Små konstverk i trappuppgången...

Vi har sett film, den var väl sådär...
Snackat lite skit och jag åt lite chips och lär väl få sota för det imorgon.
Känner redan nu att det sticker i skinnet.
Dumt.

Idag hittade sonen pappas gamla polariodkamera i garaget.
Den har förmodligen legat där i MINST 20 år.
Sonen knäppte av några kort av mig, morsan och sig själv...



Det blev ashäftiga kort som skulle platsat i vilken SPÖKFILM som helst...
Eller varför inte "Det Okända"
Filmen var rejält fuktskadad, men framkallade ändå efter ca 20 år, skitballt.
Jag satte upp dom som små konstverk i trappuppgången, där jag har min lilla konstnärshylla.

För övrigt är det bara 12 dagar kvar...
Tills vi åker till fastlandet.
Jag längtar som fan!
Jepp.
Det är första gången sen whiplashen som jag sätter min fot på andra sidan pölen.
Sambon kommer inte få det lätt, för om jag är harig att åka bil HÄR...
Då blir det etter värre DÄR.
Jag ska försöka behärska min ångest, men det kommer bli tufft.
Nu ska jag hoppa isäng, imorgon blir det annat skoj på agendan, det kommer förmodligen bli en djävla massa hundbilder efter att vi varit på utställningen.
Vi ses.

P.s. Jag har ännu inte fått något argt mail från Bosse, Bin Ladens gamla polare...
Piju, han har inte googlat sig själv.  D.s.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0