Börja använda hjärnan!
Ibland är jag verkligen PRAKTEXEMPLARET på oansvarig morsa...
Jag gör eller säger saker utan att tänka mig för...
En av mina stora brister är väl det där med att jag SVÄR så in i bomben mycket.
Det har jag ju skrivit om förut.
Inte bra när man har barn.
Jag är "Kapten Haddock" personifierad...
Fast jag försöker tänka på det, men det FUNKAR SÅDÄR...
Så till igårkvälls.
Det är GANSKA mycket SPINDELJAKT på kvällarna nu.
Varmt, fuktigt, SPINDLARNA har exploderat i både ANTAL och STORLEK!!!!
Dom blir faktiskt bara STÖRRE och STÖRRE för varje år tycker jag :(
Har det varit ännu ett "Tjernobyl-utsläpp" eller är det VÄXTHUSEFFEKTEN????
Ingen aning, men STORA är dom.
Och MÅNGA är dom.
Och alla våra fönster och balkongdörrar är öppna...
För det är ju som bekant VARMT!
Och SPINDLARNA kommer IN!
Stora, feta, läbbiga med KÄKMUSKLER som skulle kunna krossa mina ARMLEDER!!!!
Ja, det är faktiskt SANT!!!!
Eller NÄSTINTILL iallafall ;)
Jag mår alltså lite DÅLIGT när jag ser dom där monstren krypa runt på väggar och tak och så kommer dom ju fram på natten nu.
Och sambon jobbar.
Och morsan har gått och lagt sig.
och det är bara JAG och sonen vakna.
OCH SOVA KAN JAG INTE om jag vet att ett sådant där MEGA MONSTER springer runt här.
OCH kanske HOPPAR PÅ MIG när jag sover...
Ja, det KAN HÄNDA!!!!
Om det var förra eller förr-förra året som sonen kom på mig med att vara en RIKTIG FEGIS vad gäller spindlar ska jag låta vara osagt...
Men jag har ju LJUGIT lite där...
Sagt att " Jag är MAMMA och jag är inte rädd för NÅGOT! "
Låter ju kaxigt, tryggt och bra för ens barn tycker jag...
Det är ju JAG som ska skydda honom.
Så upptäckte han vid något tillfälle att jag är en RIKTIG FEGIS och börjar nästan KRÄKAS när jag ska fånga spindlar!
Iallafall dom stora, kraftiga.
Inte små och taniga, utan SYNLIGA KÄKMUSKLER...
Han ifrågasatte om jag var rädd och jag FÖRNEKADE väl först men så har han ju blivit så stor att han TYP MÄRKER att jag springer runt med en långskaftad borste, gör tydliga rysningar när spindlarna rör sig, SKRIKER som en galning om dom springer åt " FEL HÅLL" när jag petat ner dom, dvs...
Springer mot mig ;)
Att jag börjar hulka och nästan får upp kvällsgodiset;) när spindlarna kilar fram.
Osv...
Så ska jag försöka ÅTERVÄNDA tills igår då...
Vi skulle gå och lägga oss och jag ska släcka lampan i trappuppgången.
Vad SER JAG...
Ja, gissa.
En "MEGA-SUPER-DUPER-STÖRSTA-SPINDELN-I-ÅR" springer på balkongdörren.
Och jag skriker HJÄLP...
Och sonen rusar ut och undrar vad som står på.
Han får ORDER att vakta spindeln och jag springer iväg och fixar långborste, glas att FÖRVARA spindeln i tills sambon kommer hem.
För DÖDA eller MOSA spindeln själv, när dom är så stora, det GÖR JAG INTE!!!
Det låter alldeles för mycket.
IRK!!!!!
Så kommer jag till det OANSVARIGA då...
Spindeln var besvärlig att infånga, och kilade som besatt hit&dit, och jag blev SUPERSVETTIG, illamående och SKREK ORDER till sonen.
Och han ASGARVADE...
Ja, det det var ordval som :
FÖR FAAAN, vart tog han vägen nu då?
Djävlar nu missade jag honom, flytta på dig.
Helvete, FAN, vad stor han är...
Osv.
Sonen VRED sig av skratt och jag av INNRE VÅNDOR.
Jag var medveten OM VAD jag sa och HUR jag agerade men...
Kunde inte stoppa mig själv ;(
HYSTERISK var ordet för KVÄLLEN.
Vi fångade in spindlemonstret till slut och sonen tyckte JAG var JÄTTEKUL!
Så där skulle ALDRIG pappa göra.
NÄ, det är jag FULLT medveten om.
Han är nog förmodligen, precis som min sambo, LITE mer balanserad i dessa spindeljakter ;)
Eller i ALLT ANNAT för den delen också.
Toppen på isberget kom när vi borstade tänder och sonen säger :
" Mamma, kolla, en JÄTTESPINDEL TILL." och pekar upp på väggen bakom mig...
Jag blev ISKALL och tänker NEEEEJ!!!!
Jag ska stänga alla fönster och dörrar, jag SKITER i om vi svettas ihjäl, inte en spindel TILL!!!
Vänder mig om och...
Ingen spindel påväggen, LURAD!
Vet ni vad jag gör då?
Blixtsnabbt, UTAN att tänka mig för...
Ger min son " Fuck Off-fingret... "
Wow...
Det hade väl varir HELT OK om ågon av mina VÄNNER hade skojat till det men SONEN...
Han bröt nästan IHOP av skratt och jag med.
Fast ÄNDÅ INTE...
FEL PERSON att visa fingret till, TYP.
Tänk om han gör det mot SINA vänner för att JAG har gjort det, och sedan säger att " DET ÄR HANS MAMMA " som brukar göra sådant mot honom...
HerreGUD!!!
Jag SKÄMS!
Jag ABDIKERAR som MOR för jag har VERKLIGEN ingen "Vett & Etikett" att lära mitt barn.
Han kommer bli en VÄRRE SJÖBUSE än jag!
Tvätta munnen med TVÅL är VAD JAG börde göra.
Eller kanske börja ANVÄNDA HJÄRNAN!
Sticka lugnt.
Jag gör eller säger saker utan att tänka mig för...
En av mina stora brister är väl det där med att jag SVÄR så in i bomben mycket.
Det har jag ju skrivit om förut.
Inte bra när man har barn.
Jag är "Kapten Haddock" personifierad...
Fast jag försöker tänka på det, men det FUNKAR SÅDÄR...
Så till igårkvälls.
Det är GANSKA mycket SPINDELJAKT på kvällarna nu.
Varmt, fuktigt, SPINDLARNA har exploderat i både ANTAL och STORLEK!!!!
Dom blir faktiskt bara STÖRRE och STÖRRE för varje år tycker jag :(
Har det varit ännu ett "Tjernobyl-utsläpp" eller är det VÄXTHUSEFFEKTEN????
Ingen aning, men STORA är dom.
Och MÅNGA är dom.
Och alla våra fönster och balkongdörrar är öppna...
För det är ju som bekant VARMT!
Och SPINDLARNA kommer IN!
Stora, feta, läbbiga med KÄKMUSKLER som skulle kunna krossa mina ARMLEDER!!!!
Ja, det är faktiskt SANT!!!!
Eller NÄSTINTILL iallafall ;)
Jag mår alltså lite DÅLIGT när jag ser dom där monstren krypa runt på väggar och tak och så kommer dom ju fram på natten nu.
Och sambon jobbar.
Och morsan har gått och lagt sig.
och det är bara JAG och sonen vakna.
OCH SOVA KAN JAG INTE om jag vet att ett sådant där MEGA MONSTER springer runt här.
OCH kanske HOPPAR PÅ MIG när jag sover...
Ja, det KAN HÄNDA!!!!
Om det var förra eller förr-förra året som sonen kom på mig med att vara en RIKTIG FEGIS vad gäller spindlar ska jag låta vara osagt...
Men jag har ju LJUGIT lite där...
Sagt att " Jag är MAMMA och jag är inte rädd för NÅGOT! "
Låter ju kaxigt, tryggt och bra för ens barn tycker jag...
Det är ju JAG som ska skydda honom.
Så upptäckte han vid något tillfälle att jag är en RIKTIG FEGIS och börjar nästan KRÄKAS när jag ska fånga spindlar!
Iallafall dom stora, kraftiga.
Inte små och taniga, utan SYNLIGA KÄKMUSKLER...
Han ifrågasatte om jag var rädd och jag FÖRNEKADE väl först men så har han ju blivit så stor att han TYP MÄRKER att jag springer runt med en långskaftad borste, gör tydliga rysningar när spindlarna rör sig, SKRIKER som en galning om dom springer åt " FEL HÅLL" när jag petat ner dom, dvs...
Springer mot mig ;)
Att jag börjar hulka och nästan får upp kvällsgodiset;) när spindlarna kilar fram.
Osv...
Så ska jag försöka ÅTERVÄNDA tills igår då...
Vi skulle gå och lägga oss och jag ska släcka lampan i trappuppgången.
Vad SER JAG...
Ja, gissa.
En "MEGA-SUPER-DUPER-STÖRSTA-SPINDELN-I-ÅR" springer på balkongdörren.
Och jag skriker HJÄLP...
Och sonen rusar ut och undrar vad som står på.
Han får ORDER att vakta spindeln och jag springer iväg och fixar långborste, glas att FÖRVARA spindeln i tills sambon kommer hem.
För DÖDA eller MOSA spindeln själv, när dom är så stora, det GÖR JAG INTE!!!
Det låter alldeles för mycket.
IRK!!!!!
Så kommer jag till det OANSVARIGA då...
Spindeln var besvärlig att infånga, och kilade som besatt hit&dit, och jag blev SUPERSVETTIG, illamående och SKREK ORDER till sonen.
Och han ASGARVADE...
Ja, det det var ordval som :
FÖR FAAAN, vart tog han vägen nu då?
Djävlar nu missade jag honom, flytta på dig.
Helvete, FAN, vad stor han är...
Osv.
Sonen VRED sig av skratt och jag av INNRE VÅNDOR.
Jag var medveten OM VAD jag sa och HUR jag agerade men...
Kunde inte stoppa mig själv ;(
HYSTERISK var ordet för KVÄLLEN.
Vi fångade in spindlemonstret till slut och sonen tyckte JAG var JÄTTEKUL!
Så där skulle ALDRIG pappa göra.
NÄ, det är jag FULLT medveten om.
Han är nog förmodligen, precis som min sambo, LITE mer balanserad i dessa spindeljakter ;)
Eller i ALLT ANNAT för den delen också.
Toppen på isberget kom när vi borstade tänder och sonen säger :
" Mamma, kolla, en JÄTTESPINDEL TILL." och pekar upp på väggen bakom mig...
Jag blev ISKALL och tänker NEEEEJ!!!!
Jag ska stänga alla fönster och dörrar, jag SKITER i om vi svettas ihjäl, inte en spindel TILL!!!
Vänder mig om och...
Ingen spindel påväggen, LURAD!
Vet ni vad jag gör då?
Blixtsnabbt, UTAN att tänka mig för...
Ger min son " Fuck Off-fingret... "
Wow...
Det hade väl varir HELT OK om ågon av mina VÄNNER hade skojat till det men SONEN...
Han bröt nästan IHOP av skratt och jag med.
Fast ÄNDÅ INTE...
FEL PERSON att visa fingret till, TYP.
Tänk om han gör det mot SINA vänner för att JAG har gjort det, och sedan säger att " DET ÄR HANS MAMMA " som brukar göra sådant mot honom...
HerreGUD!!!
Jag SKÄMS!
Jag ABDIKERAR som MOR för jag har VERKLIGEN ingen "Vett & Etikett" att lära mitt barn.
Han kommer bli en VÄRRE SJÖBUSE än jag!
Tvätta munnen med TVÅL är VAD JAG börde göra.
Eller kanske börja ANVÄNDA HJÄRNAN!
Sticka lugnt.
Kommentarer
Postat av: Eva
Ha ha ha jag blir så full i skratt eller jag sitter och skrattar här och Emma står som ett frågetecken vad är det som är så roligt....Inget....
kan se mig er framför mig...man skulle varit en liten fluga på väggen hos er...undrar just vad Leo tycker....
Postat av: Bloggaren Herself
Mmmm...
JÄTTEKUL...
Verkligen...
;) ;) ;) ;) ;) ;) ;)
Trackback
