Sol-Dårar!

Hello!
En dag med sol och moln...
Kan skapa SOL-HETS!

Men FÖRST ska jag meddela att jag klarade av 8 Vibble-km utan att få blåsor på fötterna.
Förmodligen för att det inte är lika varmt ute nu.
Jag gjorde det på en MYCKET BRA TID idag, jag kan ha TEMPO i stegen nu och DET...
Är så djävla skönt.
Det är inte promenader längre, utan MER träning!

När jag startade dagen var det sol.
Under träningen var det sol.
När jag kom hem...
Började det molna på här i stan!
Jag duschade och när jag kom ut...
Stora tjok av moln.

Och sonen, ja, HAN skulle minsann inte ut på stranden idag!
Nä, han skulle stanna hemma och spela playstation och se på tv.
Jag började känna irritationen stiga.
Glöm det och packa dina badsaker, röt jag.
Men sonen ville inte hänga med.
Morsan började RYA i trappen:
"KOMMER NI?"
STRESS, slänga på sig kläder, slänga i vad jag kom på i badväg, en YTTERST MOTSTRÄVIG SON, och dessutom MOLN...
VÄRKEN i nacken lät inte vänta på sig, det sa BANG så satt den som en smäck i nacken!

Och FÖRSÖK att förstå oss SOL-DÅRAR i denna hopplösa släkt nu, för jag förstår om det verkar SJUKT onaturligt att bete sig så här.
Men det gör vi.
Och när det varit SOLFRITT i några dagar som nu...
Då blir det SOL-HETS utan dess like!

När jag sätter mig i bilen så ser jag ett missat sms och TRE missade samtal.
Det är från Syster-Yster.
Jag svarar.
"Hur ser det ut i stan nu, här är det molnigt, vart ska ni åka och bada?"
Moln i stan, sa jag.
Jag vet inte ännu, det ser molnfritt ut mot Lickers, men jag vet inte hur molnen går ännu.
Jag ringer dig om en stund, jag ringer Björkis och kollar där!

Mamma hade kört in på ÖB´s parkering för att avvakta färdväg.
Jag ringde Björkis-kusinen och dom låg på Valva.
Där var det SOL och hon låg och FRÄSTE på stranden.
Mhm, och dit kunde ju då inte jag/vi åka...
Jag har ju "Indianer i passet" veckan, så jag behövde en strand med toa.
Undrade hur det såg ut mot Björkis?
"Jo, det såg soligt ut!".
Oki, jag sa Tack&Hej och vidarebefodrade informationen i bilen.

Det blev HÖGLJUD diskussion och INGEN ville ta beslutet att ÅKA ÅT FEL HÅLL!
Och missa solfan!!!
Sonen inflikade:
"Jag vill stanna HEMMA, det är molnigt överallt!"
TYST!
Vi bestämde att vi skulle åka mot Björkis.
Körde ut rondellen...
Nä, LICKERS, eller VAD gör vi???
Vet INTE, SÄG!
Vi åker mot Flyget och ser hur det ser ut mot Lickers, annars vänder vi, sa jag.
"Ja, sa mamma när vi kom dit, vi åker väl till Lickers, och OM det är dåligt så vänder vi fan bara och åker till Björkis!
Klockan är bara 12, vi är ute tidigt idag!"

HELT SJUK hets i bilen!

Samtidigt som beslutet togs att om "Lickers-kanske-Björkis-inte-missa-solen" togs ringde jag Syster-Yster igen.
Vi åker till Lickers, bla, bla, bla.
"Ja, då åker vi också dit, så möts vi där OCH RING om ni ändrar riktning!"
Jepp, det gör jag!
Min nacke nästan EXPLODERADE.
Vi åkte vidare mot Lickers och solen sken som en SOL.
Vi landade i Lickers och hade sol HELA DAGEN!
Tack GODE GUD!
Solbrännan var räddad!
(För nu hade vi ju alla blivit så bleka av alla regniga dagar ;)
Ja, och sonen som apselut inte ville åka på stranden fick sina "kusiner" och två klasskompisar att leka med.
Det var full fart och han var glad att han åkt med.
Och jag, mamma, moster och Syster-Yster SOLADE för allt vad tygen höll.

Så när jag blivit lagom het var det dags att ta ett dopp.

Havet var kristallklart och inte en käft badade när jag gick ner till vattnet.
Eller jo, TVÅ GUMMIBÅTAR med barn I, och något barn befann sig i vattnet men annars var det folktomt.
Jag anade ugglor i mossen...
Jag gick i, FRYYYYYS, vad hände med 26.5 grader för några dagar sen?
Borta.
Jag gick i till knäna, började "Tantblaska" mig och efter någon halv minut hade känseln i benen försvunnit.
Fy fan, 18 grader...?
Jag dök i snabbt som tusan och trodde jag skulle få en HJÄRTATTACK av kylan!

Kom upp som ett skott på stranden, och en av pappan till "Gummibåts-barnen" konstaterade:
"Du är inte klok, du dök under vattnet, shit...
Vet du hur många grader det är i vattnet?"
Nä, sa jag, hur många grader är det?
"14.5..."
Va, skojar du, har jag badat i 14.5 grad...?
"Jepp."
Åh fan, inte undra på att jag tappade känseln i benen.
Och så fick jag gå upp och värma mig i solen och köpa kaffe i restaurangen.
Det behövdes .
Jag har nog inte badat i den gradtemperaturen sen jag var i sonens ålder typ.
Och barnen...
Ja, dom badade HELA dagen och låg i som små VALAR i ANTARKTIS!



Men slutet gott, allting gott...
Vi fick vår sol, brännan är intakt...
Och tur är väl det för imorgon ska det bli REGN igen.
Sticka lugnt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0