Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Väntar med inköp av nattlinnen...

Det blev inte mycket mer till bloggande igårkvälls, för precis när jag skrivit dom första raderna...
Gick strömmen!
Visserligen kunde jag skriva vidare eftersom jag har batteri i datorn, men inte lägga ut på nätet för bredbandet var ju borta.
Och sen kom det värsta åskvädret sen jag vet inte när!
JAG har iallafall inte varit med om ett så nära oss, sen jag var liten och vi bodde i Brissund.
Blixten slog ner i huset, I TELEFONEN dessutom, alltså när jag var liten, inte igår.
Sen fixade pappa en åskledare på huset, kändes bra!
För VI SÅG rullblixten komma och följa telefonledningen från telefonjacket och BAM så slog den ner i telefonen som slutstation.
Den blev kolsvart, det rök om den, inget mer började brinna, men det var LÄSKIGT som fan.
Jag har sen dess, aldrig varit så nära åskan.

Igår smällde det precis här och runt omkring.
Jag drog ut alla kontakter, tände levande ljus i hela lägenheten, mamma kom upp, hon vågade inte vara själv där nere.
Milou...
Hon satt i mitt knä och skakade, hyperventilerade.
Inte kul.
Sonen hämtade Leo från köket...
Men den lille kaninen, han ÄR verkligen inte rädd för nåt!
Han satt lugnt och åt sin mat, brydde sig inte nämnvärt.
Han är nog inte en kanin egentligen, vet bara inte VAD han är då...?
När åskvädret dragit vidare, och regnet lagt sig skyndade jag mig ut med hunden.
Vi skulle lägga oss...
Då kommer sonen och frågar om inte han kan få ta in sin madrass och ligga på golvet inne vid oss.
Är du rädd, frågade jag.
"Nä, jag vill bara...
Ligga brevid Milou.", sa han.
VISST, tänkte jag och log inombords.
Han fick dra in sin madrass och jag tänkte även:
OM det fortsätter åska så har Milou sällskap på golvet.
Vi somnade.

MEN...
Kvällen igår visade sig INNAN åskvädret, bli en mycket bra fortsättning av dagen!

Sonen kom tillbaka från sin pappa igen, han far ju som en jojo mellan oss denna pappaveckan eftersom pappa jobbar nätter.
Iallafall, jag hade laddat med VÅFFLOR till kvällsmat!
Ja, en riktig GODIS-MIDDAG hade jag tänkt bjuda på, våfflor, vispad grädde, hallonsylt och GB´s nya "Noggerglass".
Hann hälla i den första smeten i våffeljärnet, så kom det kunder i lilla boden.
Sonen fick snabbt ta över gräddandet.
Jag gick ut, två kvinnor, EN ville köpa en finsjal och en löskrage/snood Lätta.
Men hon hade inga pengar, hyrde ett hus några hus bort och frågade om hon fick lägga undan...?
Visst fick hon det.
Och så gick denna sjalmånaden ihop också, SJUKT BRA, vilken dag.
Förhoppningsvis iallafall.

Dessutom så när sonen kom, så tunikan på min provdocka så sa han:
"Wow mamma, gud så snygg tunikan blev, jättesnygg.
Du har ju verkligen talang!!!"
Inte dålig feedback från min 11-åring, jag har talang minsann.

In igen efter NÄSTAN sjalsäljandet, gräddade våra våfflor.
Och sonen...
Han var inte imponerad av middagen, den var inte så god, åt EN våffla med "godisfyllning" på.
Sen tvingade jag på honom den andra, för jag hade inget annat att bjuda på.
Sonen tyckte inte det var gott.
?
Va?
Vem gillar INTE våfflor, och dessutom till MIDDAG.
Jag ger upp, imorgon kör vi väl köttfärssås och spafuckinggetti igen.

Men...
Det var också ÄNDA smolket i bägaren oss emellan igår.
Sen hade jag lovat honom att gå ner på hamnen och se på LYXBILARNA.
Dock blev det ganska sent innan jag hunnit med allt, och dimma kom in, jag hoppades att han inte ville traska iväg när jag var klar vi 20-tiden.
Jag var nämligen helt slut efter allt jag gjort under dagen.
Men icke då, sonen ville gå på stan!
Oki, ingen pyjamas med andra ord, vi gick iväg.

Och på vägen ner så började han prata om min tunika igen, han sa:
"Du, den där tunikan, det är lite sån där PEACE-tunika tycker jag."
Peace-tunika?
Menar du Flowerpower eller?
"Ja, är det verkligen DU, om du ska behålla den?"
Och JAG som verkligen tycker att jag är "EN SLAGS FLOWERPOWER-tjej", alltid varit, blev förvånad!
Jo, det tycker jag väl att jag är, jag har ju massor med liknande kläder i min garderob, jag älskar ju batik, indskakläder, etno-stuk liksom.
Tycker inte du att jag är en flowerpower-typ då?
"Nä, jag tycker du är väldigt MODERN mamma!"

(Dra åt pipsvängen, är jag MODERN?
Det var oväntade ord från min 11-åring igen!
Modern, jo jag tackar ja, det kan jag leva länge på.
Jag som går och fundrerar på att köpa några nattlinnen, ja, ni läste rätt, nattlinnen.
Det börjar osa TANT mer än något annat här.
Men jag har upptäckt att det är så himla skönt att ha på sommaren.
Jag tror jag väntar med inköp av nattlinnen, nu när sonen tycker jag har så moderna kläder )

Tillslut kunde vi enas om att tunikan ändå kanske inte var flowerpower, den var nog MODERN den också.
För den var ju "jättesnygg"!

Vi kom sent ner till hamnen, till bilområdet, och där var det stopp!
Det var en vakt som kom fram och stoppade oss, sa att folk igår hade missbrukat förtroendet att få gå runt och titta på bilarna...
Så idag fick man inte gå runt!
Men nej...
Kunde inte sonen bara få gå runt, försökte jag, han är bara 11 år, han skulle bara vilja få titta och fota lite.
Nope, vakten var jättesnäll men bestämd!
Jaha, sonen fick stå vid sidan av och titta, sen gick vi och så traskade vi vidare.
Kanske han skulle se en bil i stan?
Jag gick med, vi gick ända till Stora Torget och sen Adelsgatan hem.
Inte en lyxbil i sikte.
Bara dimma och folk på väg till party.
Jag kände:
Jaha, här går jag med min 11-åring på stan och tittar på folk som är uppklädda till tänderna.
Ena kvällen mamma, andra kvällen sonen.
Det känns FEL, fel, fel, VAR är min kompisar...?
Längtade hem till soffan.
Så kom vi tillslut hem, och en stund senare brakade ju regnet och åskan igång!
DÅ...
Var jag innerligt tacksam!

Nu ska jag börja min dag här, vad det nu månde bliva.
Vi ses senare!