Lite mindre...

Idag vaknade jag och jag känner att jag har något mindre VÄRK.
Den känns lite mindre.

Jag pratade med läkaren igår, hon ringde upp tillslut.
Klockan 20.00!!!
Jag blev väldigt förvånad, men hon "jobbade över".
Jesus, sa jag, jobbar du över på en VÅRDCENTRAL till klockan åtta på kvällen?
"Ja, sa hon, och ÄN är inte arbetsdagen över", och skrattade.
Vi pratade en stund och jag berättade vad som hänt bara några timmar efter att jag lämnat henne.
Bla, bla, bla...
Och sa att jag nog ville att det skulle noteras hos VC också, IFALL ATT...
"Absolut, sa hon, du gör helt rätt i att ringa hit och berätta detta".
Och så tyckte hon att jag skulle PLUSSA PÅ den där "läkningstiden" med en vecka till.
Dvs att sjukgymnasten sa ju en vecka, MAX TVÅ, då ville läkaren att jag skulle sikta in mig på TRE!
Mycket vila och ta det lugnt i TRE VECKOR.
Ok...
Jag ska, försäkerhetsskull...
SUCK!

Jag ska vila fastän det känns lite bättre idag.
Jag lovar mig själv det.
Och medans vi pratade så kom jag på den där incidenten när jag halkade i trappen i vintras, slog i ledstången och tog emot mig med båda armarna...
Jag blev ju bevisligen bättre ändå.
Detta kan man ju kanske jämföra denna smäll med?
Hon höll med.
Och sa:
VILA!
Och som jag sa till min kusin en stund senare:
Ja, blir det sol och fint väder kan jag vila MASSOR, då är det inga problem

Just nu är då frågan...
Motion eller inte?
Eller ska jag vänta tills i eftermiddag och gå till jobbet?
Jag kan ju gå sakta.
Jag får fundera en liten stund till.

För övrigt så blir jag mäkta irriterad när jag läser i tidningar och hör på nyheter att "Folk som krockar" och inte blir allvarligt skadade...
Utan bara LINDRIGT skadade...
Dom får OFTAST den typ av skada som jag (och miljoner andra) har.

Får man "bara" en nervskada av en whiplash, då har man en LINDRIG SKADA!
Då tänker jag ilsket:
Jomen-tjenahoppla, lindrigt skadad!!!
För mig har det inneburit sjukskrivning i ett år, och ÄN är den inte över...
Och SMÄRTA, trasiga nerver som förmodligen aldrig läker ihop till 100%.
Ett liv med smärta från och till.
Lindrigt skadad?
Nä, det tycker faktiskt inte JAG!
Och hade dom som bedömer en nervskada kunnat krypa in under ens skinn, levt med ens familj...
Då hade man nog inte skrivit eller sagt LINDRIGT skadad.
Så det så!
Nu, mot Hällarna eller ut i trädgården...?
Sticka lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0