Joarbilder och kladdkakebak...
En liten konstutställning...
Joar har tecknat lite bilder, snart är han ta mig tusan bättre än mig...
Det han har tecknat är en massa Pokémon figurer...
Han har en bok med figurerna och han har ritat av dom på fri hand.
INTE kalkerat dom alltså...
Foto och teckning: Joar
Foto och teckning: Joar
Det här är den enda jag känner till, Picatcho ( med resevation för stavningen ;) Vet bara hur det låter när man säger namnet...
Så stod jag och funderade lite idag när jag svängde ihop lite kladdkakemuffins...
Jag tycker han är så OTROLIGT lik mig i allt...
Han är lik mig till utseendet (med vissa drag av sin far ;)
Han har samma läggning som jag med dragning åt det konstnärliga.
Vi tycker om att göra samma saker och gärna tillsammans.
Foto, måla, rita, skulptera, hantverka överhuvudtaget, promenera, prata, baka, samma musik smak ( förutom att han är mer Iron Maiden-fan än mig ).
Alltså jag kan ju fortsätta i evigheter...
Så tänker jag också...
När han är vid sin pappa är han jättelik honom också då??
Anpassar sig skilsmässobarn utefter vilken förälder dom är hos för tillfället, det borde ju vara mest logiskt..
Men samtidigt VET jag att jag spenderar MER tid ihop med min/vår son än vad han gör eftersom jag har MYCKET bättre arbetstider än vad han har.
Jag är helt enkelt mer ledig...
Blir han inte då lite mer inspirerad av vad jag gör???
Hm...
För så var det ju definitivt med mig som delade upp min tid mellan pappa och mormor som liten.
Pappa, egen företagare, social, ute bland folk mycket, kunde snacka ihjäl en ko om så behövdes, auktioner, loppisar, konstutställningar, museum, många vänner som var hantverkare. Jag spenderade många timmar bland diverse kreativa människor med många härliga skapande idéer.
Kommer ihåg när han vid ett tillfälle tillexempel lämnade mig 2 timmar hos sin kompis Eva Nydahl som var keramiker. ( Pappa har berättat detta alltså )
Jag var nog en 5-6 år, till att börja med hade jag suttit blickkstilla på en stol och helt hypnotiserat stirrat på henne när hon drejat kruka efter kruka.
Inte sagt ett ljud.
Sen bara plockat upp en pensel och frågat om det var ok om jag målade lite keramikblommor som satt som dekoration på hennes allster.
Lite tveksam hade hon väl varit för att dreja krukor och sen låta en barnunge kladda på det som skulle säljas och bli levebröd.
Men hon tänkte, asch en kruka kunde jag väl få förstöra..
Jag hade tydligen målat en hel bricka och med mycket bra resultat...
Och fler gånger blev det..
En av dom fick mamma och pappa och nu har jag den faktiskt själv.
Det roligaste var att jag faktiskt fick jobba med henne som utbildad krukmakare innan hon dog i cancer, när jag var hos Janos & Co.
Mormor, handarbetande mat-och-bak-geni!!!
Allt hon pysslade med pysslade jag också med.
Stackarn, hon satt och tragglade med mig i timmar med en ängels tålamod.
Vad jag menar är att det jag ägnade mig åt som barn och ung blev mitt yrkesval och senare min hobby...
Visst har jag ett hederligt, vanligt arbete också, med lön och som jag faktiskt älskar...
Men jag tror inte det råder någon tvekan om vad jag HELST vill göra..
Jag ser framemot att få se vad det blir för yrkesval för min son när han växer upp.
Ja, lite sån´t kan jag alltså fundera på när jag skall baka..
Joar har fotat bakande mor...
Sen fotar jag killen som jättegärna slickar bunken...
Ren...
Nu blir det premiär för en strand-dag, dom där små korta smuttarna på 20 minuter jag varit förut räknas liksom inte...
Kanske ett dopp i det blå oxå, eller "Algiga" om det vill sig illa..
Lickershamn, here I come.
Sticka lugnt
Joar har tecknat lite bilder, snart är han ta mig tusan bättre än mig...
Det han har tecknat är en massa Pokémon figurer...
Han har en bok med figurerna och han har ritat av dom på fri hand.
INTE kalkerat dom alltså...
Foto och teckning: Joar
Foto och teckning: Joar
Det här är den enda jag känner till, Picatcho ( med resevation för stavningen ;) Vet bara hur det låter när man säger namnet...
Så stod jag och funderade lite idag när jag svängde ihop lite kladdkakemuffins...
Jag tycker han är så OTROLIGT lik mig i allt...
Han är lik mig till utseendet (med vissa drag av sin far ;)
Han har samma läggning som jag med dragning åt det konstnärliga.
Vi tycker om att göra samma saker och gärna tillsammans.
Foto, måla, rita, skulptera, hantverka överhuvudtaget, promenera, prata, baka, samma musik smak ( förutom att han är mer Iron Maiden-fan än mig ).
Alltså jag kan ju fortsätta i evigheter...
Så tänker jag också...
När han är vid sin pappa är han jättelik honom också då??
Anpassar sig skilsmässobarn utefter vilken förälder dom är hos för tillfället, det borde ju vara mest logiskt..
Men samtidigt VET jag att jag spenderar MER tid ihop med min/vår son än vad han gör eftersom jag har MYCKET bättre arbetstider än vad han har.
Jag är helt enkelt mer ledig...
Blir han inte då lite mer inspirerad av vad jag gör???
Hm...
För så var det ju definitivt med mig som delade upp min tid mellan pappa och mormor som liten.
Pappa, egen företagare, social, ute bland folk mycket, kunde snacka ihjäl en ko om så behövdes, auktioner, loppisar, konstutställningar, museum, många vänner som var hantverkare. Jag spenderade många timmar bland diverse kreativa människor med många härliga skapande idéer.
Kommer ihåg när han vid ett tillfälle tillexempel lämnade mig 2 timmar hos sin kompis Eva Nydahl som var keramiker. ( Pappa har berättat detta alltså )
Jag var nog en 5-6 år, till att börja med hade jag suttit blickkstilla på en stol och helt hypnotiserat stirrat på henne när hon drejat kruka efter kruka.
Inte sagt ett ljud.
Sen bara plockat upp en pensel och frågat om det var ok om jag målade lite keramikblommor som satt som dekoration på hennes allster.
Lite tveksam hade hon väl varit för att dreja krukor och sen låta en barnunge kladda på det som skulle säljas och bli levebröd.
Men hon tänkte, asch en kruka kunde jag väl få förstöra..
Jag hade tydligen målat en hel bricka och med mycket bra resultat...
Och fler gånger blev det..
En av dom fick mamma och pappa och nu har jag den faktiskt själv.
Det roligaste var att jag faktiskt fick jobba med henne som utbildad krukmakare innan hon dog i cancer, när jag var hos Janos & Co.
Mormor, handarbetande mat-och-bak-geni!!!
Allt hon pysslade med pysslade jag också med.
Stackarn, hon satt och tragglade med mig i timmar med en ängels tålamod.
Vad jag menar är att det jag ägnade mig åt som barn och ung blev mitt yrkesval och senare min hobby...
Visst har jag ett hederligt, vanligt arbete också, med lön och som jag faktiskt älskar...
Men jag tror inte det råder någon tvekan om vad jag HELST vill göra..
Jag ser framemot att få se vad det blir för yrkesval för min son när han växer upp.
Ja, lite sån´t kan jag alltså fundera på när jag skall baka..
Joar har fotat bakande mor...
Sen fotar jag killen som jättegärna slickar bunken...
Ren...
Nu blir det premiär för en strand-dag, dom där små korta smuttarna på 20 minuter jag varit förut räknas liksom inte...
Kanske ett dopp i det blå oxå, eller "Algiga" om det vill sig illa..
Lickershamn, here I come.
Sticka lugnt
Kommentarer
Postat av: Liza
Jag tror absolut barn "anpassar" sig till en viss del när de är växelvisboende barn, men sen är de ju personligheter med intressen och talanger också. Jag har tänkt mycket på det där jag också.
Kram!
Trackback
