Eget hus...

Jag slog upp mina ljusblå i morse och precis då ringde telefonen.

Det var en av mina arbetskamrater som ringde och refererade gårdages p-möte.
Jag kan väl säga att jag blev arg och besviken.

När jag hade pratat klart så kastade jag mig på datorn och skev ett fem mil långt inlägg här på bloggen.
När jag gjort det ringde jag upp min chef och pratade med henne.
Det det var ett BRA samtal, och nästa personalmöte ska jag gå.
Det känns NÖDVÄNDIGT.

När jag pratat klart med chefen så gick jag in på bloggen igen och RADERADE hela inlägget.
Det kändes bäst att göra så.
Jag var skitförbannad när jag skrev det och det kändes FÖR MYCKET helt plötsligt.
Men...
En sak kan jag säga iallafall, det som gäller nu när vi blivit privata så är det DJUNGELNS LAG som gäller och rädde sig den som kan.
Som det är nu så gäller följande:

Alla ser om SITT EGET HUS och gör man inte det...
Får man skylla sig själv helt enkelt.

SOLIDARITET tillhör det förflutna när man jobbade i en arbetsgrupp som tillhörde Gotlands Kommun!
Nu...
Blir det rena rama Robinson och det gäller att ha "de rätta PAKTERNA" och klara sig kvar och roffa åt sig så mycket man kan när tillfälle bjuds.
Annars är man RÖKT!

Jaja...
Det här kommer bli intressant framöver.
Jag kommer plocka fram alla pitbullegenskaper som finns NÄR DET KRÄVS.
Backar inte en millimeter.
Släpper inte en tum.

Och min käre sambo sa...
När jag berättade om båda samtalen jag haft idag:

"Ja, det du bland annat har satt värde på vad gäller ditt arbete det är ju:
Arbetstiderna.
Den bra sammanhållningen mellan er arbetskamrater.
Din chef.
Och nu verkar det falla sönder..."

Jag kunde bara hålla med.
För börjar djungelns lag gälla blir det alltid NÅGON som känner sig ofördelad och då...
Börjar missnöjet gro.
Och sedan är stenen i rullning och då är det kört för en arbetsgrupp där "alla ska se om sitt eget hus".

Då kommer ALDRIG "den man egentligen ska jobba för" någonsin mer komma i fokus, utan bara ens "eget hus", om ni fattar vad jag menar.
Men vi får se...

Dagen har faktiskt gått åt mycket till detta.
Jag vädrade med sambon och med en av mina vänner.
Jag har satt en limpa i bakmaskinen och gjort köttbullesmet som ska stekas snart.

Men just nu sitter jag och sonen och ser :
"Bert det sista oskulden."

Den är URKUL, men nästan lite pinsam...
För MIG av någon KONSTIG anledning ;)
Vi skrattar och jag tänker:
Är det verkligen lämpligt att han SER den här filmen, är den inte lite för vuxen, med vuxensexskämt?
Eller är det bara jag som är lite ÖVERKÄNSLIG, kanske?
Troligtvis är det väl det ;)

Men den är från 7 år.
Vi fortsätter och ser och fnissar åt det pinsamma.
Sticka lugnt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0