bara att försöka hitta snyggt slitna gamla jeans då.
 
Varit en väldigt bra dag, jag hoppas på samma lycka imorgon, nu ska jag sova.
 
 

Long time no see...

Hej och hå...
Här har det varit long time no see.

Jag hade så mycket förra veckan att jag bara inte orkade kvällstid att skriva en enda rad.
Jag har dock hunnit avverkat ganska mycket på denna gångna veckan så jag kommer inte ens ihåg hälften.
Sonen har varit här i några dagar och det var en mysig helg där jag vilade upp mig så mycket jag bara kunde.

Och som om jag inte haft nog vad gäller UTGIFTER med maskiner osv så tappade jag min nya mobil i golvet på Atterdags i fredags när jag skulle ringa hem lite snabbt.
Telefonen glider ur handen och PANG i golvet.
Jag blev fullständigt vansinnig, spräckt skärm och hela baletten, skogstokig är väl det minsta jag blev.
 
Det var bara att ringa försäkringsbolaget på fredagen och jag ville bara döda någon.
1200 i självrisk, 2516 i lagningskostnad.
HURRA!!!
Ingen i familjen kommer få en enda julklapp i jul, jag är totalt barskrapad, totalt.

Och som inte det vore nog så skulle jag lägga upp en klänning som chefen glömt, fick veta det igårkvälls och kund skulle gå på fest ikväll.
Jag stack till jobbet och hämtade och skulle göra hemma och leverera till kund vid halv ett, skulle vara ett jobb på ca 45 min:
Sprätta coverfåll, sätta på docka och nåla, skära, pressa och sy upp med ny coversöm.

Då vägrar min covermaskin låsa sömmen vilket är en förutsättning för att fållen inte skall repa upp sig.
Jag höll på att smälla av, i två och en halv timme höll jag på med den där jävla maskinen men det var tok-kört så tillslut fick jag lösa det på annat sätt, lekman kan dock inte se ett dugg skillnad...
 
 
 

Vad fan det är för fel på covern nu då vet jag inte, jag har iallafall INTE RÅD att laga den.
Jag har bara en sak att säga:

HELVETE!

Igår unnade jag mig att efter ärenden, skola, jobb m.m få börja att slänga ihop mig tax-klänning...
 
 
 
 
Milou fick spader.
 
Nej DET VAR DET VÄRSTA...
Matte, håller du på och syr en omlottklänning med en massa fula TAXAR på, hur otrogen får man lov att bli egentligen???
Jag:
Du jag gillar dom där kaxiga taxarna och tyget är så taxamt att sy i.
Milou:
Du skulle bara våga, du går baske mig inte runt i en klänning med taxar på, jag förbjuder dig...
 
 
Idag har jag förutom försökt laga min trasiga cover i FLERA TIMMAR efter klänningsleverans sytt på ny herrskjorta...
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är ett mjukt ulltyg och det är en dröm att sy i, jag älskar det.
Nu är det sovdags, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Uppfostrad eller inte...?



God morgon!


Söndag, SOL och strax hundpromenad, igår körde jag jobb och hängde med sonen i hela fem och en halv timme, vi roade oss med fika, läxhjälp, middag och flamsåtrams.
Hade en mycket mysig eftermiddag och kväll.
 
Så över till fredagenkvällen...
 
Jag kom hem från jobbet, hade varit och handlat, en vän ringer, jag pratar med henne medans jag packar upp och plockar iordning här hemma.
Fixar till min middag och ställer den MITT PÅ SOFFBORDET framför tv´n för jag är själv och tänkte att jag sitter där och äter innan jag går och tar en dusch.

Pratar vidare med min vän medans jag lämnar den där maten mitt på soffbordet och fixar vidare.
Det går en stund.
Jag hör hunden gläffsa ute i vardagsrummet men så blir det plötsligt tyst, tänker inte mer på det dock.

Kommer ut från köket och vilken syn möter mig...?

Milou STÅENDES MITT PÅ SOFFBORDET ÄTANDES MIN MAT!!!!!
Vad i...
Jag ryter i luren till min vän:
Jag får ringa upp dig sen!!!!
 
Kastar mig mot hunden och lyfter snabbt upp henne från bordet och in i badrummet, hon hade min middag över både snok och öron!
Fyar och ryar.
Detta har dock aldrig hänt på 6.5 år, hon är såååååå mycket mer uppfostrad vid nu sin nu medelålder, men det kan tydligen slå slint för den bästa.
Hundpsyk nästa!
 
In i duschen och sanerar odjuret...
 
 
Kan man se mer skamsen ut?
Tror knappast det. 

Milou hade med andra ord hoppat upp i soffan, hoppat från soffan till soffbordet (inte så stort hopp) et voilá...
En extra middag serverad till jycken!

Detta var väl helt jämförbart när min förra hund en gång hoppade upp och fick tag i julskinkan en julafton när alla satt inne och åt samt när Flisan även fick tag i ett smörpaket hos mina dåvarande svärföräldrar, smällde i sig hela smörpaketet och sedan spydde upp det på deras nyinlagda heltäckningsmatta.

Eller kanske inte den sista händelsen för den var sååååå pinsam och traumatisk för mig för det var första gången jag träffade dom, men iallafall julskinkan.
Det kan slå slint för den bästa och Flisan var iallafall SÅ MYCKET KLOKARE än Milou.

Nu hoppas undertecknad att detta var en engångsföreteelse annars...
Dags för solig promenad, vi ses imorgon igen!
 
 
 

En smärtsam premiär...

God lördagsmorgon!
 
Sitter och soffnjuter framför Nyhetsmorgon och väntar på dagens utmaningar:
Jobbet, jag har jobblördag.
 
Igår så blev det iallafall en premiär som aldrig hänt på 46 år:
Jag sydde den tjockaste nålen vi har rätt igenom nagel och ut på andra sidan fingret!
 
 
Sydde väldigt fort och så matade jag på tyget och utan att tänka på det så följde pekfingret med, jag känner hur nålen liksom sladdar snett via benet och ut på andra sidan fingret.
TJOFF.
Och eftersom jag ställt in maskinen på att när jag släpper pedalen så ska nålen stanna nere när man släpper pedalen så satt jag ohjälpligt fast.

Skriker HELVETE rakt ut och tvärr hade vi kund i butiken som blev jättechockad när jag sitter där och försöker dra bort fingret av ren reflex och panik.
Andas.
Fick vrida handhjulet uppåt och så var fingret fritt.

Jag kände bokstavligen hur allt blod lämnade huvudet och adrenalinet slog till och jag började toksvettas.
"Jag måste ut och få luft", fick jag ur mig.
"Nej sitt still", sa chef och kund.
"Nej, jag måste ut!"

Vinglade ut och kände att jag typ på något sätt kom till sans igen, tittade på fingret, ja mitt i nageln var det hål och snett ut på andra sidan fingret kom det blod, dock inte mycket
Cheesus.

Utanför står en bekant som då väntar på kunden inne i butiken, där står jag och djupandas med pekfingret i luften och hon undrar vad som hänt och ger mig en kram.
Jag berättar.
Hon springer och gömmer sig bakom sin bil och hojtar "Nej, nej, nej, fyyyyyyy, sluta..."

Jag:
Ja... typ...

Ja sen var det bara att samla ihop sig, chefen skulle iväg, jag gick in och tvättade fingret, satte på plåster och satte igång att jobba igen.
Med ett mycket dunkande finger och jag kan meddela att det dunkar fortfarande, har vaknat inatt av smärtan.
Man har ju ETT ANTAL nerver i fingertopparna om jag säger så, det finns ju inget ställe man faktiskt har så mycket nerver så det är väl inte så konstigt.

Det jag hoppas på nu är att det inte blir infekterat.
Nålen var iallafall relativt ny för den bytte jag dagen innan så jag hoppas att den var ok, det var ju inte rostig så stelkramp behöver man väl inte oroa sig för.
Bara att hålla rent och plåstra om nytt så ofta som möjligt.

Jag får väl säga CHECK  på den erfarenheten då.

Snart dusch, sedan jobb och så kommer sonen och vi ska hänga lite idag och äta middag.
Vi ses imorgon igen...
Om jag överlever.
 
 
 
 
 

Vuxet barn...

God morgon!

Idag startar vi (eller jag) med temat "Vuxet barn".
 
Igår var det en ny milstolpe i ämnet om det vuxna barnet.
Det vuxna barnet åkte till fastlandet med sitt fotbollslag, det som var nytt för igår var att alla killarna åkte utan en annan vuxen samt att en av killarna i laget som är 19 och har körkort körde bussen.
I mörker.
Ingen vuxen/förälder med körkort kunde följa med mitt i veckan.

Jag sa till sonen:
- JAG kunde ju ha åkt med, jag hade tagit ledigt från jobbet.
Sonen:
- Men morsan du har ju inget körkort.
Jag:
- Nä, men jag hade kunnat åka med ändå.

Asså... det kändes i magen.
En buss full med UNGA MÄN på fastlandet, relativt ny körkortstagare, på motorvägar, flera timmars bilkörning till Falköping.
 
Jag ringde två gånger för att kolla läget, jag skickade sms och påminde att han skulle höra av sig till mig eller sambon när dom var framme och BILEN STANNAT vid slutdestinationen.

Sonen i telefonen:
- Mamma, du vet väl att jag älskar dig över allt annat?
(Asgarv i bakgrunden)
Jag:
- Hörru skärp dig, vad säger dom där i bakgrunden?
Han:
- Att jag inte ska leka med min mammas hjärta.
(Asgarv igen)
Jag:
PRECIS, nu glömmer du inte bort att höra av dig!

Nu förstår jag precis hur mina egna föräldrar måste ha känt när mina vänner tog körkort och man blev upplockad för "premiärkörningen" och allt därefter.
"Hon kör väl ordentligt", jodå svarade man och det gjorde dom MESTADELS men ibland var det kanske lite bus när dom väl blivit varma i kläderna.

Jag hade dessutom en pojkvän som körde bil utan körkort när jag var 18, ett helt år körde han innan min far råkade avslöja honom.
Jag höll tyst såklart fastän man visste, man var ju ung och odödlig.

Det vuxna barnet kom fram ordentligt, nu har vi färden tillbaka i samma mörker till båten.
Jag kommer sitta med magont tills dom är framme igen.
Fan, att ha en unge på dagis i overall som leker i sandlådan känns såååååååå mycket mer lockande än en son som åker till fastlandet med jämnårig som kör.

Over and out, nu skall jag till jobbet och ikväll träffa kussen och äta middag.


 

Jag jobbar inte på strippklubb direkt...

Jahaja...
Då borde klänningen vara klar nu då!

Nej...
Själva klänningen fick gå i graven och här kommer orsakerna:

1.  Tyget färgade av sig något så kopiöst.
Jag försökte ignorera det men i slutänden var det omöjligt, jag var blåsvart om händerna och det går ju inte att ha i möblerade rum.

Tänk er att sätta sig på någons möbel som är klädd med tyg och sedan lämna efter sig ett blåsvart avtryck.
Tänk er att man har på sig plagget och så är man själv blåsvart över bröstkorg, rygg och armar.
Jag tänkte dock att jag slutför och sedan tvättar jag plagget och så ser jag om det fäller av överskottsfärg i tvätten, då kommer vi till NÄSTA problem:

Vad gäller storleken på det som skulle knytas, dvs banden.
Jag hade ju för lite tyg som jag skrev igår, jag trodde det skulle gå ändå eftersom jag knappt har bröst att tala om.

Ja, ni kan ju se själva,,,

 

... nä, man jobbar ju inte på strippklubb direkt, har jag nu mätt färdigt mått på 18 cm så är det just det måttet som gäller, detta blev för smalt.

Visserligen skulle jag kunna rädda detta igenom att sprätta isär och sedan lägga ett annat tyg undertill som en kanal och bredda tyget MEN... då kommer vi till nästa problem:
Tyngden på tyget!
 
Ja, detta tyg (som ändå har ett underbart fall i tyget) kan jag inte ha pga tyngden.
När jag bara nålade fast banden så kände jag direkt "Omph", fan vad tungt.
Detta tyg fixar inte min nacke, det måste vara ett tunt tyg á la jersey som det är tänkt från början i Halston-klänningen.

Ja, så DÄR gick den klänningen tillfälligt i graven!
Jag skall sy en enkel kjol istället av nederdelen och sedan skall jag tvätta den och som sagt se om den släpper färg så man slipper färga av sig.
SKIT-Å-PANNKAKA men jag ger inte upp, nu vet jag dock iallafall att klänningen måste göras i tunt tyg för att inte bäraren skall få nackspärr.

Dags att duscha och dra till jobbet, ha en bra dag alla glada!

 
 

Obs... liten nakenchock....

Idag startade jag upp dagen med en riktig långpromenad tidigt, kände att innan jag sätter igång med min nya klänning så behöver jag luft!
 
När jag sedan kom hem plockade jag bort min trasiga lock och ner i en låda som ska till försäkringsbolaget när jag fått mitt intyg.
Plockade upp och ställde fram min nya och trädde den, plockade även ihop den jag lånat från jobbet som skall med tillbaka imorgon.
 
Så blev det ÄNTLIGEN DAGS...
Min Halston-kopia skall utföras i... TA-DAAAAAAAAA...
 
Krossad svart stretchsammet, ja det är dessutom väldigt inne just nu!!!!
 
Jag såg en inspirationsbild på en klänning i lila klänning från 20-talet och blev sååååååå sugen på att göra Halston-kopian i liknande tyg eftersom Halstonklänningen liknade den från 20-talet, sagt och gjort, första försöket i riktigt tyg fick bli i krossad sammet...
 
 
 
Jag trodde jag hade fått till mönstret bra men det visade sig idag att jag behövde ta in kjolen 8 cm för det är ju skillnad på stretch och fast tyg.
Jag fick nåla in i sidorna och sy om efter första försöket, sedan blev det SUPERBRA...


 
... varning för en liten nakenchock här men det får ni stå ut med, tyvärr hade jag trosor som skar in så magen ser lite bullig ut men med en slät trosa blir det kalas sen...
 
 
Sedan satte jag igång med dom långa delarna att knyta över brösten... då upptäckte jag att kjag hade för lite tyg kvar!
Helvete, men nu har man ju i och för sig tur då att man har små bröst, jag hade mätt ut att när längderna var ihopsydda...
 
 
... behövde dom vara 18 cm, jag har nu fått till 13.5 cm färdigsydda.

Då kan jag TYVÄRR inte sälja den dock (himla otur) som jag faktiskt hade tänkt om den blir bra.
Nu får jag behålla denna och så får vi se framöver.
Har även hunnit klämma in ett utvecklingssamtal, ja det där sista utvecklingssamtalet jag någonsin mer i mitt liv kommer gå på.
Sinnessjukt, nästa samtal är ungen 18 och we are not invited.

Mot syrummet, ses imorgon!
 
 
 
 

Min nya kompis...

 
God morgon!

Lördag, ledig och Allhelgona, jag ska vila, det har varit en rushig vecka med mycket stök på jobbet.
MEN...
Jag har "fått" en ny kompis!

Ni vet ju hur det är med mig...
Varje gång jag påbörjar en ny teorikurs i något ämne tycker jag att det är så himla jobbigt och "det här kommer jag aldrig fixa", har noll inspiration dock har jag i varje kurs efter typ nästan alltid någon timmes lektion tyckt "f
an det här är ju riktigt roligt och intressant!"
 
Juridiken var inget undantag och EXTRA ROLIGT blev det när jag "satt på lektion" i ämnet försäkringar och mitt i den lektionen när jag lyssnar på läraren får jagf eld i baken, pausar lektionen och tänker:

Fan, jag måste genast ringa mitt försäkringsbolag!!!!

Bakgrundsom ni säkert redan har koll på:
Min Baby Lock pajade i juni, sprätte ju nålar så jag fick åka till ögonmottagningen akut, blev lagad  lagom till skolstarten i augusti, pajade i sedan igen när maskinreparatören skulle justera något i den.
Sedan har den stått och jag har inväntat maskinreparatörens återkomst för ny lagning och tiden har bokstavligt sniglat🐌 sig fram.

Tills den där plugga-försäkringspluggar-dagen då...

Jag inser att jag ju faktiskt har försäkringar som man ständigt betalar på, ringer och t
vå samtal med försäkringsbolaget samt även en mailbekräftelse därifrån och ett samtal med maskinreparatören och igår fick jag en sprillans NY och likadan maskin levererad till jobbet! 

12 000 riksdaler som en sådan här maskin kostar är ingenting man trollar fram ur hatten som en fattig student som vi redan vet, jag har gråtit blod över detta faktum här redan, men om man "får" en ny för 3700 då ska man vara jävligt glad så nu får jag väl se till att jobba in dom pengarna också.

Jag ÄLSKAR att plugga, man lär sig så himla mycket matnyttigt och först tänkte jag helgmyshångla med min nya kompis men jag väntar nog med tills intyg från symaskinsreparatören ärt inne hos försäkringsbolaget (samt att jag måste lämna in min gamla maskin) och jag fått mina pengar från dom.

Jag får andrahands värdet på min maskin, detta är 8000 kr, får betala självrisken själv, sedan har reparatören gett mig rabatt på 1700 kr...
 
 
Seriöst...
Jag är glad igen, "misslyckad" tenta glömd, jag har lärt mig något nytt OCH jag får jobba extra.
Nu skall jag och Milou ut och gå, ses ikväll.
 
 

Surt sa räven...

God morgon!

Sitter i startgroparna för att hoppa i duschen, sticka till f.d Chifen och sedan jobbet.

I tisdags fick jag svaret på min tenta, skulle det bli omtenta eller hade jag klarat mig?
Jag hade klarat mig!!!

Det blev jag såklar jätteglad över men så kommer vi till ett "Men"...
2.5 YNKA JÄLVLA POÄNG förr att klara mig till högsta poäng och få ett "Väl godkänt", nu blev det "Godkänt". 
Vi har ju 3 betyg, IG, G, VG.

Alltså om jag missat m 10 poäng hade det fan känts bättre än missa med 2.5 poäng.
Visst, jag slipper omtenta och det är ju jätteskönt, hade inte velat sitta här imorgon och göra om samma sak men ALLTSÅ VA FAAAAN!!!!
 
Jag blev så besviken på mig själv, hade jag inte kunnat få klara dom två och en halv ynka poängen?
Varför skulle jag få gråthaveri över texten i word som krånglade, kunde jag bara inte ha samlat ihop hjärnan till den lilla sista milen?
Nej, tydligen inte.

När ska man släppa detta då?
Ja, om 300 år typ, surt sa räven heter det ju.

Som löken på laxen går jag ner på tisdagskvällen och lämnar in juridikboken till bibblan, då hade jag fått en förseningsavgift på 157 kr.
Hepp, ja, det var bara det som fattades.

Jag fick tjyvhålla på boken några extra dagar eftersom jag var rädd att någon skulle stå i kö på den och då måste man ju lämna tillbaka pronto, det kunde jag ju inte riskera OM jag skulle behöva tenta om så jag fick väl ta de böterna då men alltså...
Nåja, nu är den kursen över så jag får försöka smälta mitt (halv-)misslyckande.

Nu dusch och sedan jobbdag, ha en bra torsdag!
 
 

Snålvatten...

 
Igårkvälls, jag käkade jordnötter och Milou satt bredvid spänd som en fiolsträng i väntan på en liten nöt och för första gången märkte jag att hon satt och drägglade...
 
 
Det till och med droppade ner på hennes filt, jag fick faktiskt gå och hämta papper och torka av henne runt munnen.
Tror hon älskar jordnötter... jättemycket typ...
 
  
Igår blev det tillslut hundpromenad, hade tur att jag prickade in promenaden mellan regn, fixade till en dopklänning innan och sedan drog jag "månadens besök" till ÖB så man har "sånt" hemma till nästa lön.
Typ soppåsar, disktrasor, scahmpo, LJUS och dylikt, lite billigare där.
 
Sedan blev det lite jobb, dopklänningen hämtades upp och så skulle jag slutföra min zebrajacka men blev faktiskt för trött så jag slängde mig i soffan och där blev jag kvar.
Borde gå en långpromenad med Milou idag men alltså det blåser så hårt så jag tror vi faktiskt vi bara tar oss runt muren så vi kan hålla oss på insidan.
Bakat en äppelpaj för vi ska på fika hos Nybyggarna i eftermiddag sedan kommer sonen på middag:

Dags att ta sig i kragen och gå ut då?
Jo, jag måste väl.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0