Wales...
Igår såg vi en film, delar av filmen var inspelad på Irland och jisses vad vackert det var...
Man kan ju bli sjuk för mindre och jag kastades genast tillbaka till barndomen när vi åkte på dessa otaliga bilsemestrar och framför allt när vi bilade runt i England på landsbygden...
Jag säger bara en sak, det är så vackert...
Så började min kompis spåna om att:
Kan vi inte åka till Wales och bila runt, gå på pub, bara mysa runt en vecka???
Boende gratis...
Ju mer vi såg av filmen desto mer började vi spåna/planera...
Det var hedar, berg och sjöar, tillslut VAR jag redan där på semetser.
Wales dessutom har ju så vacker natur att jag skulle bara kunna vandra runt dagarna i ända och fotografera gräs typ...
Jo, sa jag om vi planerar något år framåt så vi kan spara lite pengar så, fan då åker vi!!!!
Så, slänger jag ur mig:
Då kan jag packa med mina ridkläder...
Såg visionen framför mig hur jag red runt där på hedarna med en busig liten häst...
Svisch, svisch, så red jag fram i galopp upp och ner för bergen...
Hmmm.....
Så tänkte jag kvickt igen:
Men då måste jag nog ta och börja ÖVA mig lite här hemma igen för jag har ju faktiskt inte suttit på en hästrygg sen jag var 26...
Och det är ju faktiskt så att även om jag hade häst från det att jag var 4 fram till att jag var 24 så vet jag att när jag hade ett uppehåll under 2 år så var jag som en nybörjare dom första 3-4 månaderna när jag tog upp "hästeriet" igen.
Hm, men jag på en hästrygg i Wales satte sig fast på näthinnan kan jag säga.
Jag vet inte om jag har skrivit om det förut men i såfall får ni läsa det igen...
Appropå det där med hästar och England.
Vi/pappa skulle på inköpsresa till London och mamma och jag brukade föja med typ 1 gång om året på en sådan resa.
Vi hade bilen med och jag hade haft en DRÖM om att jag skulle hyra en av "Queen Elizabeth`s" hästar och rida runt i Hyde Park.
Alltså dom där hästarna som går i paraderna.
Det kunde man nämligen göra, det kostade 80 pund då, för 1 ½ timme.
Kravet var att man var hästvan och hade typ ridit minst 10 år.
Inga problem, jag var så HIMLA van.
Och hade dessutom då en häst som var MINST sagt bångstyrig, harig, strykrädd ( hade blivit piskad rejält av sina förra ägare) och HONOM hade jAG MINSANN fått pli på under året som gått...
Han var som en kamel...
Jag fixade "Queenens" hästar.
Mamma fick TUPPJUCK!!!!!
Som vanligt hade jag och pappa gjort upp planer bakom morsans rygg för hon tänkte bara på shopping och det var vi inte ett dugg intresserade av..
Eller gjort upp planer, jag hade talat om för pappsen och han fick typ STÄLLA upp på det...
Och det gjorde han såklart :)
Pappas flicka, ENVIS SOM EN ÅSNA och BESTÄMD...
Ja, mamma blev inte glad.
Hon tyckte det var vansinne och packa med sig en massa ridprylar när man skulle på semester som skulle ligga och stinka i bilen, bla, bla, bla...
Häst hade jag ju här hemma, jag red ju jämt!
Dessutom trodde hon att det var för stora hästar för mig...
Bah..
För stora, kyss mig, jag som var så van....
Men jag körde med motargumentet att HON bara tänkte på allt HON skulle handla och sen var rädd att det inte skulle få plats i bilen...
Ja, needless to say, men ridkläderna kom med.
Jag var BESTÄMD...
Så kom den stora dagen.
Pappa och jag begav oss iväg och kommer till stallarna...
Jag tappade hakan.
Kände direkt hur mina knän började skaka.
Vilka BJÄSSAR till hästar, det var JÄTTE-HÄSTAR.
Nog för att jag hade ridit på stora hästar som jag tyckte, nordsvenskar innan, men dom är ju mer BREDA än höga.
Min häst hade mankhöjd 162.
Dessa låg inte under 185-190...
Det är högt även för en ridvan tjej.
Som DESSUTOM är HÖJDRÄDD...
Åhnej, här hade jag spelat Tarzan/Pippi i flera månader och så kände jag att det här går inte...
Jag hade skrytit i skolan.
Jag hade trotsat morsan.
15 år och superkaxig men det här GÅR bara INTE.
Pappa jag vill inte, jag vågar inte...
Dom är för stora.
Jag hörde bara honom sucka.
Inte ens ett: Jag visste det.
Han sa: Du kanske skulle ha lyssnat på mamma... ?
Eeeh nej... Det var det sista jag skulle ha gjort... Då....
Och så tänkte jag, det här blir inte kul när vi kommer tillbaka...
För var det nånting jag hatade så var det när min mamma hade rätt...
Hon liksom GNUGGADE in det RÄTTA i nyllet på en...
Ja, men vad gör man, en så´n där bjässe till häst vågade jag mig inte upp på.
Det blev alltså ingen ridtur i Hyde Park och mallig komma hem till Visby och SKRYTA om att man ridit på RIKTIGA hästar minsann.
Vi gick till ett fik och åt "Tröst-glass" istället.
Jag släpade runt på dom där ridkläderna, stövlarna, hjälmen ett par timmar på marknad.
Kom hem till hotellet och mamma, UPPRIKTIGT förfäntansfull:
Hur var det????
Ja, SKITLÄSKIGT sa jag...
Tänkte att, jag ljuger iallafall inte...
Så det höjda ögonrynet när pappa berättade som det var...
Morsan sa inget...
Men det räcker ju med att veta vad dom tänker ibland.
Så åker jag till Wales ska jag nog som sagt ta och sätta mig på hästryggen här hemma först för att se om jag fixar en liten New Forrestponny med mankhöjd 145 innan jag släpar med mig ridkläderna.
Sticka lugnt ;)
Man kan ju bli sjuk för mindre och jag kastades genast tillbaka till barndomen när vi åkte på dessa otaliga bilsemestrar och framför allt när vi bilade runt i England på landsbygden...
Jag säger bara en sak, det är så vackert...
Så började min kompis spåna om att:
Kan vi inte åka till Wales och bila runt, gå på pub, bara mysa runt en vecka???
Boende gratis...
Ju mer vi såg av filmen desto mer började vi spåna/planera...
Det var hedar, berg och sjöar, tillslut VAR jag redan där på semetser.
Wales dessutom har ju så vacker natur att jag skulle bara kunna vandra runt dagarna i ända och fotografera gräs typ...
Jo, sa jag om vi planerar något år framåt så vi kan spara lite pengar så, fan då åker vi!!!!
Så, slänger jag ur mig:
Då kan jag packa med mina ridkläder...
Såg visionen framför mig hur jag red runt där på hedarna med en busig liten häst...
Svisch, svisch, så red jag fram i galopp upp och ner för bergen...
Hmmm.....
Så tänkte jag kvickt igen:
Men då måste jag nog ta och börja ÖVA mig lite här hemma igen för jag har ju faktiskt inte suttit på en hästrygg sen jag var 26...
Och det är ju faktiskt så att även om jag hade häst från det att jag var 4 fram till att jag var 24 så vet jag att när jag hade ett uppehåll under 2 år så var jag som en nybörjare dom första 3-4 månaderna när jag tog upp "hästeriet" igen.
Hm, men jag på en hästrygg i Wales satte sig fast på näthinnan kan jag säga.
Jag vet inte om jag har skrivit om det förut men i såfall får ni läsa det igen...
Appropå det där med hästar och England.
Vi/pappa skulle på inköpsresa till London och mamma och jag brukade föja med typ 1 gång om året på en sådan resa.
Vi hade bilen med och jag hade haft en DRÖM om att jag skulle hyra en av "Queen Elizabeth`s" hästar och rida runt i Hyde Park.
Alltså dom där hästarna som går i paraderna.
Det kunde man nämligen göra, det kostade 80 pund då, för 1 ½ timme.
Kravet var att man var hästvan och hade typ ridit minst 10 år.
Inga problem, jag var så HIMLA van.
Och hade dessutom då en häst som var MINST sagt bångstyrig, harig, strykrädd ( hade blivit piskad rejält av sina förra ägare) och HONOM hade jAG MINSANN fått pli på under året som gått...
Han var som en kamel...
Jag fixade "Queenens" hästar.
Mamma fick TUPPJUCK!!!!!
Som vanligt hade jag och pappa gjort upp planer bakom morsans rygg för hon tänkte bara på shopping och det var vi inte ett dugg intresserade av..
Eller gjort upp planer, jag hade talat om för pappsen och han fick typ STÄLLA upp på det...
Och det gjorde han såklart :)
Pappas flicka, ENVIS SOM EN ÅSNA och BESTÄMD...
Ja, mamma blev inte glad.
Hon tyckte det var vansinne och packa med sig en massa ridprylar när man skulle på semester som skulle ligga och stinka i bilen, bla, bla, bla...
Häst hade jag ju här hemma, jag red ju jämt!
Dessutom trodde hon att det var för stora hästar för mig...
Bah..
För stora, kyss mig, jag som var så van....
Men jag körde med motargumentet att HON bara tänkte på allt HON skulle handla och sen var rädd att det inte skulle få plats i bilen...
Ja, needless to say, men ridkläderna kom med.
Jag var BESTÄMD...
Så kom den stora dagen.
Pappa och jag begav oss iväg och kommer till stallarna...
Jag tappade hakan.
Kände direkt hur mina knän började skaka.
Vilka BJÄSSAR till hästar, det var JÄTTE-HÄSTAR.
Nog för att jag hade ridit på stora hästar som jag tyckte, nordsvenskar innan, men dom är ju mer BREDA än höga.
Min häst hade mankhöjd 162.
Dessa låg inte under 185-190...
Det är högt även för en ridvan tjej.
Som DESSUTOM är HÖJDRÄDD...
Åhnej, här hade jag spelat Tarzan/Pippi i flera månader och så kände jag att det här går inte...
Jag hade skrytit i skolan.
Jag hade trotsat morsan.
15 år och superkaxig men det här GÅR bara INTE.
Pappa jag vill inte, jag vågar inte...
Dom är för stora.
Jag hörde bara honom sucka.
Inte ens ett: Jag visste det.
Han sa: Du kanske skulle ha lyssnat på mamma... ?
Eeeh nej... Det var det sista jag skulle ha gjort... Då....
Och så tänkte jag, det här blir inte kul när vi kommer tillbaka...
För var det nånting jag hatade så var det när min mamma hade rätt...
Hon liksom GNUGGADE in det RÄTTA i nyllet på en...
Ja, men vad gör man, en så´n där bjässe till häst vågade jag mig inte upp på.
Det blev alltså ingen ridtur i Hyde Park och mallig komma hem till Visby och SKRYTA om att man ridit på RIKTIGA hästar minsann.
Vi gick till ett fik och åt "Tröst-glass" istället.
Jag släpade runt på dom där ridkläderna, stövlarna, hjälmen ett par timmar på marknad.
Kom hem till hotellet och mamma, UPPRIKTIGT förfäntansfull:
Hur var det????
Ja, SKITLÄSKIGT sa jag...
Tänkte att, jag ljuger iallafall inte...
Så det höjda ögonrynet när pappa berättade som det var...
Morsan sa inget...
Men det räcker ju med att veta vad dom tänker ibland.
Så åker jag till Wales ska jag nog som sagt ta och sätta mig på hästryggen här hemma först för att se om jag fixar en liten New Forrestponny med mankhöjd 145 innan jag släpar med mig ridkläderna.
Sticka lugnt ;)
Kommentarer
Postat av: Liza
kippar efter andan av skratt
Ja du gumman...jag beundrar dig för att ens ha tänkt tanken ;)
Wales ska ju vara sagolikt. Jag hänger med! ;) Har också rest en del på engelska landsbygden, men nådde aldrig Wales.
Kramar!!
Trackback
