Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Hon är äntligen här...

Ja...
Familjen Österholm-Malmborg kunde inte vara lyckligare än vi är idag!
Vår lilla valp är hemma hos oss.







Busfröet för en timme sedan med sitt trasselrep!
Nu ligger hon och sover brevid mig i sin korg...



Jo´rå, först action och sen sova.

Och det har gått JÄTTEBRA, över förväntan faktiskt, för man vet ju aldrig hur det ska bli med en liten valp.
Vi åkte båten upp på morgonen vid 07 och jag var helt slut.
Jag hade sovit lätt som en fjäder, och max två timmar, detta trots att jag sovit som en kratta på jobbet natten innan.
När klockan sen ringde kvart över 5...
Då ville jag helst skita i hela hundgrejen och bara sova vidare.
Båten gick snabbt, men när vi kom iland då vart jag så trött så jag mådde illa.
Sonen och sambon satt som på nålar av spänning och jag...
Ville bara kräkas.
Men efter en huvudvärkstablett och mat på MAX kändes det lite bättre.
När vi sen kom fram till valparna, då var jag lika spänd som dom andra.
Och när vi sen fick se vår lilla PÄRLA (som sonen säger ;) då var all min trötthet som bortblåst.



Fast jag SÅG fortfarande trött ut .
( VRAK... )
Som ni kanske ser på bilden.

Vi hade en liten trevlig fikastund med uppfödarna Lisa och Micke, tittade på deras stora hundar som var jättefina så Milou har gott påbrå, skrev på papper, Milou sa farväl till sina syskon och uppfödarmatte, och sen åkte vi.
Vi hade kisspaus i Uppsala, sen kom vi till utkanten av stockholm...
BILKÖ á la SKITLÅNG!
Vi satt i bilkö, körandes i ca 30 km i timmen, från Solna till Nynäsvägen och det tog över en timme!
Både vi och valpen var helt slut av hettan och bilavgaserna.
När det lättade på Nynäsvägen satt vi alla i bilen och sa:
FY FAN för att bo här, aldrig stockholm!

Vi landade i Farsta hos min moster tillslut, där blev det kiss och bajspaus.
Gick finemang, fick fika, jordgubbar och bullar.



Vi hann vara där en halvtimme, sen fick vi dra igen mot Nynäshamn.
Milou kissade så lämpligt på asfalten i bilkön innan vi åkte på båten, och höll sig sen i FYRA timmar.
Hon kissade inte förrens vi var hemma i trädgården.
Vilken PÄRLA!

Men sen vart det party...
Hon hade ju sovit som en stock hela båtresan, vi trodde nästan att hon tuppat av, för hon var helt borta.
Och jag trodde hon skulle dö.
Men det var väl bara all anspänning från att ha blivit bortryckt från sin familj och sen bortförd på diverse konstigheter.
Så när vi kom hem...
Ja, då var hon redo för lek!
Jag duschade, vi åt mackor, bar in sonens madrass så han låg på golvet brevid Milou som lite "stöd", busade med Milou i en timme och sen...





Var det PUSS & Go´NATT och vi släckte lampan.
Milou busade väl vidare i sin bädd i cirka 5 minuter, sen somnade hon som en stock.
Och vi med.
Jag vaknade runt 05 av att hon gnydde och var uppe i sonens ansikte, KISSA, tänkte jag...
Väckte sonen och han knatade ut, och hon kissade.
Helt otroligt.
Så sov vi till halv 8 och då vaknade jag igen av att hon gnydde.
Jag gick ut, och hon kissade.
Jag anar redan en mönsterhund!

Så har vi varit vakna sen dess.
Jag är inte utvilad, men det är helt okej.
Hon har fått mat, sovit, varit ute och bajsat nyss när hon vaknade, och nu utforskar hon lägenheten.
Träffat morsan som vart så PUPPY-STRUCK att det var inte klokt!
Vi ska bara ta det lugnt och utforska lägenhet och trädgård.
Jag återkommer senare, jag måste änga mig åt MITT BARN nu!