Förmodligen halvkvävd...

Inatt har jag fått sova nio timmar NON STOP!
När jag la mig igår och började läsa det sista ur "Svinalängorna" då tänkte jag:

Och jag, som inte är en SÄNGPERSON direkt...
Bara NJÖT av sängen.
Läste ut boken och stenslockande vid 23-tiden.
Vaknade 08.00 prick och kände:
Åh, jag fick vakna av mig SJÄLV!
Underbart.

Så har jag frukostat för mig själv, sonen kom upp för en haltimme sedan och nyss när jag kollade till honom och kaninen på rummet och undrade "vad gör du?"
Vi leker KOJA, sa han då och jag såg den stackars kaninen gömd under täcket.
Förmodligen HALVKVÄVD!

Dagen idag blir SUPERLUGN.
Jag ska bara handarbeta, se till att sonen gör sig redo för lunch hos farmor, få hit lite vänner på eftermiddagsfika.
Jag gör lussebullescones (vad annars, jag blir snart FÖRGIFTAD av all saffran förmodligen) och så ska vi mysa och prata.
OCH...
Jag/vi ska få träffa lilla B idag.
Det ska bli väldigt spännande och roligt för hon bor i vanliga fall på sveriges baksida, så vi har inte fått träffas ännu.
Jag har bara sett små bilder.
Men IDAG blir det äntligen av.
Det är väl dagens plan.
Känns lagom, skönt och ska bli KUL.

Så måste jag ju skriva lite om "Svinalängorna"(boken) av Susanna Alakoski.
Den var lika bra som jag hört att den skulle vara, om inte bättre.
En bok som börjar i DUR och slutar i total MISÄR.
Fruktansvärd, fast bra.
MEN...
Jag tyckte den var för kort!
Jag tyckte den slutade innan man fick veta:
Hur skulle det sluta för Leena, hur gick det för familjen, skulle hon få hjälp, är boken självupplevd?

Jag kan inte tänka mig att den INTE är det.
Att skriva så om en missbruksfamilj utan att det är självupplevt, det är omöjligt.
Det kan ingen göra.
Det finns ingen som kan förstå eller beskriva det från "utsidan" så som hon har skrivit boken.
Man måste ha upplevt det från insidan.
Jag hade inte en pappa som söp på samma sätt som Leenas BÅDA föräldrar, men jag känner definitivt igen VISSA BITAR och RAMEN av att leva med EN MISSBRUKANDE förälder.
Jag är glad att jag hade en mormor att fly till.
Jag kan verkligen rekommendera boken och jag ska se filmen.
Har förstått att boken och filmen inte har samma upplägg, för man får följa Leena som vuxen.
Kanske man som läsare av boken...
Kan knyta ihop säcken och känna sig mer nöjd att man får SE hur det slutar längre fram i livet för henne.
Fastän inte boken är skriven så.
Jag ska se filmen.

Nu ska jag hantverka lite.
Återkommer.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0