Poängsystem!
Helt seriöst hatar jag det där när jag BESTÄMMMER mig för en sak, som tex:
"Nu ska jag virka!"
Det blir aldrig av då.
Jag har sprungit runt här hemma som en YR HÖNA och petat en i det ena och en i det andra.
Då blir det bara vims av alltsammans, jag blir så ofokuserad av mitt hem!
Nä, det blir jag inte, men när jag har jobbat och varit bort länge blir det så här.
Jag har således inte virkat.
Jag har vimsat.
Men NU sitter jag.
Sonen är hos farmor och får LÄX-&-Multiplikations coaching!
Väldigt bra.
Såg ett ett inslag på tv för några dagar sedan om barn i "ett bättre område i stockholm" där dom flesta av barnen hade LÄXHJÄLP.
Betald läxhjälp.
Föräldrarna var lyriska och faktiskt barnen också, den hjälp dom inte kunde få i skolan med olika uppgifter, kunde dom få av sin läxhjälp.
Och dom kunde lära sig förstå bättre, resultaten hade blivit jättebra för barnen.
Och...
Dom gillade skolan mycket mer.
Tänk då alla barn som INTE har den lyxen att ha pedagogiska föräldrar som kan hjälpa dom, eller BETALT LÄXHJÄLP...
I dagens samhälle, ja...
Endast dom starka i skolan överlever på arbetsmarknaden.
Och här hemma har vi då inte ett barn som gör dåligt ifrån sig i skolan, TVÄRTOM verkar det ju vara när man gått på föräldrarsamtalen.
Men...
Läxor och läxläsning GÅR TRÖGT.
Vi har ändå delat upp oss, som jag skrivit förut, efter vår SPECIAL-KOMPETENS (som inte är särskilt hög)
Jag tar svenska, läsning och engelska och sambon tar matten.
Fast sonen verkar ha antagit SKOLTRÖTTHET denna hösten och tycker att skolan suger.
Men nu har farmor och sonen bestämt att sonen ska träffas på måndagseftermiddagar och köra läxläsning och hårdplugga gångertabellen.
För den måste in nu.
Farmor ringde mig idag och pratade, jag tror detta kan bli kanon för sonen att plugga med farmor som varit lärare i en herrans massa år.
Till skillnad från dom som bodde "på den rika gatan" i stockholm, då har vi en GRATIS resurs som kom med initiativet själv.
Jag tror hon kan sporra sonen till superresultat.
Så raskt över till SOLSIDAN, som jag satt på jobbet och såg igår.
Jag skrattade så tårarna spröt.
Kan bara återigen säga:
Jag och sambon ÄR "Alex och Anna"!
Vet inte om jag skrev det som hände någon gång innan jul här...
Men om jag gjorde det, får ni läsa det igen.
Jag hade ruttnat rejält här på att bli friskare och friskare i nacken, och ansvaret på hemmet kändes som om det bara föll tillbaka mer och mer på mig.
Vilket inte funkar i längden, då pajar ju nacken ihop.
Jobb och en massa hemarbete kan ta död på den halvfriskaste nacken.
Ja...
Så jag ville i princip ha en förändring, jag ville att sambon skulle känna att soporna luktar, tvätt måste hängas, dammråttor FÖRINTAS...
Inte BARA när det är STÄDDAG, utan VARJE DAG i vardagen.
"SE SKITEN käre sambo och son", skulle parollen kunna vara.
Och utan att man måste säga till!
Beklagade mig rätt desperat för en av mina bästisar, och hon kom på två brilljanta lösningar...
En typ av schema på kylskåpet där ALLA i familjen fick skriva upp vad dom gjort för sysslor hemma under dagen/veckan.
Så kunde man sammanställa det i slutet av veckan, och belöna och se vem som var bäst.
Och kanske vilja förbättra sig själva.
Altenativt föreslog hon sen "bönsystemet".
Tre vaser där man lägger en böna/belönas med en böna för varje hemmasyssla man gjort under dagen/veckan...
Och så blev det belöning för den som varit bäst under veckan.
DU ÄR ETT GENI, sa jag till bästisen och pussade henne genom telefonen, älskar dig!!!!
Jag satte genast igång med att rita ett VECKOSCHEMA och satte upp det på kylen.
Det blev ett himla HALLÅ här från både sambo och son, men när dom sen verkade se hur mycket JAG gjorde...
I TEXT, på KYLEN...
Då verkade tävlingslusten tillta!
"Jag ska minsann inte ligga under med SYSSLOR på min rad..."
Och det gick som en dans.
När vi kom in på vecka fyra med schemat la jag ner, det verkade ju ha hjälpt och sporrat familjen till att hjälpa till mer hemma!
Utan att man behövde tjata, fast som ni kanske förstår...
Så fort schemat försvann från kylen, dalade intresset för hushållsysslor.
Nu är vi tillbaka på "skriva lapp-stadiet" och tjata/gnälla-stadiet.
Eller JAG är tillbaka där
Så när jag såg Solsidan igår...
Ja, ni förstår kanske, jag skrattade så jag höll på att dö.
Det där "poängssystemet" var bara så djävla VI.
Och GUD va skönt att det tydligen finns fler knäppisar där ute i världen som försöker få familjelivet att gå ihop.
För även om detta är en tv-serie, så sa faktiskt Felix Herngren i en intervju att allt som spelas upp är situationer som manusförfattarna, däribland han själv, varit med om själva...
Eller haft vänner som berättat om.
Me like!
Det roligaste jag sett på länge, serien går bara från klarhet till klarhet!
Nu kommer förmodligen sambon sura hela kvällen för att jag skrev det där med HUSHÅLLESCHEMAT här på bloggen...
Men då får han väl bli det
"Nu ska jag virka!"
Det blir aldrig av då.
Jag har sprungit runt här hemma som en YR HÖNA och petat en i det ena och en i det andra.
Då blir det bara vims av alltsammans, jag blir så ofokuserad av mitt hem!
Nä, det blir jag inte, men när jag har jobbat och varit bort länge blir det så här.
Jag har således inte virkat.
Jag har vimsat.
Men NU sitter jag.
Sonen är hos farmor och får LÄX-&-Multiplikations coaching!
Väldigt bra.
Såg ett ett inslag på tv för några dagar sedan om barn i "ett bättre område i stockholm" där dom flesta av barnen hade LÄXHJÄLP.
Betald läxhjälp.
Föräldrarna var lyriska och faktiskt barnen också, den hjälp dom inte kunde få i skolan med olika uppgifter, kunde dom få av sin läxhjälp.
Och dom kunde lära sig förstå bättre, resultaten hade blivit jättebra för barnen.
Och...
Dom gillade skolan mycket mer.
Tänk då alla barn som INTE har den lyxen att ha pedagogiska föräldrar som kan hjälpa dom, eller BETALT LÄXHJÄLP...
I dagens samhälle, ja...
Endast dom starka i skolan överlever på arbetsmarknaden.
Och här hemma har vi då inte ett barn som gör dåligt ifrån sig i skolan, TVÄRTOM verkar det ju vara när man gått på föräldrarsamtalen.
Men...
Läxor och läxläsning GÅR TRÖGT.
Vi har ändå delat upp oss, som jag skrivit förut, efter vår SPECIAL-KOMPETENS (som inte är särskilt hög)
Jag tar svenska, läsning och engelska och sambon tar matten.
Fast sonen verkar ha antagit SKOLTRÖTTHET denna hösten och tycker att skolan suger.
Men nu har farmor och sonen bestämt att sonen ska träffas på måndagseftermiddagar och köra läxläsning och hårdplugga gångertabellen.
För den måste in nu.
Farmor ringde mig idag och pratade, jag tror detta kan bli kanon för sonen att plugga med farmor som varit lärare i en herrans massa år.
Till skillnad från dom som bodde "på den rika gatan" i stockholm, då har vi en GRATIS resurs som kom med initiativet själv.
Jag tror hon kan sporra sonen till superresultat.
Så raskt över till SOLSIDAN, som jag satt på jobbet och såg igår.
Jag skrattade så tårarna spröt.
Kan bara återigen säga:
Jag och sambon ÄR "Alex och Anna"!
Vet inte om jag skrev det som hände någon gång innan jul här...
Men om jag gjorde det, får ni läsa det igen.
Jag hade ruttnat rejält här på att bli friskare och friskare i nacken, och ansvaret på hemmet kändes som om det bara föll tillbaka mer och mer på mig.
Vilket inte funkar i längden, då pajar ju nacken ihop.
Jobb och en massa hemarbete kan ta död på den halvfriskaste nacken.
Ja...
Så jag ville i princip ha en förändring, jag ville att sambon skulle känna att soporna luktar, tvätt måste hängas, dammråttor FÖRINTAS...
Inte BARA när det är STÄDDAG, utan VARJE DAG i vardagen.
"SE SKITEN käre sambo och son", skulle parollen kunna vara.
Och utan att man måste säga till!
Beklagade mig rätt desperat för en av mina bästisar, och hon kom på två brilljanta lösningar...
En typ av schema på kylskåpet där ALLA i familjen fick skriva upp vad dom gjort för sysslor hemma under dagen/veckan.
Så kunde man sammanställa det i slutet av veckan, och belöna och se vem som var bäst.
Och kanske vilja förbättra sig själva.
Altenativt föreslog hon sen "bönsystemet".
Tre vaser där man lägger en böna/belönas med en böna för varje hemmasyssla man gjort under dagen/veckan...
Och så blev det belöning för den som varit bäst under veckan.
DU ÄR ETT GENI, sa jag till bästisen och pussade henne genom telefonen, älskar dig!!!!
Jag satte genast igång med att rita ett VECKOSCHEMA och satte upp det på kylen.
Det blev ett himla HALLÅ här från både sambo och son, men när dom sen verkade se hur mycket JAG gjorde...
I TEXT, på KYLEN...
Då verkade tävlingslusten tillta!
"Jag ska minsann inte ligga under med SYSSLOR på min rad..."
Och det gick som en dans.
När vi kom in på vecka fyra med schemat la jag ner, det verkade ju ha hjälpt och sporrat familjen till att hjälpa till mer hemma!
Utan att man behövde tjata, fast som ni kanske förstår...
Så fort schemat försvann från kylen, dalade intresset för hushållsysslor.
Nu är vi tillbaka på "skriva lapp-stadiet" och tjata/gnälla-stadiet.
Eller JAG är tillbaka där
Så när jag såg Solsidan igår...
Ja, ni förstår kanske, jag skrattade så jag höll på att dö.
Det där "poängssystemet" var bara så djävla VI.
Och GUD va skönt att det tydligen finns fler knäppisar där ute i världen som försöker få familjelivet att gå ihop.
För även om detta är en tv-serie, så sa faktiskt Felix Herngren i en intervju att allt som spelas upp är situationer som manusförfattarna, däribland han själv, varit med om själva...
Eller haft vänner som berättat om.
Me like!
Det roligaste jag sett på länge, serien går bara från klarhet till klarhet!
Nu kommer förmodligen sambon sura hela kvällen för att jag skrev det där med HUSHÅLLESCHEMAT här på bloggen...
Men då får han väl bli det
Kommentarer
Trackback
