Lika ironisk då som nu...
Så fick jag mig ett gapflabb nyss...
Det här med IRONI är nog något jag lärde mig tidigt, misstänker jag...
Av att hänga med pappa och hans GUBBPOLARE på dagarna när jag var liten.
Morsan visade mig nyss vad hon hittat i en låda.
Som jag givit henne på en födelsedag för 100 år sedan.
Ett DIPLOM...
Där det står :
" Hurra för världens bästa mamma.
Kära mamma Carina...
Jag har beslutat att tilldela DIG denna fina utmärkelse för allt ditt UPPOFFRANDE arbete här hemma,
för all OMTANKE och för all TREVNAD du skapar... "
Så har jag lagt till : HA, HA...
Från Madde, din egen Hjärtesak...
Så HIMLA ELAKT!!!!!
Men kul ändå.
Fy sjutton.
Jag både skäms och skrattar.
Det värsta är att jag var nog verkligen riktigt, riktigt, IRONISK när jag gav bort den där.
För min mamma var på den tiden inte riktigt vad jag ville att en mamma skulle vara.
Hon hade ALDRIG tid med MIG, födde upp mig på burkmat, PEDANTISK som en autistisk Städ-Hitler, jobbade hon inte så STÄDADE hon typ JÄMT...
Hos oss, åt mormor...
Ja, stackarn, hon mådde nog inte bra...
Så kommer JAG med VÄRSTA elaka IRONI-PLANSCHEN!!!!!
Snacka om otacksam unge...
Undar hur hon kände sig när hon fick den där???
Personligen hade jag DÖTT om sonen hade gett mig en så´n där PRESENT.
Fast nu har jag och min son INTE samma relation som jag och min mamma hade.
Tack & Lov...
Men jag DÖR av skratt ändå.
Före jag visste fan inte bättre.
Jag tyckte på den tiden att pappa och mormor var TOPPEN, och morsan BOTTEN.
När jag blev MYCKET äldre fattade jag tillslut att MORSAN var toppen och dom andra BOTTEN...
Nja, inte riktigt, men mamma skötte ju ALLT för ALLA.
Typ.
Ja, jisses...
Till min far hade jag då gett DIPLOMET :
" Årets Tv-slav. "
För att du lyckats göra tv-tittandet till en HELTIDSSYSSELSÄTTNING... "
Kul det med, men MYCKET snällare.
Skönt att veta att man att VISSA saker aldrig förändras iallafall.
För min BITSKA humor behåller jag gärna.
Men att jag "började" så tidigt FÖRVÅNAR mig faktiskt lite.
Jag gissar på handstilen att jag typ kunde ha varit 9-10 år...
OCH ska tilläggas, min mamma SKRATTADE GOTT när hon visade mig diplomet idag.
Så jag gissar att hon ändå tyckte att det var kul när hon fick det.
Annars hade hon nog slängt det.
För det hade jag gjort.
Och GRÅTIT ;)
Sticka lugnt.
Det här med IRONI är nog något jag lärde mig tidigt, misstänker jag...
Av att hänga med pappa och hans GUBBPOLARE på dagarna när jag var liten.
Morsan visade mig nyss vad hon hittat i en låda.
Som jag givit henne på en födelsedag för 100 år sedan.
Ett DIPLOM...
Där det står :
" Hurra för världens bästa mamma.
Kära mamma Carina...
Jag har beslutat att tilldela DIG denna fina utmärkelse för allt ditt UPPOFFRANDE arbete här hemma,
för all OMTANKE och för all TREVNAD du skapar... "
Så har jag lagt till : HA, HA...
Från Madde, din egen Hjärtesak...
Så HIMLA ELAKT!!!!!
Men kul ändå.
Fy sjutton.
Jag både skäms och skrattar.
Det värsta är att jag var nog verkligen riktigt, riktigt, IRONISK när jag gav bort den där.
För min mamma var på den tiden inte riktigt vad jag ville att en mamma skulle vara.
Hon hade ALDRIG tid med MIG, födde upp mig på burkmat, PEDANTISK som en autistisk Städ-Hitler, jobbade hon inte så STÄDADE hon typ JÄMT...
Hos oss, åt mormor...
Ja, stackarn, hon mådde nog inte bra...
Så kommer JAG med VÄRSTA elaka IRONI-PLANSCHEN!!!!!
Snacka om otacksam unge...
Undar hur hon kände sig när hon fick den där???
Personligen hade jag DÖTT om sonen hade gett mig en så´n där PRESENT.
Fast nu har jag och min son INTE samma relation som jag och min mamma hade.
Tack & Lov...
Men jag DÖR av skratt ändå.
Före jag visste fan inte bättre.
Jag tyckte på den tiden att pappa och mormor var TOPPEN, och morsan BOTTEN.
När jag blev MYCKET äldre fattade jag tillslut att MORSAN var toppen och dom andra BOTTEN...
Nja, inte riktigt, men mamma skötte ju ALLT för ALLA.
Typ.
Ja, jisses...
Till min far hade jag då gett DIPLOMET :
" Årets Tv-slav. "
För att du lyckats göra tv-tittandet till en HELTIDSSYSSELSÄTTNING... "
Kul det med, men MYCKET snällare.
Skönt att veta att man att VISSA saker aldrig förändras iallafall.
För min BITSKA humor behåller jag gärna.
Men att jag "började" så tidigt FÖRVÅNAR mig faktiskt lite.
Jag gissar på handstilen att jag typ kunde ha varit 9-10 år...
OCH ska tilläggas, min mamma SKRATTADE GOTT när hon visade mig diplomet idag.
Så jag gissar att hon ändå tyckte att det var kul när hon fick det.
Annars hade hon nog slängt det.
För det hade jag gjort.
Och GRÅTIT ;)
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
