Den har gått i graven...

 
Och DÄR gick det havsgröna klänningsprovet inför examensprovet i graven, jepp det gjorde den minsann!
 
 
 
Ja, jag har sytt på den klänningen ihop med två andra idag och jag insåg när jag fått ihop skalet helt till den havsgröna helt och provade att det blev inte snyggt.
Jag har inte brutit ihop eller blivit helt förstörd, nej, jag är snarare lite lättad på något konstigt sätt.
 
Nu öppnade sig möjligheten för det kormblå tyget igen...
 
 
... och jag har tre klassiska mönster som det räcker till men det är ju då det där med mönsterpassningen så vi får se.

Jag var ju inne på från första början att jag skulle tänka Dior och 50-tal eller något åt det hållet iallafall så vi får väl se vart det landar i slutänden nu.

VÄLDIGT tacksam idag att jag kört lite på testklänningen inför examensprovet eftersom modellen jag valt blir inte bra om inte tyget är tunt, typ viskos. Jag blev lurad av en bild jag såg och trodde att det skulle funka men det blev verkligen inte snyggt.

1. Det är för fula veck fram under bysten och framtill på kjolen och det blir inte snyggt, snygga insnitt bak, ser jättekonstigt ut med dom konstiga vecken fram och insnitt bak.
2. Den är för bullig fram och helt platt bak vilket inte blir snyggt det heller.
3.  Armarna blev inte heller bra i för stelt tyg och då var ändå mitt "tunt stelt tyg", dom är ju sydda i ett svep undertill och det går ann i tunt, hängande tyg men inte i för tjockt.
Det blir bara knöligt och fult.
 
 
 
 
 
Tilläggas sak att den är inte så tajt som den ser ut på bilden utan mer luftig och därför blir den inte så fin när man knyter med skärpet sen.
Den blir ännu fulare framtill.

Vecken ska enligt mönstret sys som jag har gjort men jag har sett andra som vikt dem åt andra hållet, jag prövade båda varianterna men båda blev lika fula.
TUR att jag laborerar med detta innan så jag inte stått under examensprovet och insett detta för då hade det blivit en riktig härdsmälta kan jag meddela.

Nog om den där klänningen nu, jag får som sagt tänka om och jag ska prova denna modellen i annat tyg som faller bättre.
Fortsättning följer.
Nattinatti.
 
 
 

Mojo is back.. iallafall tillfälligt!


Startade upp dagen igår med en promenad runt muren, ska jag göra idag också straxt...
 
 
 
 
När jag var klar med skolarbetet igår skulle jag sy lite på min svarta klänning, POFF så försvann ljuset på (i?) symaskinen, den lilla lampan hade gått.
 
Jag fick ge mig ut på lampjakt, fanns inte på ett enda ställe.
Ringde runt och besökte två ställen, NADA.
Jaha, så är det att bo på en ö.

Jag ringde då upp vårat ställe i Stockholm som säljer mitt maskinmärke och tre sekunder senare var två lampor på väg och jag swishade pengar.

Jag stod då i en lampaffär och tänkte att jag ska kolla med henne vad dom hade för arbetslampor med bra sken och lågt pris.
Fick då veta att den här gamla godingen är den dom säljer bäst av och så i med en stark lampa med kallt sken....
 
 
 
 
Pris:
380 kr med glödlampan.

HERREGUD vilket sken!!!!
Inte ens min svindyra sylampa har lika bra kapacitet, jag slog faktiskt till direkt, ja det blev trångt i det lilla syrummet MEN det dår det vara värt, jag ser som en örn.
Ska köpa en till det tredje sybordet också ute i klipprummet för detta var en smärre revolution.
 
Mojo is back... iallafall tillfälligt, drog i en dragkedja i "Hitta-ditt-mojo-klänningen" igår...
 
 
... och fick linjen att stämma perfekt där bak.

Livet blev lite lättare, jag måste ur den här svackan och stressa ner, jag har sovit 7 timmar i två nätter nu så LITE bättre är det iallafall inombords.
Nerver är inte bra.
 
Nu ska jag kasta mig ut en sväng så jag kan sy sen, vi ses senare, kanske att jag hinner klart den svarta efter annan sömnad.
 
 

När Back street boys blir räddningen...

Vad gör man när ens mojo försvunnit, framförallt vad gör man när ens sy-mojo försvunnit?
Ja ni, den frågan kan man ju ställa sig.
 
Nu är det så illa här att jag verkligen måste tvinga mig att sätta mig vid maskinerna och för att inte tala om saker som ligger bakom detta som jag inte kan yppa men det är så bredrövligt att det inte ens knappt går att tänka på.

Somnar sent in på natten och vaknar i ottan och jag är så trött att jag nästan dör, äter som en häst och ser ändå ut som ett streck.
Vissa dagar förstår jag hur fångar som tortyrmetod utsätts för väckning i tid och otid under nätterna känner sig och då blir ändå inte jag väckt utan mitt undermedvetna väcker mig.
Måtte den här terrorn ta slut snart, ja måtte den.
 
Och appropå terror....
 
 

... cape-helvetet kanske duger eller så gör den inte det, kanske jag börjar om... igen... är inte nöjd... eller så är det för att jag tappat min mojo.
Vem vet inte du, vem vet inte jag.
 
Tror det blir en agraff istället för en knapp iallafall som knäppning.
 
Idag körde jag långpromenad med Milou, igår ringde mamma till jobbet och påstod att Milou haltade, idag märktes inget av detta alls men jag klippte klorna på henne idag IFALL det skulle kunna vara något sådant.

I onsdags hade iallafall Milousan fått nog här på Southway, tror att hon TYP kände lite så här:

Det må vara så att min matte snart är färdig klänningsskräddare men häromkvällen fick hon för sig att slänga ihop "en liten gullig fleecetopp" till mig av någon konstig anledning och detta när HON VET att jag HATAR KLÄDER, täcken och sånt där tjafs.

Sedan tvingar hon glatt på mig eländet (och förväntar sig att jag ska vara tacksam) och tvingar mig att posera vilket jag vägrade, ja inte ens för godis ställde jag upp kan jag meddela.

Har hon inte tillräckligt med fä'n på två ben att dressa utan att hon måste förnedra mig också...? 
Finns det ett hem där ute som har plats för en töis i sina bästa år för nu har jag fått nog! 


 
Ja ni ser ju på det lilla modelejonet hur glad hon blev när hon fått "skräddarsytt" av matte, jubel, lycka och en jättetacksam hund.

- Wow matte har du sytt den här till mig, TACK SOM FAN asså! 

Hon ser inte alls lidande och helt förstörd ut... nope, not at all.
Nästa gång ska hon få en i leopard eftersom denna gjorde sån himla succé, då kan vi gå runt på stan och vara pantertanter ihop.

Detta underbara plagg till Milou är väl det enda jag lyckats slutföra på tre veckor, tog 15 min från start till slut, alltid något.

Senare under dagen idag åkte jag och mamma och hälsade på en v
än som är sjuk och fikade så länge som hon orkade, sedan när jag kom hem tänkte jag:
Jobba?
(Nej jag har fan ingen lust)

Få tillbaka din sy-mojo med något KUL och enkelt som du bara inte kan misslyckas med?
Jo, kör för fan.

Plockade fram detta mönster som jag nyligen köpt...
 
 
... valde "B"och ritade av, skar ut i både papper och tyg (valde svart crepe georgette) och började knåpa ihop...
 
 
Satte på ( hör och fuck´in häpna) BACK STREET BOYS på Spotify på högsta volym (ja jag trotsade min tinnitus) och lät det dåna ut ur högtalarna och fråga mig inte varför men just ikväll kändes fan-i-mig BSB som ett ypperligt val från den underbara boybands-eran och jag skrålade med i varenda låt.

Ursäkta men hur är det möjligt att man kan varenda låt fastän man aldrig gillat BSB, ja det måste väl bero på att man alltid lyssnat på radio... och smyggillat.

Dags att FÖRSÖKA varva ner här nu och sova, vi ses imorgon igen.
 
 
 

I upplösningstillstånd...

Go´kväll!
 
Här har det varit späckade dagar och jag har verkligen haft cape-haveri gång, på gång, på gång, på gång.
Ja, börjar ett plagg haka upp sig då bara fortsätter det och det blir pannkaka.
Här har det blivit pannkaka på en sådan enkel sak som en cape, helt jävla otroligt.
 
Gången blev att den första blev för stor och så hade jag fel vliseline in kragen, jag hade för tjockt och stelt.
Sedan gjorde jag en till...
Och då blev den FÖR LITEN och fodret blev helt åt helvete.

Då sprättade jag isär båda capearna och och tog skalet från cape nr. 1 och krage från cape nr. 2 och satte fast på ettan, då var kragen för stor, då fick jag srätta loss en bit och sy in/förminska kragen lite.
Sedan sydde jag ett nytt foder (foder nr 3) och när detär klart och jag ska pressa så spottar strykjärnet ut brunt kalkvatten på hela det nysydda fodret.

Då skrek jag.
Då skrek jag dom fulaste orden man bara kan tänka sig.

Det var bara att sy ytterligare ett, alltså jag var i upplösningstillstånd, här kan man sy det både det ena och andra och så inträffar detta.
En enkel jävla cape.
Det äter upp mig inombords bokstavligen.

Nu har jag fått ihop allt för tredje gången, pressat halva och ska pressa resten imorgon och om inte detta blir bra åker den i sopen och jag får väl börja om... skam den som ger sig... OM det nu blir så.
Gaaaaaaaaaaah.
 
Så såg jag på schemat, vecka 15 börjar min examensarbetesperiod och hade ett samtal med min handledare igår, v. 15 - v.  21 och jag kommer köra igång direkt med eller utan Kina-tyg.
Jag har hittat ett vackert kungsblått enfärgat sidentyg som får duga som ersättningstyg ifall att det andra inte kommer fram i tid.
Kanske jag syr två och väljer en sen.


Nu ska jag snart sova, jag är helt död av cape och ateljéjobb och livet i allmänhet.

 


 

Ny info...

 
Ny lugg-info för dagen:
(Ja jag vet, väldigt tröttsamt det här)

Jag har varit hos min frissa idag IGEN och jag "lyft" luggen lite, ja vi jobbar oss sakta fram mot perfektion mot "Den BÄSTA och snyggaste luggen"...
 
 
Det var nästan så frissan tyckte jag kunde flytta in till henne snart eftersom jag springer ner dörren där nu, från en gång i halvåret till typ varje vecka.

Ja, idag blev den alltså lite uppklippt och lite mer fluffig och inte så tung och "Jon Bon Jovi-lik" och sedan stack jag iväg med orden:
Vi ses snart igen och frissan bara, "Ja-ja, suck..."
 
 
 

Undrens tid...

 
Undrens tid är fan i mig inte förbi, mosan har nu blivit Facebook-haj!
 
Alltså det här är sååååå roligt, jag hjälpte henne att starta upp kontot och sedan söka upp lite "känt" folk och sedan var hon igång och började lusläsa på fejan och skriva och trycka tummen upp på än det ena än det andra.
Jag satt och hade lite lektion och i vanlig ordning så hör man "Det här kommer jag aldrig lära mig" och fem minuter senare fixar hon allt!

Jag väntar på att hon ska få kortslutning i hjärnan av allt nytt hon lär sig... peppar peppar...
 
Själv har jag en smärre revolution på mitt håll, jag har upptäckt PLATTÅNGEN, ja, jag har börjar plattånga min lugg för att slippa att Joey Tempest dyker upp om det blir lite fuktigt i luften samt slippa stå och föna ut luggen.
Bara tvätta håret, självtorka och sedan i med lite värmeskyddsmedel i luggen och sedan...
 
 
... håller sig luggen rak och fin.
Imorgon skall jag faktiskt till frissan IGEN och lyfta luggen lite, den blir ju lite tung när man plattar ut den så ett litet lyft ska den få.
Mitt nya liv med lugg, vilket äventyr!
 
Ny rapport om mammas fejsbuckande...

Upp kommer mamma och har "chattat" på fejan med folk & fä, bl a hade "Kusin Jen" skrivit och mamma var helt uppe i spin.
Följande dialog:

Fejsbuckaren:
- Herregud Madeleine vad folk skriver på den här... 
Jag: 
... - chatten.
Fejsbuckaren:
Ja precis, jag fattar ingenting, jag trodde det var SMS som gäller nuförtiden.
Jag:
- Hahaha, ja för DIG ja, messenger är det jag använder mig mest av och många med mig.
 
Fejsbuckaren:
- Ja jag märker det, jisses vad folk skriver, jag hinner inte med.
Jag:
- Nä, nu har du att göra så det räcker och blir över på dagarna.
Fejsbuckaren:
- Ja herregud.

Jag:
- Ja, nu kan du ju skriva till "Kusin J" varje dag om du vill och fråga vad dom har för väder och snödjupet om du vill.
(Känt faktum att mamma är väldigt väderintresserad)
Fejsbuckaren:
- Ja det kan jag ju.

Och så såg hon överlycklig ut allt medans det plingade vidare i mobilen.

Fejsbuckaren:
- Nä nu får jag gå ner och titta på vad dom skriver i lugn och ro.
Jag:
- Gör så, have fun.

Ut går mamma från sovrummet med näsan i mobilen.
Jag döööööör faktiskt av skratt här.

Dags att krypa till kojs, ses imorgon igen och så får vi se vad jag och mamma har "hittat för nyheter" vi som är sist med i hela världen.
Familjen Sist på bollen.
 
 

Håll tummarna och mätte på mig själv...

Så har jag gjort det.
Hoppat ut för branten och beställt tyg från Kina, må det bära eller brista.

Kommer det inte fram är jag körd var gäller den klänningen jag VILL sy i examensprov, det som gäller nu är att jag måste ha en "Plan B" i mönsterväg för då kommer jag använda detta vackra tyget...
 
 
... men som jag bara har tre meter av.

Jag måste ha ett mönster som tre meter räcker till helt enkelt, tyget jag i slutänden beställde blev detta...
 
 
 
... för det jag ville ha i första hand såldes enbart i kortare bitar och inte i meter och efter två dagar med grov beslutsångest så tog jag detta.

HÅLL NU TUMMARNA!!!!!

Så hur lätt det kan vända...

Jag har ju några punkter kvar på yrkesplanen varav en är "Cape", jag var INTE så taggad på det för vad ska man med en cape till i dessa moderna tider?

Nåja, jag hittade ett okej mönster som jag tänkte att det får väl duga...
 
 
Mätte MIG SJÄLV (jättedumt) och trodde jag fick till måtten, jag mätte 110 cm runt axlarna och blev ändå rätt förvånad för jag är inte direkt axelbred, hm, det var väl ändå ganska mycket.

Kom då på att jag hade ju morgonrocken på så jag mätte om och fick det till 108 cm, kändes fortfarande ganska brett, men okej då så jag körde igång...
 
 
 
 
 
Gjorde foder också och valde ett enkelt svart (även om färg hade varit roligt) men då kan man ha vilken färg som helst på kläderna till sen...
 
 
... och jag jobbade på... UTAN ATT PROVA CAPEN....
(jag gissar att ni anar vad som komma skall)
 
Liggande krage eller Dracula-krage...
 
 
... gillade båda alternativen...
 
 
... gjorde en klädd knapp...
 
 
 
 

 
Sydde fast fodret och det gick finfint...
 
 
Hade bara två saker kvar sen:
Sy fast knappen samt sy ihop fodret där jag vänt capen.

Nu skall ni då också få veta att under arbetets gång så har jag blivit riktigt KÄR i capen, alltså först tycker man att "Vem fan har cape nuförtiden, varför är det med på en yrkesplan" till "Det är ju riktigt FINT med cape, den här kommer jag säkert använda till fint".

Och så provar jag capen, m
en vad i helvete...
Den är ju alldeles för stor!!!

Jag mäter capen och får det till att den är 108 cm precis som jag mätt på mig själv på morgonen, mäter min axelbredd igen, men vad fan, hur kan det helt plötsligt vara NITTIONIO cm och inte 108????
Mäter igen, jo då 99 cm.

Kan någon i hela världen tala om för mig varför jag inte provade den överhuvudtaget när jag sytt ihop skalet?
Hade väl varit jävligt prima om jag gjort det kan man tycka för då hade jag ju direkt sett att den var för stor och kunnat förminska.
 
Ja, nu gjorde jag inte det så nu får jag sprätta isär hela skiten och börja om från början och förminska den, alltså hade jag nu inte velat ha en cape hade jag väl prövat att sälja den, fast hur många vill ha en cape liksom?
Inte ens jag ville ju ha en innan jag började sy en, tror inte den kommer gå åt som smör i solsken direkt.
Men nu vill jag faktiskt ha den här capen och jag har inte råd att köpa nytt tyg så det är bara att sprätta.
GUD GIV MIG STYRKA typ.
 
Dags att hoppa i säng, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Ren och skär panik...

Goder kväller!

Vilken vecka det varit, nästan jobb-chock när man varit på jobbet en hel vecka.
 
Det har varit ren och skär panik den här veckan om jag ska vara ärlig, det enda jag har tänkt på är att jag inte har något tyg till min examensklänning och att jag inte har råd med sidentyget från Simbra.

Imorgon gör jag det mest desperata:
Jag beställer från Kina och ber till gud att jag har tyget till april.
Det BORDE gå, jag har inget annat val.

Jag kan verkligen inte tänka mig att det inte skulle hinna fram och om det inte gör det så får jag ha en plan B, enfärgat siden.
Kostar halva priset jämfört med det jag vill ha MEN dom tygerna som jag hittat i Kina vill jag hellre ha, det är verkligen jag och man får dom för en spottstyver jämfört med inköp här.

Har ju köpt från samma sida förut så jag känner mig säker på att inte bli blåst men man vet ju aldrig för det är ju olika affärer samlat på ett ställe.
Kommer sedan tygerna inte fram så har jag iallafall inte förlorat en förmögenhet.

Mina "Topp 3"...
(fotade mot datorn för bilderna gick inte att spara från sidorna)

 
 
 
 
Ja hörni, mycket blommor blir det.
 
Fem meter kostar 815 kr och sex meter 978 kr.

Jag behöver fyra meter till en lång klänning, skall jag mönsterpassa måste jag ha minst fem men eftersom dessa tyger är prisvärda så tror jag att jag slår till på sex, där är jag verkligen på den säkra sidan.
Jag har råd med sju också... kanske lika bra...?

Tyg nummer ett ligger bäst till just nu, tycker det ser väldigt flott ut, imorgon skall jag ha en familjekonrerens och så får det bli omröstning och sedan beställer jag sedan är det bara att hålla alla tummar och tår.

Dags att gå och sova, vi ses imorgon igen.

 
 
 
 

Ett prov...

 
Nu är jag äntligen på gång igen, kroppen känns verkligen bra och visst har jag någon liten host-rest kvar men den är helt överkomlig.
 
Igår var det teori och idag har jag startat upp ett prov till min examensklänning i ett av dom billiga tygerna jag köpte i Stockholm sist, det fick bli det havsgröna...
 
 
Mitt klänningsprov blir dock kortare i längd än originalet kommer bli och med en kortare ärm, hade inte så mycket tyg även om jag på en kortare version slösar 3 meter...
 
 

Bara utskuren i delar på dockan...
 



... här är när ryggsömmarna på överdel och kjol sytts...
 
 
Eftersom jag ändå ska göra denna "på riktigt" så har jag nu beställt dragkedja och foder från SoS ikväll.
Bara ett problem med detta, jag kanske har ändrat mig på om jag vill eller ska ha det här mönstret, herregud, nu har jag fått panik.
 
Fortsättningen följer...
 
 
 

Zebrajackan närmar sig...

God morgon!

Hostan fortgår men jag syr lite ändå.

Igår sydde jag fast resten av fodret på zebrajackan, hade nertill och ärmar kvar...
 
 
 
Ärmarna blev kapade 10 cm så det blev rätt längd också.
Såg ju inte från början att det var en "hängande" ärm och inte en ärm som gick/går vid axeln...
 
 
...så jag la ju till på längden på ärmen så den inte skulle bli för kort vilken den hade blivit OM ärmen startat vid axeln.
Nu är ärmarna iallafall kapade och perfekta, b
ara knapphål och knappar kvar sedan är oversize-jackan klar!

Det jag då är LITE missnöjd med på denna är slagen, jag hade velat ha ett bredare slag framtill men till nästa jacka så kommer jag bredda dom.
Tyckte dom såg bredare ut på bilderna men detta kan också bero på att jag kommer sätta knappar på denna istället för att ha skärp.
Då kommer ju öppningen längre ner och slagen blir lite bredare, som sagt, till nästa ska dom breddas iallafall.

Ny provbyxa blev också ihopslängd till min manliga musa, den förra var en storlek för liten, eftersom jag ska sy i rutigt tyg vill jag inte chansa denna gången så jag måste sy in, nu får han prova så får vi hoppas att en storlek större blir bra.

 

 
Nu dags att börja dagen, vad det än månde bliva, host-host...
 

Herrskjorta i mullvadsfärgat ulltyg...

 
Så har ännu en herrskjorta blivit klar i samma två kombinerade mönster till samma kund som jag sytt till förut.
Han hade köpt ett undebart mullvadsfärgat tyg i ull och det har tagit tid för denna att "födas" minst sagt men TILLSLUT föddes bebisen.
Han ville ha den rak nertill för att han skall ha den som öppen skjortmodell så så fick det bli.

The child/ Barnet, nu överlämnad till fadern..
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Date med gubben och mobilskola med mamma...

Igår hade jag och sambon en mysdag ihop!
 
Söndagar brukar vara familjedagar här numera men sonen ringde på fredagen och meddelade att han åkt på kräksjukan och då var jag INTE så intresserad att träffa honom på söndagen.
Nej tack, har nu hela jullovet gått till sjukstuga då ville jag fan inte toppa det med en kräksjuka också om jag kan undvika.
Vi flyttade fram middag till tisdagen (imorgon) istället.

Det öppnade för en datekväll för mig och sambon istället, middag på byn och sedan gick vi ÄNTLIGEN och såg senaste Star Wars-filmen som vi hade fåtti julklapp ihop av sonen!

Såååååååååååååååå bra den var, precis som dom första filmerna, alltså jag var rent lyrisk inombords och fick så där lite klump i halsen av rörelse i vissa scener.

Ja, jag vet, det är en Sci-fi film vilket jag normalt inte gillar men det är skillnad på dom här filmerna, det är verkligen nostalgi och så vet man ju att Carrie Fisher dessutom gått bort och fine Luke Skywalker som "heeeroooo" liksom...
 
 
Nej det här var riktigt bra!
 
Gillar även han som spelar Ben Solo/Kylo Ren/Adam Driver...
 
 
... vet inte vad det är men han har "det" tycker jag, sorken är liksom fulsnygg och spelar filmskurk utmärkt!

När vi sedan mätta och filmnöjda åkte hem så säger sambon:
Alltså tänkte du på det att Milou är ju sjukt lik dom där små djuren i filmen?

Jag började gapskratta...
 
 
... han hade ju på pricken rätt!
 
Så över till morsan, här har det hänt grejer alltså!

Vi köpte en smartphone till mamma i julklapp och jag var väl smått oroad om hon skulle fixa det där med att hantera den, ja det kan ju vara att jag dumförklarar min mamma när det gäller tekniska prylar (med tanke på att jag inte ens fixar google maps och blåa prickar själv 
) men hon är verkligen INTE känd för att hängs med i dylikt.

Jag är iallafall LITE vassare än morsan, och sedan hon fick den här mobilen så har vi lite mobilskola dagligdags och morsan kan numera obehindrat ringa folk samt ta emot samtal, ta bilder och idag har vi haft sms-skola och hon fixar det faktiskt!

Jag är förvånad på riktigt, trodde jag skulle slita mitt hår som jag får göra så ofta annars när det gäller tekniska prylar men nu har jag suttit här uppe hos mig och skickat sms och fått svar.
Sambon har smsat och mamma skickade till sonen och har smsat med honom.

Sonen ringde till mig och sa att "jag skulle sluta smsa honom från mormors telefon".
Jag förklarade då att det inte var jag utan att det faktiskt var mormor, det trodde han dock inte.

Men medans jag satt här uppe och pratade med honom fick han ett svar från mormor igen och han frågade igen:
- Är det säkert att det inte är du som skriver?
Jag:
- JA, det är mormor.
Sonen:
Åh fan, det trodde jag aldrig att hon skulle lära sig, 78 bast liksom.

Hon kan mer än vi tror kanske, sa jag.
 
Nu skall jag se på tv, vi ses imorgon igen!

 

En vilsen tant...

God morgon!
Det är grått ute... suprise, suprise.
Suck, pust och stön.
 
Idag måste jag iallafall berätta om dom två tonårspojkarna som hjälpte en vilsen tant på Odenplan!
 
När jag anlände andra gången på en dag gick jag upp samma uppgång som jag trodde och pinnade på längs en gata jag där jag även där trodde att jag gått förut.
Det var mörkt ute då ska väl tilläggas tillskillnad från när jag var där tre timmar tidigare.
 
Efter en stund undrade jag vart jag var egentligen, jag hade ju sett så många roliga antikaffärer tidigare på dagen och nu var det inte alls samma affärer noterade jag.
Jag tittade på gatunamnet... men va fan... det här var ju inte Upplandsgatan.
 
Jag tog fram min screenshot jag hade tagit från goolge när jag satt på bussen in till stan från Nynäs...
 
 
Nej... jag hittade INTE vart jag var, gatan fanns inte med på bilden.

Fram med riktiga google maps och jag tittade, stressad som jag var så blev det ju ännu värre.
Nej det här hade jag inte tid med, jag måste fråga någon NU.
Två tonårspojkar på 13-14 år kommer emot mig, jag högg dom direkt:

- Hej, bor ni här?
- Ja...
 
Okej bra, sa jag och fortsatte med att förklara att jag skulle till något som heter Simbra Siden, inte hittade och även om jag nu låter som en Stockholmare så är jag gotlänning.
Jag är vilse helt enkelt.

Dom tittade på mig och den ena sa:
- Jag vet inte vart det ligger...
Inte den andra heller.

Jag körde fram mobilen och visade:
- Jomen kolla här, det ligger här där det står Simbra Siden och jag vet inte vart jag är just nu, alltså jag ser ju gatan där jag står nu men hittar inte på google maps och jag har jättebråttom!
 
Killarna tittar på kartan och på mig och sedan säger:
- Men du är ju här vid den blå pricken.
 
 
Jag tittar på den blå pricken och säger:
- Jaha, okej... jag trodde det var TUNNELBANAN.

Dom tittar på mig som om jag är knäpp alternativt efterbliven och säger:
- Den är ju DÄR, det står ju "Odenplan station". 

Och så tillägger den ene:
- Alltså hur gammal är du egentligen, vet du inte hur google maps funkar?

Jag börjar gapskratta och säger att jag kommer faktiskt från en ö där man inte behöver googla vart man är särskilt ofta för man hittar ändå, iallafall googlar inte jag färdvägar.
Jag hade ingen aning om att "den blå pricken" var där jag befann mig.

Dom börjar också skratta och så förklarade dom för den ovana google maps-tanten:
- Om du nu börjar röra på dig så ser du att den blå pricken också rör på sig och då vet du om du är på rätt väg eller inte!

- AHA, sa jag som om dom uppfunnit hjulet och var de smartaste kidsen i hela världen.

Jag tackade skrattande så himla mycket för hjälpen och lektionen, vände på klacken och började gå mot motsatt håll (och hörde tonåringarna skratta bakom mig men det bjöd jag verkligen på) och FÖLJDE DEN BLÅ PRICKEN tills jag kom till Upplandsgatan och visste vart jag skulle.

Ja, om nu någon tror att jag är helt bakom här också så bjuder jag på det.
Har ju inte körkort och dessutom ihop med en taxichaffis så han kan ju faktiskt varenda millimeter av den här ön, åker vi bil behöver jag inte veta hur vi ska åka liksom och i stan och på dom flesta andra ställen hittar jag trots allt.
I Stockholm hittar jag ju också GANSKA bra men har förut alltid haft en sådan här liten turistkarta som man kan få i tunnelbanan om jag skulle till något nytt ställe.

Har faktiskt aldrig google-mapsat så himla mycket, visste inget om "blå prickar som rör sig när man går".
 
Nu skall jag ut och gå med Milou, då behöver jag iallafall INTE följa någon blå prick!
 
 
 

Stockholm över´dan...

Vilket race det blev i Stockholm.
 
Först satt jag faktiskt och tvekade innan jag beställde biljetten för då tänkte jag att skulle jag åka på fredagen istället men sedan tänkte jag på alla som säkert skulle åka till och från ön på en fredag så jag kände att torsdagen blev bäst eller inte åka alls.

Beställde biljetten och hoppade i säng och när klockan ringde halv sex trodde jag att det var ett skämt, orkade knappt stiga upp men två koppar kaffe senare och en dusch, packad rygga och kabinväskan (ja för om jag skulle fixa att få hem tyg så kan jag ju inte bära det med, nacken) ner från vinden så var jag på väg med båten, peppad och pigg...
 
 
Landade i stan halv tolv och sedan in med väskan på Åhlens, plånbok och mobil i innerfickan som ett proffs sig bör ha i storstan and of I went!
 
Och som jag sprang runt, det var kors och tvärs över stan, jag åkte tunnelbana, sprang, fotade, åkte tunnelbana igen, hit och dit och benen gick som trumpinnar gata upp och gata ner.
Jag kom på först vid 17-tiden att jag inte hade vare sig ätit eller druckit sedan frukosten på båten.
Inte bra.
Det som under dagen händer är att jag hittar fyra underbara alternativ hos Simbra Siden... 
 
 
... och jag hade hittat "mina tyger".
 
Hade två ställen kvar efter Simbra och jag tänkte att jag måste beta av dom först och det hade lite att göra med priset också, dessa låg på 890 kr/m.
Självklart värt sina kronor eftersom det är siden med brodyr men jag behöver 3.5 m eller 2.8 m om jag ska göra den kortare versionen.
 
Jag drog vidare till dom två sista men kammade noll, jag hade hoppats på att hitta något vackert till hälften av priset men inte, Simbras tyger vann stort.
 
Jag tog mig tillbaka och där stod jag som åsnan mellan hötapparna samt med en klump i magen... mycket pengar blir det.
 
Dock den underbara personalen sa till mig att jag skulle fota, åka hem och tänka i lugn och ro samt erbjöd sig att skicka tyget när jag väl bestämt mig plus att jag fick rabatt för att jag skulle ta klänningsskräddarexamen. 
Alltid något, jag styrde kosan mot city igen från Odenplan för andra gången den dagen och tänkte att jag iallafall hade alternativ och så får jag tänka på priset.
 
Hade en timme kvar tills bussen skulle gå när jag kom fram så jag gick in på Ohlssons för att se om jag kunde fynda och det kunde jag...
 
 
... 59 kr/m sålde dom ut prasslig taft (fusktaft i mina ögon men det lämpar sig utmärkt till fluffiga kjolar) så jag valde ut mörkblått, purpur, mörkare turkosblå, grafitgrå, chokladbrun och mörkt svartlilablå.
 
 Efter sju timmars intensivt kutande, trevliga möten hela dagen (ska berätta vid ett annat tillfälle om dom två tonårspojkarna som hjälpte Tant Undertcknad vid ett tillfälle, som vi skrattade alla tre) gick jag så mot Åhlens, slängde i mina tyger i väskan...
 
 
 ... gick mot bussen via "Espresso H" och köpte mig en macka och dricka så jag skulle kunna klara mig på bussen ut, fick väldigt trevligt sällskap ut brevid mig till Nynäs, en ung kille som var väldigt snackig.

EGENTLIGEN hade jag velat sjunka in i en ljudbok och bara slappna av men det var faktiskt väldigt roligt och trevligt. Det visade sig sen att vi nästan satt brevid varandra i salongen och vi hade sällskap och åt middag ihop (ja, jag behövde ju lite mer än en macka och mer liksom) men sen kände jag faktiskt att nu ville jag bara DÖ i min vilstol och börja varva ner.

Jag la in en liten fin passus att "nu var det dags för mig att vila efter en låååååång dag i storstan" och så gick jag och satte mig på min plats, kopplade upp mobilen och kollade på program på Tv4 som jag missat och VIPS så var jag hemma igen.
Tog en dusch för att få bort dammet och svetten efter dagens marathon och sedan slocknade jag direkt, vaknade 10 på morgonen och fick en chock att jag sovit så länge.

Nöjd med dagen trots att jag hade velat hitta billigare tyg till mitt examensarbete.
Vi får väl se var jag nu väljer, helt klart är att än så länge så blir det en kortare version än det jag tänkt från början om inte ett mirakel sker och jag hittar något jag vill ha på nätet.
Annars det jag redan har eller någon av det fyra ovan.
Fortsättning följer...
 
 

Jag använde min fantasi...

Goder kväller!
 
Här sitter jag efter två och en halv dagars datatid.
I måndags blev det skola och lektioner, igår uppgift, foto, skriva och sedan lite sömnad.
Idag skicka in uppgift och en reflektion kring lektion 1 och 2, sedan jobb med webshop, dock slutade jag vid halv två för då kände jag att det blivit för mycket sittande i två och en halv dag.
 
Igår började jag och skulle göra ett kollage på VEM jag är som skräddare och vi skulle använda fantasin.
Min första tanke:
Färg och mönster.
Jag började med en skiss och sedan drog jag fram papper för det skulle göras collage men sedan tog det stopp, det var för blaskiga färger på papprena och jag ville ha färgstarkt...
 
 
Vad göra?
Jag fick en idé om helt annat collage och drog fram min knappsamling och tog samma klänning som jag skissat upp, gjorde en ny med blyertslinjer och började pussla med knappar istället...
 
 
... ja man skulle använda fantasin så kom inte och säga att jag inte har fantasi...
 
 
 
Ser på Lerins lärlingar... alltså jag blir så varm i hjärtat, underbart program.
Det är vid såna här tillfällen jag skulle vilja jobba med männinksor igen.

Imorgon kanske jag drar till Stockholm.
Det blir över dagen, jag behöver hitta ett tyg till min examensklänning/prov, vädret ser ut att bli gynnsamt och gungfritt på båten, kanske lika bra att bara sticka imorgon så har jag det gjort.
Kan bli kul också och ta en tur nu över dagen när jag inte är så trött eller stressad, jo, jag tror jag bokar båten nu faktiskt.
Håll tummarna att jag hittar ett tyg jag vill ha.

 



Man är ju inte Joakim Von Anka direkt...

 
God morgon!

Jag trodde i vanlig ordning när jag vaknade imorse att jag vaknade "typ" klockan 07 för det var så mörkt när jag slog upp ögonen.
Klockan var 08.30.

Jag börjar förstå vitsen med SNÖ (hör och häpna) när det är en sådan här mörk årstid, å andra har jag aldrig varit med om någonsin att man sett så lite sol även om det är vinter.
Det har ju varit ganska snöfritt men vi har åtminstone faktiskt haft sol, detta eviga regnande och kolmörker börjar faktiskt gå även mig på nerverna nu.

Morsan har klagat i månader... jag börjar klaga nu.
 
Igår fick jag tillslut åtminstone på en linning framtill på den havsgröna klänningen...
 
 
... ska sy ner kanten också eftersom det bubblar sig lite annars, vill egentligen inte göra det i detta tyget men det måste jag.
Ja, vi får se om jag orkar göra något idag, jag har nämligen mer ont i halsen idag igen.
 
Sååååå lite kvar nu, skulle vara skönt att åtminstone få den klar så jag kan fota den när min lilla modell kommit hem.
Jag har egentligen bara ett problem:
Jag behöver en kamera.

Ja, skall man nu börja "bygga ett litet, litet klänningsföretag" i sakta mak så måste man kunna ta bra och fina bilder
Jag har redan fått tips om vad jag skall köpa, lusläst nätet kring två modeller av samma märke och en prisklass som skulle passa mig.

Bara ett problem med det också:
Jag har faktiskt inte råd just nu.

Även om jag har en liten pott som skall in från jobbet så behöver jag dom till annat.
Jag måste köpa tyg till mitt examensprov och med det ta en tripp till Stockholm över dagen vilket kommer bli i nästa vecka.

Alltså kommer den lilla potten jag får in tas till det samt saker här hemmavid för det har ju som bekant varit utgifter med maskinen som brakade ihop, det har varit mobil som åkte i backen och det har varit jul och nyår.
Finns inga dollars i kassakistan och man är ju inte direkt Joakim Von Anka när man studerar som bekant.
 
 
Jag har hållit lite koll nu under rean på dom två kamrorna som jag skulle vilja köpa och den som är den "lite äldre modellen" har varit på rea men behöver jag pengarna (som jag iofs inte ens fått ännu) så är det så.
TYVÄRR!!!
Dessutom tog kameran slut i ett vips, det verkar vara en populär kamera och bra så det var väl inte så konstigt.
 
Så till vem mer jag kan bli lik i min ny(gaml)a frisyr med lugg...

Jag hade faktiskt kunnat spela huvudrollen i filmen "Ted" om Ted Gärdestad och framför allt nu när luggen växt.
Bara att kamma ut håret, borsta luggen lite åt sidan et voilá...
 
 
... Madde goes Ted!
 
Gud vad många kändisar jag är uppe i nu som jag är lik.. med lugg!

Dags att gå en liten runda med Milou, ja jag måste, jag får klä mig varmt, Milou har inte fått promenad på två dagar och TROTS att halsen är som den är så är jag inte döende.

Har man hund så har man.
 
 
 

En riktig pyttipanna...

God eftermiddag!

Det har blivit lite plugg här på förmiddagen, nu har jag dessutom varit inne och kollat en extra gång på min nya hemsida.
Så här ser JUST NU mobilversionen ut...
 
 
 
 

... men det kan ju bli ändrat under resans gång.

Hemsidan via datorn ser just nu ut så här j(ättesvårt att fota mot datorn men det går ju att gå in och se på osterholmcloting.blogg.se också)...
 
 
 
 
 
 
 KAN bli så att jag ändrar designen och utseendet när jag tagit riktiga modellbilder och kan använda dom som headerbilder...
 
 
 ... men vi får se.

Just nu gillar jag ändå att "Företagsnamnet" ÖsterholmCloting syns mest och att det är rent och avskalat.

Jag ska inte göra mig av med denna bloggen ifall ni nu tror det, nej denna kommer finnas kvar för jag har så mycket annan skit jag behöver skriva men på den nya bloggen skall bara plagg läggas upp och sedan länkar till min kommande webshop... eller vad det nu blir.
 
Här blir det precis som vanligt, en riktig pyttipanna av allt möjligt!
 
Den andra bloggen skall bara ha vackra bilder och riktiga människor i kläderna, ni vet, som en sådan där riktig modeblogg fast det är jag som syr modet i detta fallet.
Älskar´t.
Dags att avsluta detta för idag, ta en dusck och få skjuts till kussen och ta hand om hennes kanin, ingen hundpromenad för jag är ännu inte frisk.
Jippie... not.
 
 
 

Tyvärr var varenda meter slut...

Jag är halvsjuk.
Verkligen inte kul.

Det bara blommade upp igen och här sitter jag med en värkande hals.

Jag har typ bara sytt upp en kjol igår sittandes i sängen, blev dödstrött bara på det lilla.
Gick med hunden gjorde jag också, runt muren och det var väl dumt men vem fan går med henne annars?
Ingen och jag är ju inte dödssjuk så...
Bara att gå en sväng.

Idag har jag jobbat med att starta upp en ny hemsida samt kollat upp webshopar, inte lätt att navigera i den jungeln kan jag meddela.
Egentligen är det ett jobb som skall göras nästa vecka men om jag är frisk DÅ så kan jag ju vara ledig och göra det idag.
Imorgon börjar skolan med lektioner igen.
 
Hur fort kan 14 dagar gå liksom trots att man suttit av den mesta av tiden?
Väldigt fort kan jag meddela.
Nä jag är inte bitter... alls.

För övrigt sitter jag på nätet och letar inspiration till kommande plagg...

 
Blev galet sugen på en sådan där färgexplosion kan jag meddela.

Så såg jag denna och tänkte: Annat tyg så är man helt hemma...
 
 
Älskar modellen som ni säkert förstår, tänk er en färgexplosion i den där modellen ni.
Eller en cool brud...
 
 
Alltså jag är så sugen på att sy nu så jag blir nästan galen, jag behöver distrahera min hjärna.
Framför allt vill jag bli klar med den havsgröna klänningen, jag hoppas det kan bli läge för det på lördag iallafall, håll tummarna för det är så lite kvar.

Nästa klänning i samma omlottmodell kommer FÖRMODLIGEN bli i någon av dessa tyger för övrigt...
 
 
Jag är så väldigt insnöad på krossad stretchsammet och det kommer verkligen stort har jag sett nu, dom där två lila får mig att tänka MUMS som den lila-sucker jag är.
Man kan ju kanske också tänka sig en i turkost till sommaren när det är en lite kallare sommarkväll...
 
 
... och man är brun.

I syateljén är den iallafall INTE aktuell, där skulle man smälta ihop som en snögubbe i juni oavsett årstid.
 
Tyvärr så var nästan varenda meter slut i detta tyget som var mer krinklat som jag nu då vill göra klart så fort jag mår bättre...
 
 
Jag hoppas dom får in mer och ångrar bittert att jag inte köpte flera meter när det ändå var rea.
 
Nä nu skall jag sluta drömma här och fortsätta med min nya hemsida för mina kläder.
Vi ses imorgon igen... efter skolan.
 
 
 
 

Det vuxna året...

God eftermiddag!

Så vart det helt plötsligt 2018.
Hur gick det till, började inte 2017 nyss?
Tydligen inte, det sa bara swish och så var det nytt år igen.
 
Här har det hänt massor, först satt jag ju och vilade upp min förkylning och två dagar innan nyårsafton fick jag fart och hade två fullspäckade dagar med umgänge, det gick verkligen från tidig morgon till sena kvällar.
På nyår var det fullt ös från halv nio på morgonen till klockan 04 på natten då vi mellan 02 och 04 ryddade och städade av efter 18 pers.
Vi stöp i säng och igår satt jag i princip som en zombie hela dagen, bara en tur med hunden runt muren och det var KNAPPT att jag orkade runt.
 
Sedan kom halsontet framåt eftermiddagen.
Det har jag även idag och idag är det dessutom ännu värre, varit med Chifen på morgonen och nu sitter jag inlindad i en filt framför tv´n och ser Rasmus på Luffen och halsen formligen glöder.
Vad fan är dettta för jullov, detta ingick inte i min planering, jag är helt färdig!

Så över till "Året 2018"...


Man ska ju egentligen INTE avslöja sina nyårslöften offentligt har jag lärt mig av min mormor men detta tror jag iallafall att jag ändå kan avslöja så här några dagar in på det nya året:

2018 skall bli det VUXNA året.
Inte så vuxen så jag gör mig av med min barnsliga humor eller upptåg utan mer på ett annat plan.
Det vuxna och sunda och rena året.
Bort med allt det dammiga och öppna ögonen mot lite nytt.


Och ledorden kommer få bli de jag fick med mig från sonen:

- Nu är det väl ändå dags att sluta vara en sådan jävla Nelson Mandela och plocka fram din inre Hitler, jag vet att han finns där inne för jag har nämilgen själv träffat honom!
 
 
Ja, hur nu det kommer gå ihop med "det vuxna och sunda och rena året" vet i fan men på något sätt ska jag nog knyta ihop den säcken och dessutom bli klar med min utbildning.
Skaffa jobb eller få jobba kvar.
Vem vet liksom.
 
Idag blir det liksom då igår vila och ta hand om halsen och ligga på soffan resten av den här dagen också, GUD SÅ KUL, jag hade inte alls annat jag ville göra det här lovet... nej inte alls...
 
 
 

Vad är det för fel på dagens karlar ( #metoo)...

 
Alltså vad är det för fel på folk/vissa män...?
Har inte män i slutet av 2017 hört talas om #metoo ELLER???

Detta meddelande hittade jag på min messenger idag...
 
 
Har kommenterat några av det här jävla gubbslemmets bilder i "Gotland i bilder" på Fejan vilket jag gjort med väldigt många andras bilder på den sidan när det tagits fina och vackra bilder från ön.

Detta är inte första gången den här karln försöker komma med någon invit, senast var i somras och jag svarade honom per omgående att jag inte var intresserad av att han höll på och skrev som han gjorde till mig och jag tyckte VERKLIGEN att jag var klar och tydlig med att han skulle ge fan i att kontakta mig men det budskapet verkar inte gått fram. 

Vänner tyckte direkt idag:
Skicka skärmdumpen till hans sambo!

Gick in och tittade på både hans och hennes sida och han verkar vara en pensionerad gubb(jävel)e med en mycket yngre fru och små barn.
Då kände jag väl att jag inte riktigt hade lust att röra runt i den grytan pga barnen men hade det varit en man med en fru i samma ålder hade jag förmodligen skickat skämdumpen och önskat både honom och henne "Gott nytt år", någon jävla måtta får det vara faktiskt.

Istället fick det bli en sista varning från mig och så är han blockad, en gång till han håller på och äcklar sig så kommer jag inte tveka en sekund att skicka iväg dumpen, små barn eller inte.

Jag ställer mig återigen frågan:
Vad är det för fel på dagens män i alla åldrar som så fullständigt tappat omdömet för vad som är OK och inte att skriva eller säga till vilt främmande kvinnor.

Vi kan ju bara ta den här snubben som bara för en två-tre veckor sedan körde det här racet när jag skulle spela Wordfeud...

 
Alltså HAN var ju ändå lite rolig i slutändan, men ändå, inte OK och han är inte ensam om sånt här kontaktande så nu spelar jag bara med såna jag känner och inte random spelare.

Så hade vi mannen som förföljde mig på söndagen Allhelgonahelgen som skrämde mig (samt gjorde mig förbannad) så till den milda grad att jag fick byta promenadrutt efter inrådan med mig själv och vänner efter att ha mött dom utanför kyrkogården.

Jag vågade helt enkelt inte fullfölja promenaden upp i skogen via Galgberget utan fick gå längs vägen där det kom bilar i en ständig ström.

En annan man som började stalka mig på Friskis och Svettis när jag gick och tränade med f.d Chifen (jag i vanliga kläder dock eftersom det inte är jag som tränar) som började råflirta och skulle ha med mig ut på date.
Jag tackade vänligt men bestämt nej och förklarade att jag var gift (bra att säga TROR man ju) och har barn.

Det stoppade inte karln, han talade varje gång om för mig att han skulle inte ge sig förrens han fått med mig på en date, gift eller inte.
Gång, på gång, på gång, på gång.
Snygg som tusan men säkert 20 år yngre än mig och såg lite ut som en fängelsekund men han var snygg, så blå mandelformade ögon så man hade kunnat drunkna i dom.

Jag sa till honom gång på gång på gång att jag var där på jobb och att jag ville bli lämnad i fred.
Hjälpte inte så till slut sa jag till personalen för både jag och Chifen höll på att få spader.
Han försvann från gymmet.

Jag har varit med om män som sagt saker till mig när jag nålat och donat på deras kläder i provrummet.
Ni skulle tappa hakan om ni hade hört den grövsta kommentaren jag fått där.

VISST kan man skoja, jag är ingen pryd eller blyg liten viol, jag kan skoja och ha en väldigt skruvad och snuskig humor men den är för klubben "Vänner, bekanta och släkt", men att få snusk från totalt okända män och i min ålder dessutom, alltså LÄGG AV FÖR FAN!

Jag HOPPAS jag varit klar och tydlig i mitt budskap till gubbslemmet ovan nu iallafall, ja annars blir det nog en väldigt tråkig start för honom när han startar upp 2018, b
ara så du vet det Bo.
 
Nog om gubbslem, jag mår bättre iallafall och ikväll fick jag ett ryck och gjorde om hela jobbet jag hade gjort på min "spåna-fram-kjol", det jag hade gjort som första linning blev inte bra och inte heller med knytbandet i rips så jag sprättade upp alla handstygn i linningen samt bandet.

Gjorde en ny, mer ordinär linning och sydde fast...
 
 
Bara att sy fast tryckknappar i sidan där den är omlott samt fålla nertill, har lite svårt att bestämma mig för längden bara.

Det blev lite sömnad alltså samt poppande av James Brown, fick mig på såååååå gott humör.
Dags att sova, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0