ZOMBIE...

Jag skulle vilja vara kvick och skriva något roligt elakt...
Om VAD SOM HELST...

Men jag har verkligen tappat sugen.
På allt.

Och jag är verkligen glad att sonen har åkt till sin far.
För jag hade inte orkat en sekund till att hålla skenet upp och vara "Den vanliga jag".

Jag var på vippen att ringa min sjukgymnast och säga att jag inte kommer imorgon.
Jag orkar liksom inte.
Jag vill inte hörra ett enda ord PEPPING till för då spyr jag.
Jag har inte en bra känsla alls längre vad gäller det här.
Det har stått still i två veckor nu.

Ta bara idag som ett exempel.
Jag måste som vanligt åka och handla när morsan ska handla.
Frk Oberoende har blivit Frk Beroende.
Och så skulle jag klä på mig ytterkläder.

Jag har ju varit väldigt glad att det varit så varmt ändå fram till nu...
För jag kan inte använda JACKA.
Det blir världens tryck på axlar och nacke och då...
Gör det ont som FAN.

Jag har haft tur och klarat mig med LÄTT KOFTA som jacka, fram tills idag.
Ibland haft sjal också, men dom jag har, som jag själv gjort, som jag älskar...
Är för stora och "tunga".

Men det har gått bra.
Idag...
Så var det JACKVÄDER och jag tog fram den lättaste jag hade.
Den gjorde att jag höll på att gå av i nacken.
Den kändes som ett TON TEGELSTEN.
Och det började värka som fasen.

Vi åkte till Ica Maxi och handlade och det kändes som en evighet med det där TONNET tegelsten.
När jag dessutom fick ont i nacken av att prova skor inne på Skokanonen ville jag bara hem.

Jag kan förövrigt inte heller använda bh.
Varesig mina sportbhar eller en vanlig bh.
Det gör också för ont.
Tur att man inte har några bröst alls, för då hade jag legat riktigt risigt till ;)

Så fick jag post idag.
Mönster jag vunnit på Tradera.
Virk-och Stickmönster.
Till vilken nytta bjöd jag på dom undrar jag?
Jag kan ju inte göra ett skit med mina händer eller armar.
Jag behöver ju liksom inte köpa på mig något, när jag redan har massor, som jag inte kan nyttja.
 
Nä, det här är inte kul alltså...
Jag trodde jag "åkt på" något riktigt läskigt i våras, som jag kunde dö av.

Men nu...
Känner jag mig som en LEVANDE DÖD.
Som en djävla ZOMBIE.
Och det...
Är som sagt inte kul ALLS.

Sticka lugnt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0