Sotar-Jonas!
Denna ständiga källa till glädje och skratt.
Min mamma, hon är rolig hon!
Nu sitter jag här och skrattar åt henne, igen...
Vi hade SOTARN här på besök nyss.
En jättetrevlig, ung (24-25 max) kille som var var så himla lik någon.
Men vem...?
Det var gester, tal (fast han talade gotländska, men TONLÄGET... ) och utseendet.
Jag knäckte nöten nästan direkt:
Han var på pricken lik...
Skådisen Jonas Karlsson, och som Jonas ser ut på bilden här ovan, MINUS att Sotarmurre hade ljusblont hår.
Och hade sotarmysse!
Ja, och så skulle då sotar-Jonas upp och kolla ner i skorstenen med kamera efter sprickor och annat TREVLANS som kan uppstå i gamla hus.
För husförsäkringsens skull också, för börjar det brinna och man inte kollat upp sån´t här...
Då kan man stå helt lottlös.
Ja, så upp for han och ner kom han och domen löd:
Inga sprickbildningar, såg FINFINT UT ner i skorstenen men...
(Ja, jag kunde höra ett Tony Irving-MEN... )
Själva skorstenen behöver göras om!
Inget stort menade han på, mer att det började bli "löst" i murbruket som håller samman teglet till skorstenen och det skulle behövas ÅTGÄRDAS!
Jag höll andan och vågade KNAPPT titta på morsan.
Åh nej, nu bryter hon ihop, tänkte jag.
Bilen har pajat för gott och så skorstenen på det, HJÄLP!
Men grejen var, att Sotar-Jonas SA det på ett SÅ BRA SÄTT, inte bekymrat, att det inte var så stor grej, talade lugnt, BERÖMDE SAMTIDIGT skorstensstocken i övrigt...
Så morsan tog det BRA!
Hon var supercool och fick inte sitt "Åh HERREGUD- utbrott-och-magsår-på-en-och-samma-gång".
Och när han DESSUTOM BERÖMDE hennes UTOMORDENTLIGA PANNRUM, då blev hon jätteglad!
Jag höll på att tappa hakan av förvåning.
Mamma blev sen så varm i kläderna att hon började prata om våra HUSPROBLEM i övrigt.
Sen spred det sig vidare till att hon började prata om min kusins husvägg som tydligen rasat.
Då hade vi verkligen blivit BÄSTISAR med Sotar-Jonas!
Vi var bästisar, för nu hade han ju varit i huset i hela 15 minuter.
Och mamma börjar den meningen med:
"Ja, och du förstår, det är som med Madeleine´s kusin..."
Madeleine, det är jag det, inflikade jag till sotarn, bara så du vet liksom.
(gud...)
"... Ulrica du vet..."
Nä mamma, jag tror inte han VET vem min kusin är, inflikade jag igen log ursäktande, vi har ju NYSS träffats.
Jag tror inte sotarn här har KOLL på vår släkt eller släktförhållanden!
Och kunde KNAPPT hålla mig för skratt...
Fast mamma lät sig inte bekommas av mina påpekanden, hon fortsatte på sin inslagna väg MED och OM vår släkt, och med DIVERSE hushistorier för den tålmodige Sotar-Jonas.
Och han lyssnade så himla snällt och kom med lite kommentarer på det hon sa, och jag tänkte:
MÅTTE jag ALDRIG BLI som min mor och hennes systrar!!!
Fast chansen är stor.
(tyvärr... ;)
Men jag vill inte bli kallad "Svammel-mamma" av sonen alt. Svammel-Moster Madde av mina YNGRE SLÄKTINGAR när jag blir gammal i sinsom tid.
Och jag vill INTE att sonen kommer sitta och skratta åt mig när jag broderar ut utläggnigar som inte har ett skvatt med det man just talat om att göra.
"Eran skorsten behöver fixas"...
Jaha, okej det säger du, och mitt släktträd ser ut som följer...
"Mm, men det är ett ganska enkelt jobb att fixa..."
Jaha va bra, och jag kommer ihåg när jag jobbade för tandläkare Bosse Franzén alt. "På mjölkcentralen" alt. "Sophiahemmet"..."
"Jepp, och jag kommer och kollar upp detta om ett år..."
Okej, ja va bra, förresten har MIN BIL precis pajat också, ja förstår du...
Ja, jag TROR att mina släktingar som kanske läser detta, FÖRSTÅR PRECIS den här OBEGRIPLIGA dialogen ovan.
Klart som korvspad i våra ögon liksom
Problemet är...
Ibland känns det som, I´m going there already!
Men det är INTE lika ILLA som med mamma ännu iallafall.
Fast det är väl bara en tidsfråga.
Nåväl, nu har sotarn lite koll på våran släkt och husfadäser tills nästa gång han kommer.
OM han VÅGAR komma tillbaka vill säga.
Det sista jag hörde av mammas muntra röst när dom gick ner igen var:
"Du förresten, är du VÅRAN sotare nu eller, är det du som..."
Sen hörde jag inget mer.
Ja, vad vet jag...
Kanske man har en "Hus-sotare" nuförtiden, liksom man har en husläkare...?
Skönt vore väl det, för han var supergullig.
Komma med ett tråkigt besked till min hyperkänsliga mamma, och ändå få henne KVITTRANDES efter besöket.
Very good gummisnodd!
Kanske hon inte kvittrar lika muntert när hon får ett kostnadsförslag för vad det kommer kosta när dom gör om skorstenen.
Men skitsamma i det nu, för tillfället är hon GLAD och inte SÅ bekymrad!
Och sotarn...
Ja, han har FULL KOLL på Södervägsmaffians släktträd, husproblem och diverse annat, kul för honom!!!
Synd bara att hon inte hann med hur det var när hon födde mig också, hur lätt det gick, att det endast tog 20 minuter från början till slut och jag kom ut med ändan före...
PLUS att hon bara gick upp 5 kg under graviditeten.
SYND och typiskt att han missade det!
Verkligen.
P.s. Mamma for upp här och undrade vem fasen sotarn var lik eller vem han kunde vara släkt med.
Han var lik någon så in i bomben, tyckte hon.
Jag tyckte han var lik skådespelaren Jonas Karlsson, sa jag.
"Jamen herregud jaaa, sa mamma, det var DÄRFÖR jag tyckte att jag kände igen honom."
Så då var vi TVÅ som tyckte han var lik Jonas the actor! D.s.
Min mamma, hon är rolig hon!
Nu sitter jag här och skrattar åt henne, igen...
Vi hade SOTARN här på besök nyss.
En jättetrevlig, ung (24-25 max) kille som var var så himla lik någon.
Men vem...?
Det var gester, tal (fast han talade gotländska, men TONLÄGET... ) och utseendet.
Jag knäckte nöten nästan direkt:
Han var på pricken lik...
Skådisen Jonas Karlsson, och som Jonas ser ut på bilden här ovan, MINUS att Sotarmurre hade ljusblont hår.
Och hade sotarmysse!
Ja, och så skulle då sotar-Jonas upp och kolla ner i skorstenen med kamera efter sprickor och annat TREVLANS som kan uppstå i gamla hus.
För husförsäkringsens skull också, för börjar det brinna och man inte kollat upp sån´t här...
Då kan man stå helt lottlös.
Ja, så upp for han och ner kom han och domen löd:
Inga sprickbildningar, såg FINFINT UT ner i skorstenen men...
(Ja, jag kunde höra ett Tony Irving-MEN... )
Själva skorstenen behöver göras om!
Inget stort menade han på, mer att det började bli "löst" i murbruket som håller samman teglet till skorstenen och det skulle behövas ÅTGÄRDAS!
Jag höll andan och vågade KNAPPT titta på morsan.
Åh nej, nu bryter hon ihop, tänkte jag.
Bilen har pajat för gott och så skorstenen på det, HJÄLP!
Men grejen var, att Sotar-Jonas SA det på ett SÅ BRA SÄTT, inte bekymrat, att det inte var så stor grej, talade lugnt, BERÖMDE SAMTIDIGT skorstensstocken i övrigt...
Så morsan tog det BRA!
Hon var supercool och fick inte sitt "Åh HERREGUD- utbrott-och-magsår-på-en-och-samma-gång".
Och när han DESSUTOM BERÖMDE hennes UTOMORDENTLIGA PANNRUM, då blev hon jätteglad!
Jag höll på att tappa hakan av förvåning.
Mamma blev sen så varm i kläderna att hon började prata om våra HUSPROBLEM i övrigt.
Sen spred det sig vidare till att hon började prata om min kusins husvägg som tydligen rasat.
Då hade vi verkligen blivit BÄSTISAR med Sotar-Jonas!
Vi var bästisar, för nu hade han ju varit i huset i hela 15 minuter.
Och mamma börjar den meningen med:
"Ja, och du förstår, det är som med Madeleine´s kusin..."
Madeleine, det är jag det, inflikade jag till sotarn, bara så du vet liksom.
(gud...)
"... Ulrica du vet..."
Nä mamma, jag tror inte han VET vem min kusin är, inflikade jag igen log ursäktande, vi har ju NYSS träffats.
Jag tror inte sotarn här har KOLL på vår släkt eller släktförhållanden!
Och kunde KNAPPT hålla mig för skratt...
Fast mamma lät sig inte bekommas av mina påpekanden, hon fortsatte på sin inslagna väg MED och OM vår släkt, och med DIVERSE hushistorier för den tålmodige Sotar-Jonas.
Och han lyssnade så himla snällt och kom med lite kommentarer på det hon sa, och jag tänkte:
MÅTTE jag ALDRIG BLI som min mor och hennes systrar!!!
Fast chansen är stor.
(tyvärr... ;)
Men jag vill inte bli kallad "Svammel-mamma" av sonen alt. Svammel-Moster Madde av mina YNGRE SLÄKTINGAR när jag blir gammal i sinsom tid.
Och jag vill INTE att sonen kommer sitta och skratta åt mig när jag broderar ut utläggnigar som inte har ett skvatt med det man just talat om att göra.
"Eran skorsten behöver fixas"...
Jaha, okej det säger du, och mitt släktträd ser ut som följer...
"Mm, men det är ett ganska enkelt jobb att fixa..."
Jaha va bra, och jag kommer ihåg när jag jobbade för tandläkare Bosse Franzén alt. "På mjölkcentralen" alt. "Sophiahemmet"..."
"Jepp, och jag kommer och kollar upp detta om ett år..."
Okej, ja va bra, förresten har MIN BIL precis pajat också, ja förstår du...
Ja, jag TROR att mina släktingar som kanske läser detta, FÖRSTÅR PRECIS den här OBEGRIPLIGA dialogen ovan.
Klart som korvspad i våra ögon liksom
Problemet är...
Ibland känns det som, I´m going there already!
Men det är INTE lika ILLA som med mamma ännu iallafall.
Fast det är väl bara en tidsfråga.
Nåväl, nu har sotarn lite koll på våran släkt och husfadäser tills nästa gång han kommer.
OM han VÅGAR komma tillbaka vill säga.
Det sista jag hörde av mammas muntra röst när dom gick ner igen var:
"Du förresten, är du VÅRAN sotare nu eller, är det du som..."
Sen hörde jag inget mer.
Ja, vad vet jag...
Kanske man har en "Hus-sotare" nuförtiden, liksom man har en husläkare...?
Skönt vore väl det, för han var supergullig.
Komma med ett tråkigt besked till min hyperkänsliga mamma, och ändå få henne KVITTRANDES efter besöket.
Very good gummisnodd!
Kanske hon inte kvittrar lika muntert när hon får ett kostnadsförslag för vad det kommer kosta när dom gör om skorstenen.
Men skitsamma i det nu, för tillfället är hon GLAD och inte SÅ bekymrad!
Och sotarn...
Ja, han har FULL KOLL på Södervägsmaffians släktträd, husproblem och diverse annat, kul för honom!!!
Synd bara att hon inte hann med hur det var när hon födde mig också, hur lätt det gick, att det endast tog 20 minuter från början till slut och jag kom ut med ändan före...
PLUS att hon bara gick upp 5 kg under graviditeten.
SYND och typiskt att han missade det!
Verkligen.
P.s. Mamma for upp här och undrade vem fasen sotarn var lik eller vem han kunde vara släkt med.
Han var lik någon så in i bomben, tyckte hon.
Jag tyckte han var lik skådespelaren Jonas Karlsson, sa jag.
"Jamen herregud jaaa, sa mamma, det var DÄRFÖR jag tyckte att jag kände igen honom."
Så då var vi TVÅ som tyckte han var lik Jonas the actor! D.s.
Kommentarer
Trackback
