Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Djävligt skeptisk...

Garnet tog slut!
Jag trodde att ett nystan skulle räcka, men det gjorde det inte.
Jag får köpa mer imorgon.
Snart ska jag faktiskt gå och lägga mig.
Jag är skittrött och imorgon är det jobbdags.
Sista passet som dagpass.
Sen, efter nyår...
Då är det bara dygn som gäller.

Jag undrar OM jag fixar det.
Jag undrar VERKLIGEN om jag fixar det...?
För SÅ TRÖTT som jag blir på förkvällen (kl. 16-17 ca) och fram till läggdags, efter ett dagspass...
Det är rent okristligt.
Och då ska jag liksom bara fortsätta jobba.
Hjälp.
Jag är inte en kvällsmänniska, om jag inte får vila hela dagen INNAN kvällpass.
Jag blir astrött.
Vi får väl se.
Eller JAG får väl se.

Det är inget jag valt, vi har inget val som jag förstod det.
Jag har alltid sagt starkt ifrån att jobba dygn under alla år jag jobbat på just detta jobb.
Jag LÅTSADES rätt rejält när jag gick med på det här, på ett av våra p-möten kan jag avslöja.

Fast medans jag gick sjukskriven trodde jag att det kunde vara en fördel med tanke på min skada.
Jag intalade mig det iallafall.
Men nu...
Märker jag ju knappt av skadan, och då är jag inte så pigg på detta längre.
Inte alls.
Dessutom så tänker jag dom veckorna jag har sonen så är det väl en vecka som jag jobbar två dygn.
Det innebär att på en vecka av mina sju dagar...
Så missar jag två dygn.
Jag ser honom inte alls.
Det känns olustigt.

Nä, jag är som sagt inte så pigg JUST NU på det här med dygn längre.
Det kan ju ändra sig, jag hoppas det.
Jag hoppas att jag kan vänja mig.
Men just nu...
Är jag djävligt skeptisk.
Nu...
Sussedags.