Dunk-dunk-dunk-dunk....

Hemma igen efter ett jobbdygn.
Det har varit skönt, jag har sluppit min hundångest och tänkt på annat!
Förutom när vi var en sväng på Rusta och jag såg "hundprylar-hörnan".
Jag gick dit och stod och tittade och tänkte:
"En sån här hundbädd var ju snygg, eller den här, och bra pris, lättvättad..."
Fast nu behöver jag ju inte handla det just nu.
Och när jag la mig började tankarna snurra igen.

MEN...
Jag hade även ANNAT att tänka på också.
Grannarna!

Jag skrev ju för några veckor sedan att jag aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv kommer bo i lägenhet igen.
Om det inte är väggar som är lika tjocka som i en millitärbunker förstås!!!
Spelar ingen roll HUR FATTIG jag än blir...
Hellre en koja med stampat jordgolv i skogen, än en lägenhet med STÖRANDE, gapiga, musikspelande grannar!
Fy fan.
Jag är så lättstörd så jag skulle bli den pestigaste grannen i världshistorien.
En mardrömsgranne!
Tänk om man ska upp och jobba tex, och grannen har fest tills på morgonkvisten...
Och tre timmar senare ska man upp och jobba.
DYGN.
På JOBBET har det hänt fler gånger än jag kan räkna nu, men då får jag ju gå hem och vila.
Tänk om det hade varit tvärtom, fy fan.
Jag har tyvärr NOLL TOLERANS i den frågan.
Här hemma är det typ ljud av på tv´n om jag ska upp och jobba dagen efter, sambon har hörlurar ibland.
Jag är så beroende av min goda sömn, eller lugn och ro på dagen när man går och skrotar hemma.
Inte ofta jag spelar hög musik längre sen jag fick whiplash, jag är väldigt ljudkänslig och höga ljud stressar faktiskt mig.
Jag har tv´n eller radion på i lagom skval-volym, och VISST spelar jag högt någon gång...
Men det är oftast en låt eller två.
Sen pallar jag inte mer.

Igår...
Efter mycket utetid på dagen så var vi hemma från 16.30 ca.
Jag hörde att grannarna ovanför, TRODDE JAG...
Spelade musik.
Det var discomusik varvat med hårdrock om vart annat.
Jag satt på assistentrummet och försökte se en film mellan 18.30-20.00.
Musiken bara fortsatte timme ut och timme in, tillslut fick jag PANIK av dunkadunkat och gick ut till Chifen och satte mig.
Jag belv helt enkelt så stressad så jag kunde inte vara kvar i vårat rum.
Vi såg på tv ihop och när jag skulle lägga mig vid 22.30-tiden var det fortfarande dunka-dunka-dunk från grannen.
Dessutom var det ÄNNU HÖGRE VOLYM.
Jag fick verkligen panik och tänkte:
Inte senare än 23.30, då går jag och säger till, NU får det var nog!
Sju timmar oavbrutet hög dunka-dunka är nog.
Speciellt när det är ett hus med pappersväggar.

Ja, musiken slutade inte, när jag tog på mig jackan hade musiken spelat från 16.30 till 23.30.
Sju timmar som sagt.
Jag kliver ut och är redo att gå upp till killarna som bor ovanför.
Det var kolmörkt i lägenheten.
?????
FAN, tänkte jag, har dom gått iväg och lämnat en stereo på?
Eller?
Gluttar in på grannarna vägg-i-vägg, ett par i 50+ åldern...
DOM hade party tydligen.
Inte undra på att det dunkade i assistentrummet, då har dom förmodligen högtalare vägg-i-vägg med rummet.
Jag övervägde:
Knacka på eller inte?
Ja, gissa...
Jag hade inte bara varit en mardrömsgranne om jag själv bott i lägenhet.
Jag är det på mitt jobb också.

Jag knackade på och en "mycket överförfriskad tant" öppnar dörren och jag förklarade PROBLEMET med den höga musiken som dunkat i 7 timmar.
"Oj då, oj då, nämen vi ska sänka musiken, inga problem..."
Jag tackade och gick in till oss...
Och märkte ingen skillnad.
DÅ vart jag gråtfärdig, dunk-dunk-dunk-dunk.
Fast 23.45 stängde dom av HELT.
Tack gud för det.
Och JAG kände:
ALDRIG, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig lägenhet på det sättet.
Aldrig.
Jag vet att detta är på mitt jobb, men jag hade mandatet från Chifen att få säga till så...
Då gjorde jag det.
Och visst måste folk få LEVA i sina hem, men...

Jag blev klar med den lindblomsgröna/äppelgröna mohairsjalen igår.
Bild kommer senare idag.
Jag ska duscha nu, ta ut kaninen i uteburen, ha sjalboden öppen och ska SY lite idag.
Det brinnade hålet i magen har blivit till en mindre, men jag mår ändå skit bara av att komma hem igen.
Tänker på...
Ja, ni vet vad.
Återkommer.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0