Varför ens fråga en man...?
Innan min radiobilsolycka...
Hade jag nya konstnärliga framtidsplaner.
Och nu, någonstans mitt i mitt tillfrisknande, så vågar jag hoppas och tänka på dom framtidsplanerna igen.
Jag kan planera, lite mera.
Gud så skönt.
Annars ställer jag mig frågan:
Varför ens fråga en man...?
Jag har ställt mig den förut, och NU är det färdigt på den fronten.
For good!!!
Varför jag ställer mig den frågan?
Jo, då kan vi hoppa tillbaka till förra inlägget, när jag skrev om mitt nytonade dockhår.
När jag hade duschat idag och håret var rent och lockigt tänkte jag, FÖR ATT PEPPA mig själv:
Asch, SÅ farligt kanske det inte är ändå.
När håret lockar sig blir det MERA nyanser och liv i håret, och det ser inte så DÖTT ut.
Jag kände mig LITE nöjdare.
Och så har jag levt på det under dagen.
Så kom jag hem här, hajade till när jag såg mig i spegeln och såg håret som är ljusare än ljusast.
(Just ja, dockhåret... Suck...)
Och så kom jag på det utomordentligt DÅLIGA idéen att fråga sambon.
Bara för att bli lite mer PEPPAD i min hårvånda.
Men jag blev snarare DEPPAD än peppad.
Jag gick ut i köket och började svänga med håret framför sambon och sa:
Du, hur tycker du min hårfärg ser ut, inte är det SÅ mycket dockhår över det?
Sambon tittade med granskande blick och sa:
"Ja du, det är lite mörkt här, så det är svårt att se!"
Den envisa med dockhåret, som BORDE lagt ner frågan, gick till köksfönstret och sa:
Jamen NU då, titta, inte är det så jättefult?
Sambon tittade under tystnad, med RYNKAD och bekymrad panna och svarar:
"Alltså, det är ju lite GLANSIGT."
Hon med dockhåret, som DÅ förstår vart detta barkar åt, RYTER:
Amen va fan, är du dum i huvudet eller??
Att mitt hår är GLANSIGT, det är ju bara en FÖRDEL!
Hellre DET än risigt och glanslöst, då hade det ju varit KATASTROF!!!!!!!
Men nu pratar jag om FÄRGEN, ser det konstlat ut???
Hår-imbecillen (sambon), fortsätter att se bekymrad ut, ignorerar mitt utspel och försöker sig på ÄNNU ett professorsvar och säger:
"Njaääe."
Och jag gapar vidare om vilken djävla dumbom jag var som ens frågade honom, MANNEN, den okunnige!!!!
Kunde han inte bara LJUGA?
Kunde jag bara inte låtit bli att fråga?
Bah.
Ja tänk...
Hade det varit en kvinna, hade hon direkt förstått med den kvinnliga radar vi har inbyggda i vår kropp att:
Opps, fara å färde, hon är förmodligen lite vankelmodig och missnöjd med något...
Hm, måste lyssna in mycket noga VAD det gäller här nu.
Sedan dra en vit lögn här och få henne att må lite bättre.
Iallafall om det gäller något å dom kroppsliga vägnarna.
Gäller det kläder KAN man vara lite mer uppriktig MEN DIPLOMATISK.
Det är ju iallafall något som inte är permanent på kroppen.
Men en man...
Ja, där finns INGEN kroppslig diplomati, inte ens kläd-diplomati.
Jag borde ha lärt mig, jag har ju avverkat en del män i mitt liv.
Men mina kvinnliga vänner, dom skulle ALDRIG se så där bekymrade ut, rynka sin panna och sagt "för glansigt hår" eller "Njaääe".
Dom hade peppat/vit-ljugit och sagt:
"Lägg av, det är jättesnyggt!"
"Sluta, gud vad du håller på, det ser jättebra ut!"
"Superfint!"
"Nä, jag tycker det är FRÄSIGT!" (det var morsans vita lögn)
"Neeej, jag tycker det håret ser spännade ut, DU ser spännade ut!!!"
Been there, done that...
Och om sambon nu skulle kontra med, utanför bloggen, vilket han förmodligen gör:
"Amen DU sågar ju MIG ju..."
Då svarar jag direkt, för jag LÄSER ju REDAN hans tankar så här i förväg:
"Jag sågar din KLÄDSMAK ibland jaaaa, när du kommer hem efter någon misslyckad shoppning utan mig...
Men INTE det kroppsliga!"
Så, då behöver du inte ens ta upp det älskling, jag har redan gjort det åt dig...
Och svarat
Ikväll ser Hår-imbecillen FOTBOLL såklart, Sverige - Ungern.
Jag ser Kristallengalan.
Så har jag även hamnat i "virklimbo".
Jag har massor med projekt jag vill BÖRJA med, men väntar FORTFARANDE på garner.
Och jag vill inte börja på något jag inte har lust med.
Jag vill börja med något nytt i något vackert garn.
Virklimbo fortsätter.
Så gick jag in på Wikipedia och kollad upp ordet "imbecill" precis nyss.
Tänkte att det är bäst, för jag tror jag vet vad JAG MENAR när jag skriver "imbecill", men så att jag förmedlar RÄTT ord till mina känslor...
"Imbecill" enligt Wikipedia, lyder som följer:
Imbecill är ett ålderdomligt uttryck som härstammar från latinets imbecillis vilket betyder "svag" eller "utan stöd".
Ordet används ibland för att beskriva personer med lågt IQ (25-56).
Var tidigare WHO´s officiella beteckning för "måttlig psykisk utvecklingsstörning."
(Jaha...)
... och dom orden som RELATERAR till IMBECILL var:
Dåre och Idiot.
Jamen SE DÄR ja, det var HÅR-IDIOT jag ville få fram med "imbecill" inte HÅR-utvecklingsstörd!
Jag hade väl HALVRÄTT.
Bara så att HAN vet och NI med !!!!
Sticka lugnt.
Hade jag nya konstnärliga framtidsplaner.
Och nu, någonstans mitt i mitt tillfrisknande, så vågar jag hoppas och tänka på dom framtidsplanerna igen.
Jag kan planera, lite mera.
Gud så skönt.
Annars ställer jag mig frågan:
Varför ens fråga en man...?
Jag har ställt mig den förut, och NU är det färdigt på den fronten.
For good!!!
Varför jag ställer mig den frågan?
Jo, då kan vi hoppa tillbaka till förra inlägget, när jag skrev om mitt nytonade dockhår.
När jag hade duschat idag och håret var rent och lockigt tänkte jag, FÖR ATT PEPPA mig själv:
Asch, SÅ farligt kanske det inte är ändå.
När håret lockar sig blir det MERA nyanser och liv i håret, och det ser inte så DÖTT ut.
Jag kände mig LITE nöjdare.
Och så har jag levt på det under dagen.
Så kom jag hem här, hajade till när jag såg mig i spegeln och såg håret som är ljusare än ljusast.
(Just ja, dockhåret... Suck...)
Och så kom jag på det utomordentligt DÅLIGA idéen att fråga sambon.
Bara för att bli lite mer PEPPAD i min hårvånda.
Men jag blev snarare DEPPAD än peppad.
Jag gick ut i köket och började svänga med håret framför sambon och sa:
Du, hur tycker du min hårfärg ser ut, inte är det SÅ mycket dockhår över det?
Sambon tittade med granskande blick och sa:
"Ja du, det är lite mörkt här, så det är svårt att se!"
Den envisa med dockhåret, som BORDE lagt ner frågan, gick till köksfönstret och sa:
Jamen NU då, titta, inte är det så jättefult?
Sambon tittade under tystnad, med RYNKAD och bekymrad panna och svarar:
"Alltså, det är ju lite GLANSIGT."
Hon med dockhåret, som DÅ förstår vart detta barkar åt, RYTER:
Amen va fan, är du dum i huvudet eller??
Att mitt hår är GLANSIGT, det är ju bara en FÖRDEL!
Hellre DET än risigt och glanslöst, då hade det ju varit KATASTROF!!!!!!!
Men nu pratar jag om FÄRGEN, ser det konstlat ut???
Hår-imbecillen (sambon), fortsätter att se bekymrad ut, ignorerar mitt utspel och försöker sig på ÄNNU ett professorsvar och säger:
"Njaääe."
Och jag gapar vidare om vilken djävla dumbom jag var som ens frågade honom, MANNEN, den okunnige!!!!
Kunde han inte bara LJUGA?
Kunde jag bara inte låtit bli att fråga?
Bah.
Ja tänk...
Hade det varit en kvinna, hade hon direkt förstått med den kvinnliga radar vi har inbyggda i vår kropp att:
Opps, fara å färde, hon är förmodligen lite vankelmodig och missnöjd med något...
Hm, måste lyssna in mycket noga VAD det gäller här nu.
Sedan dra en vit lögn här och få henne att må lite bättre.
Iallafall om det gäller något å dom kroppsliga vägnarna.
Gäller det kläder KAN man vara lite mer uppriktig MEN DIPLOMATISK.
Det är ju iallafall något som inte är permanent på kroppen.
Men en man...
Ja, där finns INGEN kroppslig diplomati, inte ens kläd-diplomati.
Jag borde ha lärt mig, jag har ju avverkat en del män i mitt liv.
Men mina kvinnliga vänner, dom skulle ALDRIG se så där bekymrade ut, rynka sin panna och sagt "för glansigt hår" eller "Njaääe".
Dom hade peppat/vit-ljugit och sagt:
"Lägg av, det är jättesnyggt!"
"Sluta, gud vad du håller på, det ser jättebra ut!"
"Superfint!"
"Nä, jag tycker det är FRÄSIGT!" (det var morsans vita lögn)
"Neeej, jag tycker det håret ser spännade ut, DU ser spännade ut!!!"
Been there, done that...
Och om sambon nu skulle kontra med, utanför bloggen, vilket han förmodligen gör:
"Amen DU sågar ju MIG ju..."
Då svarar jag direkt, för jag LÄSER ju REDAN hans tankar så här i förväg:
"Jag sågar din KLÄDSMAK ibland jaaaa, när du kommer hem efter någon misslyckad shoppning utan mig...
Men INTE det kroppsliga!"
Så, då behöver du inte ens ta upp det älskling, jag har redan gjort det åt dig...
Och svarat
Ikväll ser Hår-imbecillen FOTBOLL såklart, Sverige - Ungern.
Jag ser Kristallengalan.
Så har jag även hamnat i "virklimbo".
Jag har massor med projekt jag vill BÖRJA med, men väntar FORTFARANDE på garner.
Och jag vill inte börja på något jag inte har lust med.
Jag vill börja med något nytt i något vackert garn.
Virklimbo fortsätter.
Så gick jag in på Wikipedia och kollad upp ordet "imbecill" precis nyss.
Tänkte att det är bäst, för jag tror jag vet vad JAG MENAR när jag skriver "imbecill", men så att jag förmedlar RÄTT ord till mina känslor...
"Imbecill" enligt Wikipedia, lyder som följer:
Imbecill är ett ålderdomligt uttryck som härstammar från latinets imbecillis vilket betyder "svag" eller "utan stöd".
Ordet används ibland för att beskriva personer med lågt IQ (25-56).
Var tidigare WHO´s officiella beteckning för "måttlig psykisk utvecklingsstörning."
(Jaha...)
... och dom orden som RELATERAR till IMBECILL var:
Dåre och Idiot.
Jamen SE DÄR ja, det var HÅR-IDIOT jag ville få fram med "imbecill" inte HÅR-utvecklingsstörd!
Jag hade väl HALVRÄTT.
Bara så att HAN vet och NI med
!!!!Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
