Det har man ju svårt att tro...
Så var man uppe, snart dags för jobb igen.
Var ute med hunden förut, tyckte inte det var så stormigt ute...?
Vind ja, men inte stormvindar.
Jag har iallafall medvind när jag ska till jobbet, såg jag på flaggorna.
Jag har börjat på Keith Richards bok "Livet".
Den är ju BRA och ganska kul, jag är förvånad.
Visserligen har jag inte kommit jättelångt, men en bit in i boken iallafall och jag småfnissar faktiskt och känner mig road av hans berättelser.
Älskar citatet i början av boken:
"This is the Life.
Belive it or not, I haven´t forgotten any of it..."
Nä, och det har man ju svårt att tro, med tanke på hur mycket kemiska substanaser den där snubben har satt i sig.
Ja, mycket knark och rockn´roll liv blev det.
Jag finner iallafall hans hans och bandets historia väldigt underhållande, och undrar om HAN verkligen har skrivit boken själv...?
För mig är detta en slukläsarbok, jag har svårt att lägga ifrån mig boken och sluta läsa när jag väl börjat.
Historierna fängslar och man vill bara fortsätta och fortsätta.
Och det är så detaljerat.
Jag fattar inte det....?
Jag är 40 och går inte på några "substanser" what so ever, och måste i princip skriva ner allt DIREKT för att komma ihåg vad som hänt.
(eller iallafall inom dom närmaste dagarna... fniss... tidig demens...? ;)
Men Keith...
Sida upp och sida ner av samtal och händelser ihågkommet.
Han måste ha skrivit dagbok.
För i den hjärnan kan jag inte tänka mig att han "sparat" allt detta.
Boken är ju tjock (512 sidor) också, med liten text, så det är MYCKET.
Men som sagt, underhållande och bra skriven bok ÄN SÅLÄNGE.
Nu måste jag i duschen.
Vi ses imorgon.
Var ute med hunden förut, tyckte inte det var så stormigt ute...?
Vind ja, men inte stormvindar.
Jag har iallafall medvind när jag ska till jobbet, såg jag på flaggorna.
Jag har börjat på Keith Richards bok "Livet".
Den är ju BRA och ganska kul, jag är förvånad.
Visserligen har jag inte kommit jättelångt, men en bit in i boken iallafall och jag småfnissar faktiskt och känner mig road av hans berättelser.
Älskar citatet i början av boken:
"This is the Life.
Belive it or not, I haven´t forgotten any of it..."
Nä, och det har man ju svårt att tro, med tanke på hur mycket kemiska substanaser den där snubben har satt i sig.
Ja, mycket knark och rockn´roll liv blev det.
Jag finner iallafall hans hans och bandets historia väldigt underhållande, och undrar om HAN verkligen har skrivit boken själv...?
För mig är detta en slukläsarbok, jag har svårt att lägga ifrån mig boken och sluta läsa när jag väl börjat.
Historierna fängslar och man vill bara fortsätta och fortsätta.
Och det är så detaljerat.
Jag fattar inte det....?
Jag är 40 och går inte på några "substanser" what so ever, och måste i princip skriva ner allt DIREKT för att komma ihåg vad som hänt.
(eller iallafall inom dom närmaste dagarna... fniss... tidig demens...? ;)
Men Keith...
Sida upp och sida ner av samtal och händelser ihågkommet.
Han måste ha skrivit dagbok.
För i den hjärnan kan jag inte tänka mig att han "sparat" allt detta.
Boken är ju tjock (512 sidor) också, med liten text, så det är MYCKET.
Men som sagt, underhållande och bra skriven bok ÄN SÅLÄNGE.
Nu måste jag i duschen.
Vi ses imorgon.
Kommentarer
Trackback
