Min gamla idol ser ut som Gary Glitter...

En vecka har REDAN gått igen och jag kunde bara konstatera när jag lämnade sonen på skolan att tiden går FÖR snabbt.
Jag tror att jag ÄLSKAR ihjäl det där stackars barnet.
Han har det inte lätt med sin ÖVER-PUSSANDE mamma.

Så till något otroligt bra och skönt..
Vi har fixat en datorstation!

Nu har vi plats med 2 datorer och 2 skrivare och ALLT behöver inte vara intryckt i vardagsrummet längre.
Hallen är numera mys & arbetsrum.
Jippie!
Och det bästa av allt, vi FYNDADE bordet för 300 kr.
( nu vet jag att vissa släktingar i Norge kan må lite dåligt och få Loppis-abstinens )
Jag hade egentilgen hittat ett annat bord som kostade 700, lite äldre modell, typ "Karl Johan-modell" men det var för litet när vi började mäta och kolla.
På väg ut från loppisen såg vi det här gamla köksbordet från 50-talet och det var inte så mycket att snacka om, vi slog till.
Det går att fälla ihop också, hur praktiskt som helst.
När vi får råd ska vi köpa ett rejält skrivbord från Ikea men det här får duga så länge.
Så har vi ett PERFEKT extrabord sen när vi ska ha kalas och middagar.

För en halvtimme sedan var jag inne på macken för att köpa en mjölk.
När jag står i kassan och ska betala så säger kassören :
Är du säker på att du inte ska något mer?
Ja, jag är säker....
HELT säker? ( blink, blink )
Jaaahaa då, helt säker!!!

Han menade då naturligtvis om jag inte skulle ha nå´t GODIS.
Jag är mobbad på Statoil.

För några dagar sedan när jag var nere vid Torget möte jag en annan av killarna som jobbar på Statoil.
Tjena, säger vi båda...
Och jag säger:
Vad ovanligt att se dig i "riktiga" livet och inte på Statoil.
Snabbt svarar han:
Ja, och jag är ledsen men jag har inget godis med mig att bjuda på...
Ha, ha, ha, JÄTTEKUL ;)

Pratade med en vän igår...
Vi kom in på det där med att man helt plötsligt " börjar böla "...
Jag gör ju det ofta i samband med tv och tv-program.
Hon har också börjat få "problem" med samma sak.
Men hon bölar på jobbet och lite så...
Hormonerna säger jag, det måste vara hormonerna...
Kanske vi börjar komma i klimakteriet?
Ha, ha tyckte vännen eller Hm...
Mmmm sa jag... Ju tidigare man har fått mens desto tidigare kommer man i klimakteriet...
Nä, sa hon, det har inte jag hört.
Jo, men det har jag lärt mig framhärdade jag...
( Fråga Doktorn, toppen-program ;)
Hm, satt vi igen...
Men när fick vi mens då???
Hm, vi var ändå på vårat 13 år båda två...
Hm..
Nä, det var nog inte dags för klimakteriet ännu trots allt kom vi överrens om.
Men faktum kvarstår...
Vi har blivit änna riktiga Grin-Ollar nuförtiden.
Jag har ju kastat ut frågan tidigare, vad tusan beror det på?
Skönt att veta iallafall att jag inte är ensam om den här konstiga NYA grejen som mina känslor, ögon och tårkanaler har börjat med....

Min gamla idol...
Jag fick en av mina första idoler när jag var 7 år och han var Arkeolog.
Vi fick gå på ett studiebesök vid en utgrävning vid Ryska Gränd och jag glömmer det aldrig!!
Där var den där "HJÄLTEN/IDOLEN" och visade oss runt bland utgrävningen, berättade vad dom hittat, visade ett SKELETT som var delvis framgrävt, drog lite historia om platsen, jag blev helt KÄR!
( Inte i honom dock på det sättet men i hans sätt och i hans passion för sitt YRKE )

Jag bestämde mig där och då att jag skulle bli Arkeolog!
Vilket yrke, vilken spännig, VILKA ÄVENTYR  jag såg framför mig.
Och detta var ändå INNAN "Indiana Jones" hade gjorts.
När Indiana Jones sen väl kom var ju bara det det YTTERSTA beviset på hur SPÄNNANDE det fakiskt var att vara arkeolog.

Lite sporrad var jag väl redan tack vare min pappa som hade dragit med mig på alla museum, marknader, auktioner ( ja, ni vet redan ) över hela världen typ så...
Historia, arkeologi, det skulle bli min grej det!!!!
Jag blev besatt och när jag kunde läsa lite bättre några år senare visste jag att jag skulle inte bara bli arkeolog jag skulle bli Egytpolog...
Dvs en så´n sån specialiserade sig på Egypten.
Sommaren och våren på gotland ( som dessutom är en oändlig ö att hitta skatter och gravar på ) och höst och vinter i egypten.
Kunde det bli mer perfekt???
Jag såg framför mig hur JAG upptäckte nya pyramider, okända kungar ( typ Ramses den 154 ), stora stentempel som bara låg och väntade i sanden.
Statyer, smycken,  okända kulturer, mumierna bara STAPLADES i min fantasi....
Jag pluggade slavfolk, kungar, drottningar och GUD vet vad.
Jag hade dessutom en kompis som hade samma intresse.
Vi lekte,grävde och läste allt med samma glöd i flera år...

När jag var 10 (tror jag) år var vi en jul i London.
British Museum skulle öppna en utställning om Tutanchamons grav, det var FÖRSTA gången dom skulle visa "Barn-kungen" och delar från graven utanför Egypten.
Min pappa hade lovat att vi skulle gå, vi var där på PREMIÄRDAGEN!!!
Det var STORT!
Köade i 4 ½ timme utanför museét innan vi kom in i HELLREGN från och till!!!
Jag lovar, det dröp om oss kan jag säga, men vi stod kvar...
2 timmar till i en sniglande kö på museét.
Så till slut, mumien, guldkistan och rubbet.
Jag kunde ha dött på fläcken och dött lycklig.

Så gick det ytterligare 2 år.
Jul igen och pappa hade en kompis som var/är präst.
Han och hans familj jobbade i Alexandria/ Egypten.
Det bestämdes att vi skulle åka 2 veckor över jul och nyår till Alexandria.
Jag var i himlen.
Min högsta önskan om att få åka till Egypten skulle bli sann.
Se allt jag drömt och läst om, pyramiderna, ALLT!
Det gjordes upp en liten resrutt/plan inför resan.
Pappa och jag bestämde, mamma ville nog helst bara sola.
2 veckor före avresa...
Pappa kom hem från jobbet, kliver ur "Mersan".....
Snömodd, han HALKAR, BRYTER BENET och så flög den DRÖMSEMESTERN ut genom fönstret...

Lika mycket som jag älskade min pappa den gången han tog med mig i London lika mycket hatade jag honom den här julen.
Jag grät i 2 veckor, på julaftonen och ALLT var förstört för att han skulle gå med gips i 8 veckor!!!
Stackars pappa, så här i efterhand tycker jag att  jag borde fått en riktig avhyvling för mitt odrägliga beteende, men inte av min pappa inte...
Nä, han satt med värk i benet och fick lyssna på en bortskämd snorunge om hur han förstört HELA HENNES LIV...
För EVIGT!!!
Usch...

Några år senare så åkte min kompis ( hon som hade samma intresse ) iväg med sin familj till egypten.
Hennes stora dröm skulle nu också bli sann och dom hade planerat in Tur på Nilen, Cheops- pyramiderna, Konungarnas Dal, ja rubbet.
Hon kom hem och ringde till mig...
Gud så besviken hon var.
Vi hade väl målat upp någon romantisk 1910-talsbild av hur det skulle vara i Egypten av alla års fantiserande.
Det var smutsigt överallt ( detta var typ 198... Nånting), tiggare, försäljare och FOLK i mängder!!!
Hon sa OK nu har jag sett det, men det var inte så som jag hade föreställt mig.

En riktig KLASSIKER  inträffade dessutom vid ett tillfälle.
Hon var blond, vacker och späd med världens vackraste lila-blå ögon...
Hennes pappa blev erbjuden att sälja sin dotter till en man för 15 kameler...
15 sa hennes pappa, hon är värd MINST 150 kameler.
I give you, I give you... sa mannen.
Men hennes pappa var sjysst, hon slapp bli såld till en "Kamel-bonde" och fick tack och lov följa med hem igen ;)

Iallafall det där med att bli arkeolog rann tillslut ut i sanden.
När jag blev stor nog att fatta att man var tvungen att ha ett VÄLDIGT STORT tålamod att ligga där och borsta med en tandborste för att försiktigt få fram skatter, skelett m.m.
Inte bara hitta och "dra" upp här inte...
Att man faktiskt fick ligga ute i ur och skur, regn, stekande sol med kanske bara ett litet vindskydd kändes det inte som ett äventyr längre.
Snarare TORTYR!!!
Så var man ju tvungen att plugga så infernaliskt länge för att ens få börja jobba och det var jag inte det MINSTA intresserad av.
Nä, jag la ner dom drömmarna.

Så till min arkologhjälte då.
Det var ju egentligen DIT jag skulle komma från början innan jag DREV iväg här bland gamla minnen...
Jag har träffat på honom lite då och då under åren för att vi har båda varit hundägare.
Vi har träffats på hundpromenader och sagt hej och lite sån´t.
Varje gång har jag tänkt...
Om du bara visste vad du väckte den där gången när jag var 7.
Så en gång tog jag mod till mig och faktiskt berättade hur inspirerad jag blivit av honom.
Han blev jätte-glad och förvånad.
Undrade sedan varför jag inte blev arkeolog?
Jag blev för bekväm...
Tur för dig sa han, för då hade du ändå varit arbetslös idag, sa han och skrattade.

Så idag, jag var ute på en liten springrunda och vem kommer cyklande om inte han.
Han tittar och hejar.
Jag hejar och tittar....
Vad har hänt???
Shit, han såg PRECIS på pricken ut som den här Äckel-Pedofilen Gary Glitter som valsat runt i kvällspressen nu med anledning av sitt "muckande" från fängelset i Thailand.
En kopia.
Han skulle kunna vara Gary Glitters tvillingbror.
Jag ville hojta:
Raka av dig skägget, ät lite mera mat ...
Du är jättelik en pedofil.
Hm, min idol som var så söt förut...
Idag blev det en hel bok ;)
Sticka lugnt.







Kommentarer
Postat av: Liza

Allvarligt....alla som ser ut som Gary Glitter eller ens påminner en gnutta om det djuret borde tvingas utifrån samhällsstöttande insatser att klippa håret och göra nåt åt utseendekatastrofen! ryser!!

2008-09-01 @ 22:18:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0