Den blivade Mamma-dvärgen...
Blev smått chockad här förut, sonen påstod att han mätt sig hos skolsyster och nu mätte 166 cm över landytan!
Va, nä, har du växt SÅ mycket sen sist?
Kom så får jag mäta.
Och så mätte jag, jag fick samma resultat som hos skolsyster, 166 cm.
SHIT.
Det är alltså endast 9 cm kvar tills han är lika lång som jag.
9 cm.
Jag har förmodligen en son som är lika lång som jag om ett år, om jag får gissa.
Det känns väldigt skumt på något sätt.
Att mitt BARN skulle bli längre än mig, kan dom bli det...?
Kan ett barn bli längre än sin förälder, är det verkligen lagligt?
Känns som jag kommer tappa mamma-veto om jag ska stå och TITTA UPP mot mitt barn, samtidigt som jag kanske skäller på honom för något dumt han gjort.
Som en liten arg dvärg.
En Mamma-dvärg.
Eller behöva stå på tå och tvångskrama mitt barn för att jag älskar honom, och ändå hamna med huvudet mitt i bröstkorgen på honom.
Kanske jag skulle behöva köpa en liten köksstege från Ikea redan nu, så jag är förberedd om något år eller två.
Så jag kommer upp i samma höjd som honom.
Hm, den blivande Mamma-dvärgen känner sig så där gammal igen, tiden och växten springer iväg fortare än jag tänkt att den skulle göra.
Här har vi haft kramkalas när sonen kom hem, lite allvarssnack om det som avhandlades i skolan förut med fröken, ätit både lite snask (ja, godisgrisen vann, suck ;) och middag.
Vi har kollat böcker på nätet som vi ska låna på bibblan, och så frågade sonen hur jag skulle jobba i veckan.
Jag sa "på tisdag och torsdag".
"Va, åh nej", sa sonen, " jag som ville ha mycket mystid med dig, jag har ju precis kommit hit och så ska du jobba direkt imorgon!"
Men ååååh...
Kan man älska sitt barn mer då, när han säger så...?
Knappast.
Jag lovade mysmiddag på onsdag, jag lovade bibblanmys på fredag när vi ska gå på bibblan och låna böcker och dricka varm choklad med vispgrädde, och jag lovade ANNAT mys på söndag.
Herregud, han kommer bli mamma-kvävd-ihjälmysad denna veckan bara för att han sa sådär.
Snart läggdags för både mig, sonen och Milou.
Sambon är och spelar poker med polarna, eller som min bästis uttryckte det förut:
"Jaha, är han och spelar på KASINOT ikväll?"
Jo, precis...
Dom har ju ett himla flott kasino i en kvarterslokal hos en kompis till sambon.
Vi ses imorgon innan jobbet.
Va, nä, har du växt SÅ mycket sen sist?
Kom så får jag mäta.
Och så mätte jag, jag fick samma resultat som hos skolsyster, 166 cm.
SHIT.
Det är alltså endast 9 cm kvar tills han är lika lång som jag.
9 cm.
Jag har förmodligen en son som är lika lång som jag om ett år, om jag får gissa.
Det känns väldigt skumt på något sätt.
Att mitt BARN skulle bli längre än mig, kan dom bli det...?
Kan ett barn bli längre än sin förälder, är det verkligen lagligt?
Känns som jag kommer tappa mamma-veto om jag ska stå och TITTA UPP mot mitt barn, samtidigt som jag kanske skäller på honom för något dumt han gjort.
Som en liten arg dvärg.
En Mamma-dvärg.
Eller behöva stå på tå och tvångskrama mitt barn för att jag älskar honom, och ändå hamna med huvudet mitt i bröstkorgen på honom.
Kanske jag skulle behöva köpa en liten köksstege från Ikea redan nu, så jag är förberedd om något år eller två.
Så jag kommer upp i samma höjd som honom.
Hm, den blivande Mamma-dvärgen känner sig så där gammal igen, tiden och växten springer iväg fortare än jag tänkt att den skulle göra.
Här har vi haft kramkalas när sonen kom hem, lite allvarssnack om det som avhandlades i skolan förut med fröken, ätit både lite snask (ja, godisgrisen vann, suck ;) och middag.
Vi har kollat böcker på nätet som vi ska låna på bibblan, och så frågade sonen hur jag skulle jobba i veckan.
Jag sa "på tisdag och torsdag".
"Va, åh nej", sa sonen, " jag som ville ha mycket mystid med dig, jag har ju precis kommit hit och så ska du jobba direkt imorgon!"
Men ååååh...
Kan man älska sitt barn mer då, när han säger så...?
Knappast.
Jag lovade mysmiddag på onsdag, jag lovade bibblanmys på fredag när vi ska gå på bibblan och låna böcker och dricka varm choklad med vispgrädde, och jag lovade ANNAT mys på söndag.
Herregud, han kommer bli mamma-kvävd-ihjälmysad denna veckan bara för att han sa sådär.
Snart läggdags för både mig, sonen och Milou.
Sambon är och spelar poker med polarna, eller som min bästis uttryckte det förut:
"Jaha, är han och spelar på KASINOT ikväll?"
Jo, precis...
Dom har ju ett himla flott kasino i en kvarterslokal hos en kompis till sambon.
Vi ses imorgon innan jobbet.
Kommentarer
Trackback
