Degardag!
Idag har jag iallafall haft den värsta Degardagen av Degardagar!
Jag har NÄSTAN inte gjort ett smack.
Det börjar bli en vana
, tjohoo liksom.
Slacker-Madde kan bli ett ÖKNAMN fortare än jag anar kanske.
Men jag har gjort EN sak idag...
En "sak" som skänker mig MYCKET GLÄDJE ...
Jag har VIRKAT!!!!
Åh nej, tänker säkert någon där ute, ska hon nu sätta igång och få supervärken igen!
Nej!!!
Det tänker jag INTE!
Faktum är att jag haft tillåtelse hela tiden att "få virka" från min läkare och den där sjukgymnasten Lena.
Men jag har avstått bara för att...
Jag HAR HAFT tillåtelse att virka.
Inte sticka, men virka.
Men jag har velat bli så pass bra att jag kan vila bort värken igen OM den kommer.
Och mitt löfte till mig själv...
Är att inte virka som och djävlulen jagade mig.
Jag ska bara virka små, nätta projekt.
Inga tunga sjalar eller dylikt.
Nä, så jag har börjat på en liten FESTVÄSKA!
Ni vet en sån där som eran mormor (om ni är lika gamla som jag;) hade på typ 50-talet.
Ja, jag har ju fyndat ett mönster (från 50-talet) med ett gäng olika små väskor, och idag började jag på en i mörklila.
Det är den lilla LJUSBLÅ på den här bilden.
Dom är ju superheta nu igen ;D
Jag visade en av mina vänner mönstren häromdagen och hon sa direkt:
"Så fort du har gjort den första, DEN har jag paxat!"
Oki, sa jag, men det dröjer nog ett tag.
Men det gjorde det faktiskt inte.
Idag kände jag mig redo.
Och som sagt den blir i mörklila garn.
Med ett CERISEROSA, glansigt foder på insidan när den är klar.
FRÄSIGT, som mamma skulle ha sagt.
Och såklart mina, härliga färgkombinationer.
Nu vet jag ju dock inte hur jag ska få PÅ eller I ett foder snyggt i en väska av detta slaget, men SÅ svårt kan det nog knappast vara.
Jag får improvisera i värsta fall ;D
Jag misstänker att man kanske måste sy för hand.
Jag får si...
Så även om jag har DEGAT, ätit massor med godis, känner mig som en DEGKLUMP...
Jag har haft en VÄLDANS bra dag!
Både VÄRKMÄSSIGT och äntligen VIRKMÄSSIGT!
Och som sagt, den här perioden har det inte varit svårt att låta bli...
Dels för att jag varit skiträdd för mitt bakslag, dels för att jag fått virka om jag velat.
Sticka lugnt.
Jag har NÄSTAN inte gjort ett smack.
Det börjar bli en vana
, tjohoo liksom.Slacker-Madde kan bli ett ÖKNAMN fortare än jag anar kanske.
Men jag har gjort EN sak idag...
En "sak" som skänker mig MYCKET GLÄDJE ...
Jag har VIRKAT!!!!
Åh nej, tänker säkert någon där ute, ska hon nu sätta igång och få supervärken igen!
Nej!!!
Det tänker jag INTE!
Faktum är att jag haft tillåtelse hela tiden att "få virka" från min läkare och den där sjukgymnasten Lena.
Men jag har avstått bara för att...
Jag HAR HAFT tillåtelse att virka.
Inte sticka, men virka.
Men jag har velat bli så pass bra att jag kan vila bort värken igen OM den kommer.
Och mitt löfte till mig själv...
Är att inte virka som och djävlulen jagade mig.
Jag ska bara virka små, nätta projekt.
Inga tunga sjalar eller dylikt.
Nä, så jag har börjat på en liten FESTVÄSKA!
Ni vet en sån där som eran mormor (om ni är lika gamla som jag;) hade på typ 50-talet.
Ja, jag har ju fyndat ett mönster (från 50-talet) med ett gäng olika små väskor, och idag började jag på en i mörklila.
Det är den lilla LJUSBLÅ på den här bilden.
Dom är ju superheta nu igen ;D
Jag visade en av mina vänner mönstren häromdagen och hon sa direkt:
"Så fort du har gjort den första, DEN har jag paxat!"
Oki, sa jag, men det dröjer nog ett tag.
Men det gjorde det faktiskt inte.
Idag kände jag mig redo.
Och som sagt den blir i mörklila garn.
Med ett CERISEROSA, glansigt foder på insidan när den är klar.
FRÄSIGT, som mamma skulle ha sagt.
Och såklart mina, härliga färgkombinationer.
Nu vet jag ju dock inte hur jag ska få PÅ eller I ett foder snyggt i en väska av detta slaget, men SÅ svårt kan det nog knappast vara.
Jag får improvisera i värsta fall ;D
Jag misstänker att man kanske måste sy för hand.
Jag får si...
Så även om jag har DEGAT, ätit massor med godis, känner mig som en DEGKLUMP...
Jag har haft en VÄLDANS bra dag!
Både VÄRKMÄSSIGT och äntligen VIRKMÄSSIGT!
Och som sagt, den här perioden har det inte varit svårt att låta bli...
Dels för att jag varit skiträdd för mitt bakslag, dels för att jag fått virka om jag velat.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
