Trassel, jag ÄLSKAR nya Disneyfilmen!!!
Jag vill se den om och om och om igen...
Trassel, vilken HÖJDARRULLE!
Ja, jag vill i PRINCIP aldrig se om filmer.
OM...
Det inte gäller tecknat (eller dataanimerat heter det kanske ) eller Australia.
Och idag fick jag VERKLIGEN en NY favorit, TRASSEL!
Eftertexterna hann knappt börja rulla så sa jag:
ÅH, jag vill se den igen, och helst på en gång!!!!
Den var en riktig SAGA, jag ÄLSKAR sagor.
Den var ROLIG, mycket skämt för att vara en Disney.
Det var lite obligatorisk Disneysång, I LOVE Disneysång i Disneyfilmer!
Och kärlek som gjorde att man blev TÅRÖGD.
Ja, det är ju så pinsamt att bli känslomässigt berörd av tecknat.
Jag råkade nämna att jag blev lite tårögd för sambon, och han sa direkt:
"Jaha, var det DU som SNYFTADE TILL???"
(Va, HÖRDES det??? Shit...)
Njaäää, det var min förkylning bara, jag var tvungen att snyta mig, LJÖG jag.
Varför gjorde jag det...?
Ja, det kan man verkligen fråga sig!
ÄLSKLING, kan lika bra erkänna det, JA, det VAR jag som SNYFTADE till.
Jag blev bara tagen lite på sängen där när du frågade liksom, jag trodde inte det hördes så högt.
Men det gjorde det tydligen
Vi tyckte alla tre att den var jättebra förresten.
Fast sonen påstod att man bara kan se den en gång.
Personligen...
Ska jag KÖPA filmen och se den MASSOR med gånger!
Och kanske fälla en tår eller två
Och tur att jag sen kan låna lilla Sunshine och när hon blir lite äldre...
Då kan HON OCH JAG plöja igenom ALLA Disneyklassiker ihop.
Hennes mamma gillar nämligen inte tecknat, en sådan TUR för mig och Sunshine, då har vi massor av film att se fram emot.
Innan filmen var vi på ett "närliggande" ställe och skulle fika innan bion.
Och det är ett ställe som jag faktiskt BRUKAR GILLA.
Men idag...
Drog en servitris ner betyget rejält.
Allt för att hon var blassé som fan, snorkig så in i bomben...
Hon var inte serviceminded för FEM djävla öre typ!
Först trodde jag det var för att vi var mest kaffeintresserade, fastän sambon köpte en efterrrätt.
Sen märkte jag att hon var så MOT ALLA.
Gud så irriterad jag blir på SÅDANA MÄNNISKOR som beter sig som om gästerna är pest & kolera och bara kommer in och STÖR på restaurangen.
I ett serviceyrke FÅR man INTE ha dåliga dagar.
Man får ha det om man jobbar för sig själv på kontor, om man jobbar i en ladugård som avbytare, som sömmerska och en hel del andra yrken.
Men inte om man jobbar MED människor eller FÖR människor.
MED människor säger sig ju självt.
Vi har väl alla träffat på en snorkig sjuksyrra, läkare, undersköterska och aldrig glömt dom.
FÖR människor...
Det kan göra att man aldrig vill komma tillbaka till en restaurang tex, och vissa ställen kanske bara får en chans från en gäst...
Och sen kommer inte gästen tillbaka fler gånger.
Nu är ju jag och sonen väl bekanta med detta stället så VI VET att det i vanliga fall är TREVLIG PERSONAL.
(Denna donnan har jag aldrig sett förut... )
Så vi kommer ju gå tillbaka.
Men vi kunde lika gärna varit förstagångsbesökare, och då gör jag av PRINCIP INTE fler besök om jag tycker att man blivit snorkigt, stöddigt eller trist bemött.
Så sambon sa när vi skulle gå:
Det blir INGEN DRICKS här inte!
Nä, apselut inte, sa jag.
Och SONEN de sköningen, vet ni vad han gjorde?
Jo, när vi lämnade stället, stannade han framför SNORKFRÖKEN och sa:
"Tack för god mat!", och LOG sitt allra charmigaste leende.
That´s the way min lille son, tänkte jag, SÅ ska en slipsten dras.
Surt ska GLATT bemötas!!!!
Och såg att Snorkfröken KNAPPT drog på munnen tillbaka.
Djävla SURKÄRRING, tänkte jag då (fastän hon förmodligen är 10 år yngre än mig... ).
Och så...
Gick mamma Madde förbi och sa:
Tack så mycket, hej då, och log sitt allra SOLIGASTE leende.
Och fick knappt en ryckning tillbaka i hennes mungipa.
"Tack."
(Tack, tack, och ser vi att det ÄR DU som jobbar NÄSTA GÅNG vi kommer in...
Då kommer vi vända i dörren och komma tillbaka en annan gång när du inte jobbar!
Bara så du vet. )
Nu väntar alldeles strax NÄSTA höjdpunkt på söndagen, SOLSIDAN.
Återkommer.
Trassel, vilken HÖJDARRULLE!
Ja, jag vill i PRINCIP aldrig se om filmer.
OM...
Det inte gäller tecknat (eller dataanimerat heter det kanske ) eller Australia.
Och idag fick jag VERKLIGEN en NY favorit, TRASSEL!
Eftertexterna hann knappt börja rulla så sa jag:
ÅH, jag vill se den igen, och helst på en gång!!!!
Den var en riktig SAGA, jag ÄLSKAR sagor.
Den var ROLIG, mycket skämt för att vara en Disney.
Det var lite obligatorisk Disneysång, I LOVE Disneysång i Disneyfilmer!
Och kärlek som gjorde att man blev TÅRÖGD.
Ja, det är ju så pinsamt att bli känslomässigt berörd av tecknat.
Jag råkade nämna att jag blev lite tårögd för sambon, och han sa direkt:
"Jaha, var det DU som SNYFTADE TILL???"
(Va, HÖRDES det??? Shit...)
Njaäää, det var min förkylning bara, jag var tvungen att snyta mig, LJÖG jag.
Varför gjorde jag det...?
Ja, det kan man verkligen fråga sig!
ÄLSKLING, kan lika bra erkänna det, JA, det VAR jag som SNYFTADE till.
Jag blev bara tagen lite på sängen där när du frågade liksom, jag trodde inte det hördes så högt.
Men det gjorde det tydligen
Vi tyckte alla tre att den var jättebra förresten.
Fast sonen påstod att man bara kan se den en gång.
Personligen...
Ska jag KÖPA filmen och se den MASSOR med gånger!
Och kanske fälla en tår eller två
Och tur att jag sen kan låna lilla Sunshine och när hon blir lite äldre...
Då kan HON OCH JAG plöja igenom ALLA Disneyklassiker ihop.
Hennes mamma gillar nämligen inte tecknat, en sådan TUR för mig och Sunshine, då har vi massor av film att se fram emot.
Innan filmen var vi på ett "närliggande" ställe och skulle fika innan bion.
Och det är ett ställe som jag faktiskt BRUKAR GILLA.
Men idag...
Drog en servitris ner betyget rejält.
Allt för att hon var blassé som fan, snorkig så in i bomben...
Hon var inte serviceminded för FEM djävla öre typ!
Först trodde jag det var för att vi var mest kaffeintresserade, fastän sambon köpte en efterrrätt.
Sen märkte jag att hon var så MOT ALLA.
Gud så irriterad jag blir på SÅDANA MÄNNISKOR som beter sig som om gästerna är pest & kolera och bara kommer in och STÖR på restaurangen.
I ett serviceyrke FÅR man INTE ha dåliga dagar.
Man får ha det om man jobbar för sig själv på kontor, om man jobbar i en ladugård som avbytare, som sömmerska och en hel del andra yrken.
Men inte om man jobbar MED människor eller FÖR människor.
MED människor säger sig ju självt.
Vi har väl alla träffat på en snorkig sjuksyrra, läkare, undersköterska och aldrig glömt dom.
FÖR människor...
Det kan göra att man aldrig vill komma tillbaka till en restaurang tex, och vissa ställen kanske bara får en chans från en gäst...
Och sen kommer inte gästen tillbaka fler gånger.
Nu är ju jag och sonen väl bekanta med detta stället så VI VET att det i vanliga fall är TREVLIG PERSONAL.
(Denna donnan har jag aldrig sett förut... )
Så vi kommer ju gå tillbaka.
Men vi kunde lika gärna varit förstagångsbesökare, och då gör jag av PRINCIP INTE fler besök om jag tycker att man blivit snorkigt, stöddigt eller trist bemött.
Så sambon sa när vi skulle gå:
Det blir INGEN DRICKS här inte!
Nä, apselut inte, sa jag.
Och SONEN de sköningen, vet ni vad han gjorde?
Jo, när vi lämnade stället, stannade han framför SNORKFRÖKEN och sa:
"Tack för god mat!", och LOG sitt allra charmigaste leende.
That´s the way min lille son, tänkte jag, SÅ ska en slipsten dras.
Surt ska GLATT bemötas!!!!
Och såg att Snorkfröken KNAPPT drog på munnen tillbaka.
Djävla SURKÄRRING, tänkte jag då (fastän hon förmodligen är 10 år yngre än mig... ).
Och så...
Gick mamma Madde förbi och sa:
Tack så mycket, hej då, och log sitt allra SOLIGASTE leende.
Och fick knappt en ryckning tillbaka i hennes mungipa.
"Tack."
(Tack, tack, och ser vi att det ÄR DU som jobbar NÄSTA GÅNG vi kommer in...
Då kommer vi vända i dörren och komma tillbaka en annan gång när du inte jobbar!
Bara så du vet. )
Nu väntar alldeles strax NÄSTA höjdpunkt på söndagen, SOLSIDAN.
Återkommer.
Kommentarer
Trackback
