Skitit i det blå skåpet!
Kaninen ser idag ut som hälften nakenråtta och hälften hårig kanin.
Inte fint alls.
Och han är ARG!
Han bet mig rejält idag när jag skulle ta ut honom i uteburen.
"Kom inte hit med dina ONDA händer och tafsa på mig din torterare!!!", tror jag att han tänkte.
Och med ALL RÄTT.
Jag har förmodligen skitit rejält i det blå skåpet för tid och evighet vad gäller Leo nu!
Här har den som ALLTID haft dom mjukaste händerna och hanteringen, den som brytt sig MEST om att gosa, pussa och klappa...
SLITIT LOSS päls.
Jag kommer aldrig bli poppis igen efter denna behandling.
1. Det gjorde förmodligen DJÄVLIGT ONT!
2. Han ser inte klok ut.
(Vilket han iofs inte kan se, men ändå...)
Fattar INTE vad jag tänkte med!
Och inte mamma heller.
Hon sa:
"Ska man verkligen göra så där med pälsen som du gjorde igår?"
Vet inte, tror kanske inte det.
Jag bara testade, det verkade ju rasa av rätt lätt liksom... ju...
"Dom ska nog fälla naturligt."
Jo... (skrap, skrap med foten i gruset) dom ska kanske det.
Och så tittade vi på den stackars MISSHANDLADE kaninen.
Han kanske är håröm.
Ännu värre.
Fy, vad har jag gjort...?
Ja, ja, kan inte göra det ogjort, och jag kommer ALDRIG göra om det.
Borsta möjligtvis, men inte lugga.
Fast jag tänkte liksom att SÅ gjorde man ju med hunden och hästen när dom fällde päls.
Så jag tänkte att man kanske skulle göra samma sak med en kanin.
Men det är tur att det är varmt, han FRYSER iallafall inte.
Idag har jag närmast TANDLÄKAREN på schemat.
Bara en UNDERSÖKNING visserligen, men jag är VÄLDIGT NERVÖS.
Att gå till tandläkaren gör mig PIN SVETT och det är inte en favoritsysselsättning.
Och morsan, i vanlig ordning när man OJAR sig:
"Herregud, det är väl ingenting, det är ju bara en undersökning, var inte så sjåpig!!!"
Ja, men JAG tycker det är obehagligt!
"Ja men MADELELINE, jag har ju varit tandsköterska, då fattar jag inte VARFÖR DU är rädd för tandläkaren!!!!?"
(Herregud, samma sak varenda gång!)
Kanske JUST DÄRFÖR MAMMA!
Hårda nypor och "Skärp dig så man slipper skämmas" sätter sina spår...
Rent psykologiskt liksom.
Mamma:
"FNYYYS, Äh, lägg av!"
(återigen, samma sak varenda gång)
Ok, vi lägger ner, JAG är rädd och DU tycker det är larvigt, PUNKT!
Och så gick jag upp till mig och jag har SUPERVÄRK!
Av ilska och av nervositet.
Men, jag går dit, får det gjort och hoppas på NOLL hål.
Fast den där putsningen av tänderna är NÄSTAN lika obehaglig som när man måste laga hål.
FYYYYY FAAAN.
Sen går jag till jobbet.
Sticka lugnt.
Inte fint alls.
Och han är ARG!
Han bet mig rejält idag när jag skulle ta ut honom i uteburen.
"Kom inte hit med dina ONDA händer och tafsa på mig din torterare!!!", tror jag att han tänkte.
Och med ALL RÄTT.
Jag har förmodligen skitit rejält i det blå skåpet för tid och evighet vad gäller Leo nu!
Här har den som ALLTID haft dom mjukaste händerna och hanteringen, den som brytt sig MEST om att gosa, pussa och klappa...
SLITIT LOSS päls.
Jag kommer aldrig bli poppis igen efter denna behandling.
1. Det gjorde förmodligen DJÄVLIGT ONT!
2. Han ser inte klok ut.
(Vilket han iofs inte kan se, men ändå...)
Fattar INTE vad jag tänkte med!
Och inte mamma heller.
Hon sa:
"Ska man verkligen göra så där med pälsen som du gjorde igår?"
Vet inte, tror kanske inte det.
Jag bara testade, det verkade ju rasa av rätt lätt liksom... ju...
"Dom ska nog fälla naturligt."
Jo... (skrap, skrap med foten i gruset) dom ska kanske det.
Och så tittade vi på den stackars MISSHANDLADE kaninen.
Han kanske är håröm.
Ännu värre.
Fy, vad har jag gjort...?
Ja, ja, kan inte göra det ogjort, och jag kommer ALDRIG göra om det.
Borsta möjligtvis, men inte lugga.
Fast jag tänkte liksom att SÅ gjorde man ju med hunden och hästen när dom fällde päls.
Så jag tänkte att man kanske skulle göra samma sak med en kanin.
Men det är tur att det är varmt, han FRYSER iallafall inte.
Idag har jag närmast TANDLÄKAREN på schemat.
Bara en UNDERSÖKNING visserligen, men jag är VÄLDIGT NERVÖS.
Att gå till tandläkaren gör mig PIN SVETT och det är inte en favoritsysselsättning.
Och morsan, i vanlig ordning när man OJAR sig:
"Herregud, det är väl ingenting, det är ju bara en undersökning, var inte så sjåpig!!!"
Ja, men JAG tycker det är obehagligt!
"Ja men MADELELINE, jag har ju varit tandsköterska, då fattar jag inte VARFÖR DU är rädd för tandläkaren!!!!?"
(Herregud, samma sak varenda gång!)
Kanske JUST DÄRFÖR MAMMA!
Hårda nypor och "Skärp dig så man slipper skämmas" sätter sina spår...
Rent psykologiskt liksom.
Mamma:
"FNYYYS, Äh, lägg av!"
(återigen, samma sak varenda gång)
Ok, vi lägger ner, JAG är rädd och DU tycker det är larvigt, PUNKT!
Och så gick jag upp till mig och jag har SUPERVÄRK!
Av ilska och av nervositet.
Men, jag går dit, får det gjort och hoppas på NOLL hål.
Fast den där putsningen av tänderna är NÄSTAN lika obehaglig som när man måste laga hål.
FYYYYY FAAAN.
Sen går jag till jobbet.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
