Varmt = öppna dörrar och fönster = SPINDLAR! + lite Bröst...

Så till dom små problemen i vardagen..
Det är varmt, man öppnat dörrar och fönster för att få korsdrag.
Vad får man på köpet???
Jo, spindlar i alla dess former och monstruösa konstruktioner.

Fångad "Hopp-spindel"...
Jag har just nu i denna skrivande stund ett SKUTTANDE monster tillfångataget precis bredvid mig.
Han/hon får vara i sin fängelsehåla tills Spindel-dödaren ( Spider-killer ) har vaknat ur sin Törnrosa sömn och "tar hand" om avrättningen.
Dvs tills samboenden vaknar efter nattskiftet och MOSAR honom/henne...
För jag gör det inte...
Igårkvälls var jag tvungen att ta hand om TVÅ avrättningar själv och dom var jobbiga. Den ena trampade jag ihjäl vilket INTE var meningen och MYCKET traumatiskt...

Skulle ut i köket och hade inga lampor tända, krasch.. Blött under foten, va f-n?
Lampa på, spindel död, Madde hysterisk och skriker till den ihjälmosade spindeln:
HÅLL DIG PÅ VÄGGEN DJÄVLA SPINDEL-DJÄVEL!!!!!!! VA FAAAAN HAR DU PÅ GOLVET ATT GÖRA????
Jag tror INTE han uppfattade vad jag sa, han såg lite platt ut....

Nästa spindel i sovrummet lyckades jag ta med ett toapapper  och spola ner i toan. Det var en spindel av "Janne Långben-modellen", en så´n med liten kropp och långa smala ben.
Dom är inte lika "farliga" som dom där med tjock, kompakt kropp och tjocka ben.
Dom gillar jag verkligen inte, dom är liksom lite mer kvicka och spänstiga .
Som spindel nr. 3 igår då.. Som sitter i finkan just nu...
Den SKUTTADE rätt in i glaset när jag skulle fånga den och jag höll på att tappa glas och koncentration av chocken.

Häromdagen när Joar ännu var kvar var det en i sovrummet, EN RIKTIG BADDRE.
Och nu snackar vi MONSTER-Spindel alltså.

Påpekande son: Mamma, det är en jätte-spindel här, ta bort den...
Tuff mamma: ( för jag är ju inte rädd för spindlar inför honom )
Mhm, var då, få se.
( I huvudet: hoppas,hoppas att den inte är SÅ stor.. )
Den var FÖR stor...
Påpekande son: Gud va äcklig...
Tuff mamma: GULP....
Fram med glas och papper.
Darrade som en svårt sjuk Parkinson-patient när jag skulle närma mig monstret och fånga in det.
Påpekande son: E´ru rädd eller???
Tuff Parkinson-Patient, nej jag menar mamma:
Nä, inte direkt, men den är ju stor och man vet ju inte vad den kan hitta på ( skrattade lite småtufft för att lätta upp den lite spända stämningen lite )
Påpekande son: Ja, akta bara så han inte BITER dig...

Då ville jag säga till min högt älskade lille älskling:
HÅLL KÄFT.. UNGdj.... men det gjorde jag NATURLIGTVIS INTE ;)

Slutet gott allting gott, jag fick in den och när Spindel-Dödaren nästa dag skulle ta hand om avrättningen hade monstret dött av kvävning..

Så till ett nytt litet inlägg angående mina bröst.
Dom återkommer ju lite då och då här på bloggen som ni säkert märkt.
Dom ligger under kategorin:
Maddes brösts öden och äventyr!
Iallafall, till saken.


Jag köpte ju mig ett klänningsmönster, Madde-stil.
Till saken hör att det är ett "Tonårsmönster", Jr och Jr Plus i storlekarna.
Jag la ut mönstret och börjar kolla lite efter vilka ritade linjer jag skall rita av delarna av mönstret sen, det är ju då baserat på storlekarna.
Jag kollade mätguiden och mätte mig själv...
Jag hade minsta måttet man kunde sy efter..
Dvs lika med en 13 årings storlek, över bysten...
Eeeh, jaha...
När jag sedan skulle mäta resten av kroppen så kom jag upp i storlek 15-16 år..
Ok, det var ju bättre men 13 år över tuttarna...

Fast sen började jag skratta för mig själv här..
Kom och tänka på när jag och Karin jobbade på Korpen och vi skulle göra "morgon-fix" på en patient.
En tant som fått stroke, hon var rejält "lealös" i kroppen, halvsides förlamad.
När vi fått henne till handfatet så säger hon hurtigt: ( på bred gotländska )
Ursäkta mig, men ja måst bei di um en tjänst..
Javisst säger jag, vaddå?
Har diu lust att tvätt mi unda Bröina?
Under vad???
Bröina ( Brö´na), brösten...
Di här Limpana ( Limporna ) hänga så långt neir pa magen så det blir svettigt unda..
Och så skrattade hon så in i bomben så hon nästan höll på att trilla ur rullstolen.
Åt min snopna min antar jag.
Och sen brakade jag och Karin loss och skrattade så tårarna rann, det blev ju världens liv inne hos den go´a tantan.
Herrejisses.

Tänk så många härliga namn flickor, tjejer, kvinnor, tanter har på sina inbyggda krockkuddar.
Själv har jag idag bestämt mig för att mina ska döpas till Rosenbröden...
Kommer ni ihåg när ens mormor/farmor skulle ha middagar, inte kaffekalas utan middag.
Då brukade iallafall min mormor baka små,små runda frallor med vallmofrön på som skulle vara till maten.
Dom heter : Rosenbröd.
Det heter mina bröst från och med nu också... ( ha,ha )
Jag skall referera till ROSENBRÖDEN i fortsättningen.

Så till min stora älskling...
Han har köpt på sig en MASSA nu kalsonger... Igen....
Det var ju inte så längesedan han uppdaterade sig på den fronten...
Hm..
Då kan man ju börja fundera på varför... Hm...
Har han träffat en älskarinna ;)  ?.... Hm...
Jag frågade, såklart..

Porque (spanska el nå´t) nya kallingar???
Igen??? Porque????
Mansvar:Jag behövde nya...
Kvinnofråga: Dom du köpte senast var ju jättesnygga, var är dom?
Manssvar: Dom har jag slängt...
Kvinnofråga: Slängt varför då? Du var ju jättesnygg och sexig i dom...
Manssvar: Dom åkte upp i häcken..
Kvinnofråga: Eeeh, jag har string, det kan vi kalla "upp i häcken" men du har tajta boxer .
Manssvar: Dom var för små, jag behövde en STÖRRE storlek.

Då ville jag svara: Honey your´e big, BUT NOT THAT BIG..... ( och sen hånskratta lite )
Vet inte om han hade tyckt att det svaret hade varit så skojsigt...
Sticka lugnt ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0