Låt mig frälsa en and...
Jag står på randen till att bli SINGEL tror jag bestämt!
Sambon kom hem här och undrade om det var okej att han sov över hos sin boss...?
För det skulle bli smidigare när dom skulle till jobbet imorgon.
Jaha, det tycker du, sa jag.
Ja, fast till saken hör att hans chef/vän bor i Lye och dom ska jobba i Sanda och sambon har ingen bil att ta sig dit imorgon.
Nä, då blev det mer praktiskt att BO med BOSSEN.
Ja, snart lär han/sambon väl bo där permanent skojade jag och Nybyggarkusinen, nu när sambons boss blivit singel och har ett hus med tv, filmer, dataspel och fritt från sambo.
Lägger vi då till att jag bad sambon att plocka undan ALL TVÄTT innan han åkte iväg, och jag då INTE kollade OM han gjort det INNAN han åkte...
För jag ville inte vara en kärring...
Och när han väl åkt och jag lättade från SOFFAN för att gå in på toa, och upptäcker att han INTE har gjort det jag bad honom om...
Då kände jag rent spontant:
DU älskling...
Ta du och FRÅGA din boss om inte NI kan bli sambos är du snäll, för nu är mitt mått rågat.
Jag höll på att explodera.
Jag ringde upp och skällde i telefonen, slängde på luren i ilska och kände:
Nu orkar inte jag vara en hemma-bitch längre.
Fick lite senare ett lamt förlåt-sms.
Säkert det tusende i ordningen på samma tema:
"Saker jag glömt att göra som Madde bad mig om innan jag lämnade hemmet", och jag skrev: TYVÄRR INTE denna gången!
Om min nacke ska hålla ett halvt liv till...
Då är det detta som gäller från och med nu:
Jag sätter upp ett schema IGEN på kylskåpsdörren där vi fyller i våra hemmasysslor som vi gör dagligen.
Jag kommer skriva en LISTA varje dag på saker som han behöver göra i JÄMNSTÄLLDSHETENS NAMN innan han går och lägger sig varje kväll.
Jag gör MIN DEL naturligtvis, han gör SIN DEL.
Fast jag gör ju alltid min del å andra sidan, dessutom utan att NÅGON behöver säga till mig att jag ska göra det.
Jag skrev att nu orkar jag inte vara en "TJATIG, gapig kärring längre (jag borde lagt till nackskadad, ojämställd också), jag är hellre en SKRIVADE kärring istället! "
Jag är trött på att vara SUR, tjatig, gnällig och MISSNÖJD och vill ha POSITIV, jämnställd energi.
Ja, det blir utlämnade som TUSAN här på bloggen ikväll, men sambolivet är inte alltid på TOPP!
Och som min mormor alltid sa, och lärde mig redan som liten:
JOBBET FÖRST, sen får man vila!
Eller som JAG gillar att säga det:
Bizniz first, then pleasure.
Det spelar ingen roll om det är jobb-jobbet eller hemma-jobbet, man klarar av det först...
SEN är man fri.
Tvätten som han skulle ha tagit hand om har JAG då, med min onda nacke fått tagit hand om.
Jag hade tänkt ta hela skiten och trycka ner det i en tvättkorg, men så tänkte jag att då blir det så satans skryngligt.
Och jag är ju JAG...
Så jag vek in skiten.
Detta var sista, djävla gången jag offrar mig i hemmets tjänst.
EVER!
Sanna mina ord.
Och sista gången jag kommer låta negativ energi FÖRGIFTA mitt sinne i detta ämne, jag ska bli fri...
Eller så finns det nog PLENTY av sovplats där ute i fucking Lye.
För som det känns just ikväll...
Är jag färdig att älta detta ämne om och om och om och om och om och och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen här hemma.
Verkar jag arg...?
Nä, skojar ni!
Vi ses imorgon, då är jag på ett STRÅLANDE humör igen.
Kanske jag räddat en and eller något, nu när jag hamnat i detta ARGA helgontillstånd!
Låt mig frälsa en and och måtte den helige ande hålla mig borta från sambon...
Annars vet man inte VAD som händer!
Sambon kom hem här och undrade om det var okej att han sov över hos sin boss...?
För det skulle bli smidigare när dom skulle till jobbet imorgon.
Jaha, det tycker du, sa jag.
Ja, fast till saken hör att hans chef/vän bor i Lye och dom ska jobba i Sanda och sambon har ingen bil att ta sig dit imorgon.
Nä, då blev det mer praktiskt att BO med BOSSEN.
Ja, snart lär han/sambon väl bo där permanent skojade jag och Nybyggarkusinen, nu när sambons boss blivit singel och har ett hus med tv, filmer, dataspel och fritt från sambo.
Lägger vi då till att jag bad sambon att plocka undan ALL TVÄTT innan han åkte iväg, och jag då INTE kollade OM han gjort det INNAN han åkte...
För jag ville inte vara en kärring...
Och när han väl åkt och jag lättade från SOFFAN för att gå in på toa, och upptäcker att han INTE har gjort det jag bad honom om...
Då kände jag rent spontant:
DU älskling...
Ta du och FRÅGA din boss om inte NI kan bli sambos är du snäll, för nu är mitt mått rågat.
Jag höll på att explodera.
Jag ringde upp och skällde i telefonen, slängde på luren i ilska och kände:
Nu orkar inte jag vara en hemma-bitch längre.
Fick lite senare ett lamt förlåt-sms.
Säkert det tusende i ordningen på samma tema:
"Saker jag glömt att göra som Madde bad mig om innan jag lämnade hemmet", och jag skrev: TYVÄRR INTE denna gången!
Om min nacke ska hålla ett halvt liv till...
Då är det detta som gäller från och med nu:
Jag sätter upp ett schema IGEN på kylskåpsdörren där vi fyller i våra hemmasysslor som vi gör dagligen.
Jag kommer skriva en LISTA varje dag på saker som han behöver göra i JÄMNSTÄLLDSHETENS NAMN innan han går och lägger sig varje kväll.
Jag gör MIN DEL naturligtvis, han gör SIN DEL.
Fast jag gör ju alltid min del å andra sidan, dessutom utan att NÅGON behöver säga till mig att jag ska göra det.
Jag skrev att nu orkar jag inte vara en "TJATIG, gapig kärring längre (jag borde lagt till nackskadad, ojämställd också), jag är hellre en SKRIVADE kärring istället! "
Jag är trött på att vara SUR, tjatig, gnällig och MISSNÖJD och vill ha POSITIV, jämnställd energi.
Ja, det blir utlämnade som TUSAN här på bloggen ikväll, men sambolivet är inte alltid på TOPP!
Och som min mormor alltid sa, och lärde mig redan som liten:
JOBBET FÖRST, sen får man vila!
Eller som JAG gillar att säga det:
Bizniz first, then pleasure.
Det spelar ingen roll om det är jobb-jobbet eller hemma-jobbet, man klarar av det först...
SEN är man fri.
Tvätten som han skulle ha tagit hand om har JAG då, med min onda nacke fått tagit hand om.
Jag hade tänkt ta hela skiten och trycka ner det i en tvättkorg, men så tänkte jag att då blir det så satans skryngligt.
Och jag är ju JAG...
Så jag vek in skiten.
Detta var sista, djävla gången jag offrar mig i hemmets tjänst.
EVER!
Sanna mina ord.
Och sista gången jag kommer låta negativ energi FÖRGIFTA mitt sinne i detta ämne, jag ska bli fri...
Eller så finns det nog PLENTY av sovplats där ute i fucking Lye.
För som det känns just ikväll...
Är jag färdig att älta detta ämne om och om och om och om och om och och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen här hemma.
Verkar jag arg...?
Nä, skojar ni!
Vi ses imorgon, då är jag på ett STRÅLANDE humör igen.
Kanske jag räddat en and eller något, nu när jag hamnat i detta ARGA helgontillstånd!
Låt mig frälsa en and och måtte den helige ande hålla mig borta från sambon...
Annars vet man inte VAD som händer!
Kommentarer
Postat av: Kristina
Känns bekant!
Visst är det konstigt att "dom" (barn och sambo) ska behöva sägas till om allt dom ska göra hela tiden och en ann ska komma ihåg allting åt dom!!!
Postat av: Bloggaren Herself
Ja, det är så himla konstigt så det är inte KLOKT!
Jag har fått nog av "Gnällkärrings-syndromet" och kräver ändring nu.
DOM kan ju knappast tycka att det är trevligt heller när man är sur som ättika heller.
Jag får väl se hur det går, schemat funkade ju FÖRRA omgången, förhoppningsvis gör det det nu också ;D
Postat av: Kristina
Nej precis, det sägs att morsor är tjatiga men vad beror det på då? Om dom gjorde som man sa första gången, eller rent av självmant, skulle man ju aldrig behöva bli tjatig!
Lycka till med schemat!
Trackback
