Jag och Klokboken...
Idag är det KLOKBOKENS tur.
Min ledstjärna och mitt ljus...
Fyllde 40 igår!
Jag och min bästis Sofie.
15 år gamla och livet låg framför oss.
Vi älskade att fota, helst varandra och sen krypa ner i skolans mörkrum och framkalla bilder timme ut och timme in.
När alla andra lyckligt lämnade skolan för dagen, då var vi kvar dom dagarna vi hade "Foto" på schemat.
Här hade jag velat lägga upp bilden "Ugglan och Knarkaren"!
Tyvärr hittade jag inte den, så det fick bli en bild som togs vid samma tillfälle.
"Ugglan och Knarkaren" var en utomordentligt "fin" bild på två tonåringar där jag såg ut som en sliten knarkare och Sof som en uggla.
Vi tyckte det var en HEMSK BILD, men även hemskt rolig.
Och vid varje fotosession som vi fotade varandra...
Då gjorde vi det till en grej att alltid fota oss ihop också.
Ansikten ihop och STOMATOL-LEENDEN, klick.
Och varför smeknamnet Klokboken...?
Jo, det har jag gett henne på senare år, efter att ha gått ett helt liv, sen vi var 7 år gamla, hand i hand.
Så har jag nog aldrig mött en klokare och smartare människa.
Hon måtte ha FÖTTS klok och förståndig!
Ända sen vi var små så har hon varit som det LENASTE BALSAM för mig.
Ja, nu kan jag knappt skriva det utan att sitta här med tårar i ögonen igen.
Men Sofie har det största och godaste hjärta jag VET!
Hon har räddat mig ur dom värsta situationer i livet när man bara velat lägga sig ner och dö.
Hon har gjort det nära och hon har gjort det på avstånd via en telefonledning.
Hon är en guide i livet jag skulle önska ALLA människor att få ha.
Jag skrev tidigare att hon varit min ledstjärna och mitt ljus och det har hon VERKLIGEN, verkligen varit!!!!
Det finns nog inte ens ord för vad hon betytt för mig.
När ingen annan har nått fram, då har Sofie gjort det.
När ingen annans tröst räckt...
Då har HENNES TRÖST räckt till att kämpa vidare i tusen år till!
Dom två bästa orden jag kan komma på just nu är:
STOR KÄRLEK
Men Klokboken är inte bara allt ovan...
Nä, hon är en spjuver och djävligt rolig vän också.
Djävlar vad vi har busat i våra dagar.
Liftat till Snäck och legat i knäna på ett gäng killar som tog upp oss längs vägen.
Galna och oförsiktiga.
Fast det kunde man ju vara på den tiden.
Ljugit.
Tex om vi fick efterhängsna killar efter oss som bönade och bad om våra telefonnummer.
Då hade vi slagit ihop våra respektiva telefonnummer till ett, tagit fifty från mitt och fifty från hennes...
Så vi snabbt kunde leverera ett trovärdigt nummer när det var någon OÖNSKAD kille som ville...
Träffas.
Vi ljög om vår ålder.
Ja, vi hade tur i vårat gäng att vi såg så mycket äldre ut än vad vi var.
Vi lyckades komma in på varje ställe vi hade lust att svänga våra lurviga på för tillfället.
Och är det något som jag och Klokboken gillat så är det att DANSA!
Vi var alltid först upp på dansgolvet så fort discot ÄNTLIGEN drog igång.
Då hade man kanske gått en sväng och spanat in "KVÄLLENS VILLEBRÅD" och sen suttit och hängt i baren en stund, URTRIST...
Men så kom dansen igång och VIPS så var vi där och stuffade loss.
Som två galningar ska tilläggas.
Vi har väl alltid dansat lite mindre måttligt än alla andra
Vassa armbågar har gett oss stort utrymme på dansgolven när det varit trångt.
Och KRAMATS mycket har vi också gjort.
På vartenda kort jag har på mig och Klokboken så kramas vi upptäckte jag idag när jag gick igenom mina album.
Och det roliga är...
Att min käre sambo Denny, är ibland så LIK Sofie i sitt sätt att jag nästan ibland undrat:
Har jag blivit KÄR i min BÄSTIS!?
Ja, och då är det kanske inte så konstigt att DOM gillar varandra så bra...
För dom är ju så lika ibland.
Och det finns även här så många ROLIGA och otroliga historier att berätta.
Vi har en 33-årig vänskap bakom oss, men då skulle jag få skriva tills jag dör förmodligen.
Jag avslutar med att hon är den käraste, bästaste av vänner en människa kan förunnas att få.
Den BÄSTA!
Jag älskar henne.
Idag ska hon firas...
Hipp hipp hurra för Sofie idag!
(fastän hon fyllde är igår, men festen är idag)
Min ledstjärna och mitt ljus...
Fyllde 40 igår!
Jag och min bästis Sofie.
15 år gamla och livet låg framför oss.
Vi älskade att fota, helst varandra och sen krypa ner i skolans mörkrum och framkalla bilder timme ut och timme in.
När alla andra lyckligt lämnade skolan för dagen, då var vi kvar dom dagarna vi hade "Foto" på schemat.
Här hade jag velat lägga upp bilden "Ugglan och Knarkaren"!
Tyvärr hittade jag inte den, så det fick bli en bild som togs vid samma tillfälle.
"Ugglan och Knarkaren" var en utomordentligt "fin" bild på två tonåringar där jag såg ut som en sliten knarkare och Sof som en uggla.
Vi tyckte det var en HEMSK BILD, men även hemskt rolig.
Och vid varje fotosession som vi fotade varandra...
Då gjorde vi det till en grej att alltid fota oss ihop också.
Ansikten ihop och STOMATOL-LEENDEN, klick.
Och varför smeknamnet Klokboken...?
Jo, det har jag gett henne på senare år, efter att ha gått ett helt liv, sen vi var 7 år gamla, hand i hand.
Så har jag nog aldrig mött en klokare och smartare människa.
Hon måtte ha FÖTTS klok och förståndig!
Ända sen vi var små så har hon varit som det LENASTE BALSAM för mig.
Ja, nu kan jag knappt skriva det utan att sitta här med tårar i ögonen igen.
Men Sofie har det största och godaste hjärta jag VET!
Hon har räddat mig ur dom värsta situationer i livet när man bara velat lägga sig ner och dö.
Hon har gjort det nära och hon har gjort det på avstånd via en telefonledning.
Hon är en guide i livet jag skulle önska ALLA människor att få ha.
Jag skrev tidigare att hon varit min ledstjärna och mitt ljus och det har hon VERKLIGEN, verkligen varit!!!!
Det finns nog inte ens ord för vad hon betytt för mig.
När ingen annan har nått fram, då har Sofie gjort det.
När ingen annans tröst räckt...
Då har HENNES TRÖST räckt till att kämpa vidare i tusen år till!
Dom två bästa orden jag kan komma på just nu är:
STOR KÄRLEK
Men Klokboken är inte bara allt ovan...
Nä, hon är en spjuver och djävligt rolig vän också.
Djävlar vad vi har busat i våra dagar.
Liftat till Snäck och legat i knäna på ett gäng killar som tog upp oss längs vägen.
Galna och oförsiktiga.
Fast det kunde man ju vara på den tiden.
Ljugit.
Tex om vi fick efterhängsna killar efter oss som bönade och bad om våra telefonnummer.
Då hade vi slagit ihop våra respektiva telefonnummer till ett, tagit fifty från mitt och fifty från hennes...
Så vi snabbt kunde leverera ett trovärdigt nummer när det var någon OÖNSKAD kille som ville...
Träffas.
Vi ljög om vår ålder.
Ja, vi hade tur i vårat gäng att vi såg så mycket äldre ut än vad vi var.
Vi lyckades komma in på varje ställe vi hade lust att svänga våra lurviga på för tillfället.
Och är det något som jag och Klokboken gillat så är det att DANSA!
Vi var alltid först upp på dansgolvet så fort discot ÄNTLIGEN drog igång.
Då hade man kanske gått en sväng och spanat in "KVÄLLENS VILLEBRÅD" och sen suttit och hängt i baren en stund, URTRIST...
Men så kom dansen igång och VIPS så var vi där och stuffade loss.
Som två galningar ska tilläggas.
Vi har väl alltid dansat lite mindre måttligt än alla andra
Vassa armbågar har gett oss stort utrymme på dansgolven när det varit trångt.
Och KRAMATS mycket har vi också gjort.
På vartenda kort jag har på mig och Klokboken så kramas vi upptäckte jag idag när jag gick igenom mina album.
Och det roliga är...
Att min käre sambo Denny, är ibland så LIK Sofie i sitt sätt att jag nästan ibland undrat:
Har jag blivit KÄR i min BÄSTIS!?
Ja, och då är det kanske inte så konstigt att DOM gillar varandra så bra...
För dom är ju så lika ibland.
Och det finns även här så många ROLIGA och otroliga historier att berätta.
Vi har en 33-årig vänskap bakom oss, men då skulle jag få skriva tills jag dör förmodligen.
Jag avslutar med att hon är den käraste, bästaste av vänner en människa kan förunnas att få.
Den BÄSTA!
Jag älskar henne.
Idag ska hon firas...
Hipp hipp hurra för Sofie idag!
(fastän hon fyllde är igår, men festen är idag)
Kommentarer
Trackback
