Att sticka...

Status : Har inte tagit några värktabletter i morse...
Igår vid 16.30 var jag grinfärdig, jag var så trött och hade ont överallt att jag bara ville försvinna.
Håll då i minnet att jag inte gjort ett smack igår förutom hängt ut en tvätt och sen tagit in den och varit till ÖB på en 20-minutersutflykt.
Resten av dagen tog jag det lugnt och virkade, kollade tv.
Sambon tyckte att jag skulle gå och lägga mig.
16.30...
Det tyckte inte jag.

Lite senare ville sonen spela Geni och jag orkade med 3 omgångar sen var det på gränsen för grinfärdighet igen.
Halsen brände av ansträngning.
Sambon tog över och spelade Skippo med sonen istället.
Jag gick och la mig vid 21 och tog inga värktabletter.
Magen mår INTE bra av det här pillertrillandet och jag tänkte att jag ska ändå sova.
Klockan 02.30 ca vaknade jag av den här OMOTIVERADE, djävliga, konstiga värken som sätter in ibland.
Oftast är det ett konstant molande men så kommer den här andra värken som en blixt från klar himmel och bara RIVER, GLÖDER, BRÄNNER.
Ja, det går inte att beskriva.
Ut i köket och stoppade i mig tabletter, satte mig att grina lite i min ensamhet.
Bättre att göra det när sonen inte ser.
Detta känns såååååå TRADIGT nu.
La mig och efter en halvtimme verkade tabletterna och jag kunde somna om.

Vaknade i morse och har bara ett svagt molande så jag spar mina tabletter nu till "Krisvärken".
Molvärken börjar jag bli så van vid nu att den kan gott hålla på...
Så pratade jag med en kompis igår.
Vi pratade om dom där svarta prickarna.
Hon höll med om att det kan ju vara en liten blödning.
Bara det inte bildats nekroser säger hon sen.
Jag borde nog ringa Sjukvårdsupplysningen ändå...

Jag lider verkligen inte bara av att ha värk och ont, må konstant lite illa, ha "fel" på smaklökarna, vara trött i kroppen.
Det värsta är nog nästan isoleringen...
Jag orkar INTE prata med någon.
Efter 5 minuters telefonsamtal bränner det oftast av ansträngning.
Jag orkar inte göra något alls, kroppen är helt kaputt.
Jag orkar inte bjuda hem någon på en snabbfika och vara social en stund.
Jag känner mig ensam helt enkelt.

Skillnaden när jag var sjukskriven för Rosacean i 3 veckor var att jag faktiskt kunde vara social och röra mig ute ändå.
Jag ville ju i och för sig inte att "främlingar" skulle se mig men jag kunde ju ha folk här eller åka hem till någon och umgås.
Dom nära, som jag vågade visa mig för.
Jag ställde klockan på 05.30 varje morgon jag ville ut i naturen och gick iväg vid 6 på mornarna.
Kom hem vi 07 när folk började röra sig i stan.
Eller så gick jag promenader så fort det blivit mörkt så att ingen skulle se mitt ansikte.
Men det här...
Det är rena rama isoleringscellen.
ÖKEN!
Ansträngningen att ens umgås med son och sambo när dom kommer hem från skolan resp jobb är nästan TO MUTCH!!
Och dom låter ändå mig vara ifred...

Ja, här har ni tjejen som ÄLSKAR ENSAMHET men som för första gången i sitt liv har fått NOG av ensamhet...
Fast jag tror det hänger på att jag vill vara ensammen och PIGG, orka röra mig, hålla på med mina projekt.
Det gör jag inte nu.
It sucks...
Så var det färdigklagat för idag...

Igår var min mamma så himla gullig och åkte och hämtade en bok till mig på bibloteket som jag beställt.
"Knitted by me"
Inga roliga mönster tyvärr, det var redan sån´t jag har och avancerat vidare ifrån.
Men jag blev inspirerad till att testa på det här med Stickkaféer iallafall.
Jag har läst i tidningen att det då och då är lite här och var i stan.
Jag är lite sugen på att träffa andra som har samma intresse.
Få lite inspiration av likasinnade.
Jag har ju tyvärr inte så många vänner som pysslar med hantverk så det kunde kanske vara nästa steg att ta.
Jag vet ju bara när jag gick Textila Hantverkslinjen vilken POWER-KICK det gav.
Det häftiga var att alla i klassen hade totalt olika stilar, smaker, uttryck men vi inspirerade varandra och man fick mersmak på att testa nya grejer hela tiden.
Hm...
Nä, så fort jag blir frisk ska jag ta mig till ett Stickkaffé och åtminstone kolla vad dom pysslar med.
Projekt för framtiden..
Lämnar er nu med några citat från boken:

"Att sticka någonting är som att boka tid med sig själv"

" Stickyoga, konsten att maska"

"Låt stickningen hjälpa dig att ta dig till en plats där du kan koppla av.
Och dessutom få något snyggt som bonus.
Eller tvärtom.
Kanske finns inte begreppet Stickyoga - än.
Men att sticka handlar om att hitta sitt innre fokus, att driva in i en plats där man är totalt, mentalt avkopplad ( ända till du tappar tråden ).
Så fatta stickpinnarna och ställ in målet på att nå ditt innre lugn med en sjal....... "

Gud så bra skrivet, kunde inte sagt det bättre själv.
Jag hade INTE överlevt utan min virkning och stickning den här sjukskrivningen.
Den får tiden att försvinna.
Det berikar mitt liv i övrigt varje gång jag lyckats med någon nytt mönster, hittar ett UNDERBART garn, säljer något, får en komplimang för det jag håller på med.
Det är den BÄSTA besatthet jag vet ;)
Sticka lugnt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0