Milou, med rätt att döda en pensionär...

Promenaden idag, var väldigt rolig.
Inte för att Milou skötte sig så himla jättebra...
För det gjorde hon inte!
Det var lite 50 -50 skulle man kunna säga, lydde hälften av gångerna, och drack vatten ur vattenpölarna.
Men...
Det hade sin förklaring.
Dels så hade vi Lilla Sunshine med mor med oss, och dels var det någon ORIENTERINGSKLUBB med 70+++:are som var ute och "orienterade" på Hällarna.
Det blev rätt mycket för Milou att "försöka låta bli" med andra ord.

Vissa av gubbarna och tanterna fick hon för sig att "jaga" och vissa lät hon bli när jag sa till henne.
Men det var rätt dråpligt (eller kanske inte), för vissa var hon ju nästan att DÖDA i ren kärleksförklaring.
Milou, med rätt att döda...
Utan att mena det!
Och i vanliga fall om jag ryter "Milou kom hit", då brukar ju "folk" upptäcka att det är en "valp på gång" och vara beredda när dom hör att man skriker på sin hund.
Idag, tja, vinden är ju fortfarande stark men framförallt:
GAMLINGARNA verkade inte HÖRA så djävla bra!
(Hade dom glömt sina hörapparater hemma?)
Så när jag RÖT:
Milou, kom hit!
Då hörde Milou det ibland och vände om...
Och ibland ignorerade hon då såklart mig!
Men Orienterings-gamlingarna hörde INTE ett djävla skit!
Vilket nästan FÄLLDE dom till marken när Milou helt plötsligt svepte fram som ett valp-lokomotiv.
Och dom kunde ju knappt gå, eller gå-springa överhuvudtaget ändå, shit, dom var så...
Gamla.

TJOLAHOPP, tjolahej, här kommer en sprallig valptjej!
Som bara vill hälsa.
Oj, snubblade du nästan på mig, sorry, inte min mening, I love U.

Ja, här har ni den oansvariga matten som skulle ha kunnat bli den mest ofrivilliga massmördaren i hela gotlands historia idag.
Men hon var så sprallig att jag bara inte kunde ha henne i koppel idag.
Troligtvis för att det inte blev någon långpromenad igår, det blev BAKLSLAG på det idag alltså.
Men jag lät henne härja, med försök till VISS koll.
Vid ett tillfälle så höll jag och bästisen på att skratta på oss...
Vi passerade en gubbe som KNAPPT höll sig upprätt och knappt hade styrfart framåt.
Vi saktade in och stannande så han skulle kunna passera oss igen och så att jag skulle kunna släppa Milou igen.
Han passerade, SLOWLY, slowly, och tillsist hade han passerat och kommit en bit, vi vek dessutom upp på en annan väg.
Jag släppte Milou, sa FRAMÅT, och hon sprang BAKÅT och efter den fallfärdiga farbrorn!
Jag röt, hon vände INTE, jag bad HÖGT, herregud ta det lugnt nu hunddjäkel, vi hör:

"Va, vem är du?
GÅ HEM MED DIG, schas!"

Vi började fnissa för att sen stegras till asgarv, ja förlåt lilla farbror, men det lät så kul.
Ja, det var mycket läskigt för nån tant och farbror att Milousan skuttade fram, men dom allra flesta...
Dom tyckte bara det var kul.
Och jag...
Kände mig som den värsta hundägaren EVER med noll uppfostran och noll koll.
Men hon behövde verkligen springa idag.
Håll 70+++ orienterarna borta från Hällarna i fortsättningen PLEASE

Nu ska jag inte sy, nej jag ska virka.
Återkommer med ett litet resultat senare KANSKE om jag får till det.
Och en liten story om det KANSKE färdiga resultatet också.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0