Milstolpe i livet...

En milstolpe i livet har inträffat här på morgonen...
Jag kommer hem här från jobbet, plockar upp mina saker, sätter på lite kaffe och fixar macka, då ringer telefonen.
"Ring, ring, ring."
Jag svarar; Ja, det är Madde.

"Hallå?
Var var e Milouuu?"

Heeej sötis, ja du hon är nere vid Carina, jag precis kommit hem från jobbet.
"Mhm.
Vad gör du?"
Jag äter frukost, macka och kaffe, vad åt du till frukost då?
"Jag åt gurka, paprika, macka, mjölk..."

Och så fortsatte vår konversation.
Det var mina 2½ åriga BÄSTIS Lilla Sunshine som ringer för första gången SJÄLV, till mig och vill SPRÅKA lite.
Och jag blev så glad!
Tänk, nu har hon blivit så stor så hon ringer och vill tjitt-tjatta.
Helt otroligt, annars så är det ju jag som ringer och vill prata med både henne och hennes mor.
Men idag...
Då ringde HON.

Ja, sen blev det lite turbulent för först sa hon "Hej då" och vi var färdiga med samtalet, och så skulle hennes mamma prata lite.
Men då var inte Lilla Sunshine helt nöjd med det, hon vill prata mera.
Då pips det lite, så att säga

Ja, så nu har jag frukostat, pratat med bästisen i 2 timmar, och nu ska jag dammsuga.
Sambon är tydligen dålig...?
Igen.
Han hade skrivit lapp i trappen när jag kom hem att "jag inte skulle väcka honom när jag kom hem, för han hade tagit alvedon."
Jaha, så då tolkar jag det som om han är...
Dålig på något sätt.
Konstigt...
Hörde inget igår om att han var på gång att bli sjuk, dessutom var han och spelade pingis med sonen.
Men, men...
Jag får väl se när han vaknar.
Händelserik morgon här
Nu måste jag dammsuga lite, sen duscha och invänta sonen.
Vi ses lite senare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0