Så var det avklarat...
Så var det avklarat...
Första Idolprogrammet och som vanligt kunde jag och sonen konstatera:
Ett program går alldeles för fort!
Det kunde GOTT vara TVÅ timmar.
Inte ur synpunkt vad gäller sonens läggtid, då hade det spruckit för hans del...
Men det är ju så roligt jobbigt vid dom här första uttagningarna.
En massa talanger och en massa spektakel.
Och så dom som är mittemellan, dom som inte är spektakel utan pur och skär TALANGLÖSHET och dom som inte har "alla hästarna hemma i stallet"...
TVÅ som utmärkte sig i den kategorin var farbrorn i blå kavaj och rätstickad, hemmagjord halsduk.
Han som tydligen sjöng i band sedan 8 år tillbaka.
I vilket band då, undrade vi under hans framträdande...?
För där var verkligen inte "alla popcornen poppade i micropåsen".
Jag sa till sonen att han nog sjöng i något band för handikappade kanske, i ett band med/för utvecklingsstörda.
"Aha, sa sonen, det har du nog rätt i, för VEM skulle vilja ha honom som sångare i sitt band?"
Eh nej, det kanske man inte skulle vilja kanske...
Eller...?
Eller så vill man det!
Så en kille som kom från "något asiatiskt" land.
Som ville bli den NYA USHER.
Och som så verkade så UPPRIKTIGT genuint gullig och snäll...
Och var så talanglös så att middagen jag åt vid 17-tiden ville komma upp.
Och blev så TOTALSÅGAD av juryn och fick omdömet:
"Sämst i Stockholm!" av Idol-Andreas.
Och killen frågar med TUNN och darrig röst:
Men VAD kan jag förbättra då...?
"Inget!"
Då ville jag hoppa in och slå juryn på käften.
Jag tycker GÄRNA dom kan såga pajaserna, men inte såna som verkligen VILL och tror att dom kan lyckas.
LITE snälla kan dom väl vara.
BAGGE brukar kunna bättre!
Man får ju som tittare vara glad att dom ännu inte sågar dom som är lite utvecklingsstörda då.
Än så länge!
Nä, jag OCH sonen hade lite våndor efter den sågningen faktiskt.
Vi tyckte synd om "asiat-killen".
Så kunde jag ju då lite TORRT konstatera för mig själv:
Jaha ja...
Laila Bagge som under alla dessa år varit rynkig i HELA PANNAN som ett dragspel...
Var iår SLÄT som ett BABYARSEL!
Suprise.
Ja, det var väl bara en tidsfråga.
Nu har BOTOX nått även fru Wahlgren/Bagge.
Ja, det får oss vanliga dödliga med dålig ekonomi...
Att känna oss som rynkiga dinosaurier.
Kul för dig Laila, synd för oss.
Nu var den här dagen och kvällen avklarad och jag styr kosan mot sängen.
Imorgon står det SJUKGYMNAST och P-möte på schemat.
Sticka lungt.
Första Idolprogrammet och som vanligt kunde jag och sonen konstatera:
Ett program går alldeles för fort!
Det kunde GOTT vara TVÅ timmar.
Inte ur synpunkt vad gäller sonens läggtid, då hade det spruckit för hans del...
Men det är ju så roligt jobbigt vid dom här första uttagningarna.
En massa talanger och en massa spektakel.
Och så dom som är mittemellan, dom som inte är spektakel utan pur och skär TALANGLÖSHET och dom som inte har "alla hästarna hemma i stallet"...
TVÅ som utmärkte sig i den kategorin var farbrorn i blå kavaj och rätstickad, hemmagjord halsduk.
Han som tydligen sjöng i band sedan 8 år tillbaka.
I vilket band då, undrade vi under hans framträdande...?
För där var verkligen inte "alla popcornen poppade i micropåsen".
Jag sa till sonen att han nog sjöng i något band för handikappade kanske, i ett band med/för utvecklingsstörda.
"Aha, sa sonen, det har du nog rätt i, för VEM skulle vilja ha honom som sångare i sitt band?"
Eh nej, det kanske man inte skulle vilja kanske...
Eller...?
Eller så vill man det!
Så en kille som kom från "något asiatiskt" land.
Som ville bli den NYA USHER.
Och som så verkade så UPPRIKTIGT genuint gullig och snäll...
Och var så talanglös så att middagen jag åt vid 17-tiden ville komma upp.
Och blev så TOTALSÅGAD av juryn och fick omdömet:
"Sämst i Stockholm!" av Idol-Andreas.
Och killen frågar med TUNN och darrig röst:
Men VAD kan jag förbättra då...?
"Inget!"
Då ville jag hoppa in och slå juryn på käften.
Jag tycker GÄRNA dom kan såga pajaserna, men inte såna som verkligen VILL och tror att dom kan lyckas.
LITE snälla kan dom väl vara.
BAGGE brukar kunna bättre!
Man får ju som tittare vara glad att dom ännu inte sågar dom som är lite utvecklingsstörda då.
Än så länge!
Nä, jag OCH sonen hade lite våndor efter den sågningen faktiskt.
Vi tyckte synd om "asiat-killen".
Så kunde jag ju då lite TORRT konstatera för mig själv:
Jaha ja...
Laila Bagge som under alla dessa år varit rynkig i HELA PANNAN som ett dragspel...
Var iår SLÄT som ett BABYARSEL!
Suprise.
Ja, det var väl bara en tidsfråga.
Nu har BOTOX nått även fru Wahlgren/Bagge.
Ja, det får oss vanliga dödliga med dålig ekonomi...
Att känna oss som rynkiga dinosaurier.
Kul för dig Laila, synd för oss.
Nu var den här dagen och kvällen avklarad och jag styr kosan mot sängen.
Imorgon står det SJUKGYMNAST och P-möte på schemat.
Sticka lungt.
Kommentarer
Trackback
