Blogg-paranoia och Stayup´s...
I morse.
Jag cyklar till jobbet.
Kommer vid veterinärslängan på A7.
Precis i kröken när jag ska svänga ut mot Strelowgatan och krångla mig igenom dom där "järnstopparna" som finns i en öppning där möter jag en man.
En brandman....
Nu är det så här.
Enda skälet till att jag vet att han är brandman är att min son, typ när han var 3 år stod och "inspekterade" brandslangar och "prövade" brandbilen på Öster när "brandisarna" hade uppvisning.
Då var han behjälplig och lyfte i och ur sonen i brandbilen.
För hundra år sedan alltså.
Så såg jag honom en kort sekvens förra programmet på S.O.S Gute.
Alltså, han är brandman.
Vi känner inte varandra, vi har inga gemensamma bekanta ( vad jag vet ), vi har aldrig varit på fest ihop, jag har sett honom på stan med sin familj.
Ja, i och för sig, han är ju snygg så det är klart man tittar ;)
Men vi känner inte varandra.
Där kommer jag cyklandes och möter honom och hans två hundar.
Han skiner upp och LER med hela ansiktet, SKRATTAR TILL och HEJAR!
????????
Hej, hej får jag ur mig och tänker:
(Lite panikartat måste jag erkänna.)
Han hejade på mig, jag känner inte honom, han är brandman...
Faaaan, han har väl inte läst min blogg???
Varför såg han så glad / full i fan ut när han hejade?
Tog han fel på person och trodde att jag var någon annan?
Hälsade han bara för att jag råkade cykla förbi honom och han var på gott humör och vi var ensamma och han var spontan?
Tänk om han läst bloggen?
Men hur skulle han kunna göra det, han känner ju inte mig...
Kan det vara så att killarna på "Brandis och Ambis" Googlar sig själva och får några träffar.
Att dom Googlat S.O.S Gute och läst vad folk skrivit om dem?
Jag fick huvudbry och blev lite nervös.
När jag kom hem satt sambon vid datorn och jag bad honom googla S.O.S Gute.
Han fick 516 000 träffar.
Ok, puh, då hinner dom väl knappast sitta och läsa igenom allt som skrivits.
Hade det varit 50 träffar kanske dom skulle orka läsa, men inte så många som 516 000.
Inte för jag INTE står för det jag skrivit om Brandisarna men jag är ju lite småtaskig så...
Fast han såg ju å andra sidan GLAD ut så jag vet i sjutton?
Nä, han måste nog varit på väldigt gott humör och bara ville vara spontan och hälsa på någon så där på morgonpromenaden.
Så RÅKADE det bli jag...
Hoppas jag.
Lite blogg-paranoid blir man ju ;)
I dag hände "Madde & Chifen fenomenet" igen.
"Madde & Chifen fenomenet" är när jag och Chifen är ute och går.
Någon kör förbi (tutar), cyklar förbi eller går förbi och hälsar.
Och vi tittar på varandra och säger : Känner du honom/henne?
Så svarar vi i mun på varandra : Nä..
Det händer OFTA.
Nästan varje gång jag jobbar.
Och vi känner aldrig igen nå´n.
Men dom känner tydligen oss ;)
Idag var jag på ett ställe som jag VERKLIGEN börjar ÄLSKA.
Det är en massa STÖRTSKÖNA personer som snackar öronen av en.
Nu när dom börjar känna till mig får man nästan "Drottning-behandling" varje gång jag kommer dit.
Det dras ut stolar, bjuds på choklad, fixas kaffe, ska snickesnackas...
En person höll fast mig i jackan idag när jag skulle gå och sa att jag inte fick gå ännu.
Kunde jag inte stanna lite till?
Kan jag inte få följa med dig hem?
Jag längtar redan till nästa Snickesnackargång.
Så kom jag ner i källaren och skulle slänga in en tvättmaskin.
Hade även med mig ett gäng strumpbyxor som jag tänkte lägga i blöt över natten.
Handtvätt.
Så tittar jag över cementkaret vi har i källaren och där hänger ett par.....
STAYUP`S !!!!!!
Que?
Ja, låt mig säga så här.
Jag har inte ägt ett par stayup´s sen mitten på 90-talet.
Jag är ju mer bomullstrosan och sportbehån personifierad.
Sexiga underkläder LIGGER inte för mig.
Sorry alla killar som alltid trott att jag är en SEXIG panter med sexiga underkläder.
I´m to practical och gillar inte spets och fjams.
Stackars min sambo, jag vet, men han vill ändå ha mig naken så det kvittar ;)
Men åter till stayupsen...
Dom är inte mina.
Inte sambons, vad jag vet.
Definitivt inte 8-årige sonens.
Vem är kvar i hushållet?
Ja, det är ju bara en person kvar och jag har då sett en hel del strumpbyxor hänga där nere i mina dagar men ALDRIG ett par STAYUP´S....
Go, morsan go, säger jag bara ;)
Ja, man undrar ju vad som är på GÅNG liksom?
Sticka lugnt.
Jag cyklar till jobbet.
Kommer vid veterinärslängan på A7.
Precis i kröken när jag ska svänga ut mot Strelowgatan och krångla mig igenom dom där "järnstopparna" som finns i en öppning där möter jag en man.
En brandman....
Nu är det så här.
Enda skälet till att jag vet att han är brandman är att min son, typ när han var 3 år stod och "inspekterade" brandslangar och "prövade" brandbilen på Öster när "brandisarna" hade uppvisning.
Då var han behjälplig och lyfte i och ur sonen i brandbilen.
För hundra år sedan alltså.
Så såg jag honom en kort sekvens förra programmet på S.O.S Gute.
Alltså, han är brandman.
Vi känner inte varandra, vi har inga gemensamma bekanta ( vad jag vet ), vi har aldrig varit på fest ihop, jag har sett honom på stan med sin familj.
Ja, i och för sig, han är ju snygg så det är klart man tittar ;)
Men vi känner inte varandra.
Där kommer jag cyklandes och möter honom och hans två hundar.
Han skiner upp och LER med hela ansiktet, SKRATTAR TILL och HEJAR!
????????
Hej, hej får jag ur mig och tänker:
(Lite panikartat måste jag erkänna.)
Han hejade på mig, jag känner inte honom, han är brandman...
Faaaan, han har väl inte läst min blogg???
Varför såg han så glad / full i fan ut när han hejade?
Tog han fel på person och trodde att jag var någon annan?
Hälsade han bara för att jag råkade cykla förbi honom och han var på gott humör och vi var ensamma och han var spontan?
Tänk om han läst bloggen?
Men hur skulle han kunna göra det, han känner ju inte mig...
Kan det vara så att killarna på "Brandis och Ambis" Googlar sig själva och får några träffar.
Att dom Googlat S.O.S Gute och läst vad folk skrivit om dem?
Jag fick huvudbry och blev lite nervös.
När jag kom hem satt sambon vid datorn och jag bad honom googla S.O.S Gute.
Han fick 516 000 träffar.
Ok, puh, då hinner dom väl knappast sitta och läsa igenom allt som skrivits.
Hade det varit 50 träffar kanske dom skulle orka läsa, men inte så många som 516 000.
Inte för jag INTE står för det jag skrivit om Brandisarna men jag är ju lite småtaskig så...
Fast han såg ju å andra sidan GLAD ut så jag vet i sjutton?
Nä, han måste nog varit på väldigt gott humör och bara ville vara spontan och hälsa på någon så där på morgonpromenaden.
Så RÅKADE det bli jag...
Hoppas jag.
Lite blogg-paranoid blir man ju ;)
I dag hände "Madde & Chifen fenomenet" igen.
"Madde & Chifen fenomenet" är när jag och Chifen är ute och går.
Någon kör förbi (tutar), cyklar förbi eller går förbi och hälsar.
Och vi tittar på varandra och säger : Känner du honom/henne?
Så svarar vi i mun på varandra : Nä..
Det händer OFTA.
Nästan varje gång jag jobbar.
Och vi känner aldrig igen nå´n.
Men dom känner tydligen oss ;)
Idag var jag på ett ställe som jag VERKLIGEN börjar ÄLSKA.
Det är en massa STÖRTSKÖNA personer som snackar öronen av en.
Nu när dom börjar känna till mig får man nästan "Drottning-behandling" varje gång jag kommer dit.
Det dras ut stolar, bjuds på choklad, fixas kaffe, ska snickesnackas...
En person höll fast mig i jackan idag när jag skulle gå och sa att jag inte fick gå ännu.
Kunde jag inte stanna lite till?
Kan jag inte få följa med dig hem?
Jag längtar redan till nästa Snickesnackargång.
Så kom jag ner i källaren och skulle slänga in en tvättmaskin.
Hade även med mig ett gäng strumpbyxor som jag tänkte lägga i blöt över natten.
Handtvätt.
Så tittar jag över cementkaret vi har i källaren och där hänger ett par.....
STAYUP`S !!!!!!
Que?
Ja, låt mig säga så här.
Jag har inte ägt ett par stayup´s sen mitten på 90-talet.
Jag är ju mer bomullstrosan och sportbehån personifierad.
Sexiga underkläder LIGGER inte för mig.
Sorry alla killar som alltid trott att jag är en SEXIG panter med sexiga underkläder.
I´m to practical och gillar inte spets och fjams.
Stackars min sambo, jag vet, men han vill ändå ha mig naken så det kvittar ;)
Men åter till stayupsen...
Dom är inte mina.
Inte sambons, vad jag vet.
Definitivt inte 8-årige sonens.
Vem är kvar i hushållet?
Ja, det är ju bara en person kvar och jag har då sett en hel del strumpbyxor hänga där nere i mina dagar men ALDRIG ett par STAYUP´S....
Go, morsan go, säger jag bara ;)
Ja, man undrar ju vad som är på GÅNG liksom?
Sticka lugnt.
Kommentarer
Postat av: T
haha härligt, din mor kanske har fått lite äventyr på senaste? =) =) =)
Postat av: Bloggaren Herself
Ja, man börjar ju undra liksom...
Hom är ju den som alltid sjungit "yllebyxans lov" ,)
Postat av: Liza
Gud så underbart! Hoppas din mor har hejdundrande kul ;)
När jag åker till min mamma kan jag förvänta mig att höjden på spänning blir att hon har hittat en ny nackkrage i nån ny nyans eller stil...
Kramar!
Trackback
