Hans lilla mamma...

Lila mys-snood klar.
Att ha inne, kanske ute när det blir varmare.
För ja, jag har halsduk och sjalar på sommaren också.
Garnet verkar kanon, kanske en NY FAVORIT.









Som vanligt stämmer inte färgen, den är för mörk på bilden här.
TJEJEN på bilden stämmer inte heller med verkligheten.
Hon är otroligt risig och orkade INTE upprätthålla någon glamorös fasad!
Tyvärr

Kom på att mitt härliga, plötsliga "insjuknade" här...
Kan jag direkt koppla till sonen.
Han blev ju dålig efter nyårsafton, och sen har ju det hängt kvar väldigt länge på honom.
Inte konstigt alltså, jag har väl lyckats odla fram hans basillusker till UTBRYTANDE.
Grattis, då är det väl bara en praktförkylning.
I hope.

Och appropå sonen så skulle han SÄTTA SIG I MITT KNÄ förut, så himla GOSIGT!
Bara UNO PROBLEMO...

Jag trodde benen skulle GÅ AV!!!
Vad i hela friden, hur kunde ungen bli så TUNG helt plötsligt?
Den där lilla bebisen, har han blivit muterad av en alien från yttre rymden eller?
Hade han stoppat fickorna fulla med tegelsten?
Hade han stoppat fickorna fulla med GULD?

Nä, han hade bara kalsonger på sig och jag insåg:
Han är snart 11 och börjar bli stora karln!!!!
Min gud, undrar hur lång han är nu och hur mycket han väger?
Jag måste kolla för han verkar närma sig min storlek med stormsteg, och jag skojar inte.
Nä, tiden när ungen kan krypa upp i knät och GOSA är definitivt förbi, det är snarare JAG som kryper ihop mot honom...
När han sitter brevid mig i soffan.
(Vilket jag FAKTISKT GJORDE en stund när vi såg filmen förut, min gud...)
Jag börjar bli hans lilla mamma och han min store son.
GRYMT och snyft.
Känslan är, återigen, mycket tudelad!

Nu måste jag krypa till kojs.
Min kropp tar livet av mig och imorgon...
Var det ju jobb ja...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0