Cykelolycka och kalsonger i hörnet.

Igår...

Jag cyklade på gång & cykelvägen vid busstationen.
På väg till p-möte.
Det kommer massa skolbarn gåendes emot mig, på led...
Stimmigt och gapigt, men dom går ändå på led.
Så blir det nån typ av "tjafs" och vips så springer en tjej ut rakt framför cykeln och jag tvärbromsar men kör ändå in i henne...
Hon drattade inte i backen och inte jag heller, men hon fick sig en smäll.

Jag frågade om det gick bra, och det hade det gjort.
Så kom den arga fröken eller fritidsledaren och skällde på tjejen.
Att hon fick se sig för och skylla sig själv om hon springer ut så där utan att se sig för.
Och...
Det var egentligen min första tanke, också för man blir ju rädd och rädd att man skadat någon.
Men så tänkte jag snabbt, att barn är ju barn...
Oväntade saker händer.
Det "arga" rann av mig ganska blixtsnabbt.

Blev irriterad på den där fröken som skällde mer än nödvändigt.

Så nu kan jag lägga till min olyckslista i "trafiken" :

1. Övningskörde vid 17, körde ihjäl en rabbis.
2. Övningskörde vid 28, körde ihjäl en katt.
3. Cyklar vid 38, och kör på en 10-åring ( ca ålder ;)

Så tänkte jag:
TUR att jag inte körde bil och körde på tjejen.
Rys.

Så kom jag hem här imorse.
Jag packade upp min väska.
Fixade kaffe och lite frukost.
Innan jag satte mig i soffan, gjorde jag min " Plocka & fixa- runda ".

Dvs plocka undan sån´t som INTE ska ligga framme.
Typ glas som BORDE ligga i diskmaskinen.
Bädda sängar.
Plocka in torkad tvätt m.m.

Och så kommer jag in i sonens rum...
Detta är en syn som möter mig VARJE morgon inne på sonens rum.



Kalsonger i hörnet...

Varje dag, ligger det ett par fillingar, just DÄR...
Jag har tusen gånger frågat varför han kan slänga ALL tvätt i tvättkorgen men KALSONGERNA hoppar han ur där han byter...
Och lämnar dom där...
Det är så...
MANSAKTIGT och inte bra ;(

Jag vill fostra en son som VET var lortiga underkläder ska ligga!

För att hans framtida kvinnor ( eller män ) ska tycka att han är en väluppfostrad " jag-lägger-alltid-mina-kalsonger-i-tvättkorgen-man " !
Och det går inge vidare...
TROTS försökt till uppmuntran, "heja rop", när han lägger dom i tvättkorgen efter att jag påpekat att dom ligger på golvet.
"Bra älskling " möts med en SUR BLICK och ett höjt ögonbryn.
Och nästa dag / kväll om han duschat, ligger dom ÅTERIGEN i hörnet.
VARFÖR?
Jag tjatar vidare och hoppas på ett mirakel.
Det ska gå...

Så såg jag mig i spegeln idag.
Hurra...
Not...
Jag ser ut som om en BISVÄRM stuckit mig sönder och samman i pannan.
Så typiskt!!!!
När all stress och oro släppt, över min förestående "död" så kommer utslagen.

Min medelåldersacne, sol, mat OCH STRESS-relaterad.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!
Jag ignorerar och hoppas det försvinner snabbt.
Jag ska aktivera mig och tänka på annat.
Bättre och bättre, dag för dag :)
Sticka lugnt.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0