Norpat åt mig...

Jag släpade mig isäng INNAN Idol var slut igår.
Jag var så trött så jag somnade så fort jag la huvudet på kudden!
Vaknade 05.30 av mig själv.
Pigg och utvilad.
Då kunde jag ju ligga och dra mig väldigt länge innan mobilen ringde.
Jag tror det var lite såhär igår...
Att eftersom jag hade så himla, himla, himla ont i nacken och värk i kroppen, sovit dåligt pga av värken, och ändå gjorde en massa saker, då bränner man mer energi.
Brände ljuset i båda ändar liksom.
Jag borde stannat hemma och inte gjort ett smack, inget möte, inga ärenden, ingen hundpromenad, kanske bara träffat "ponchobeställaren" och inget mer.
Men...
Nu gjorde jag inte det.
Och idag ska jag jobba och är TACK & LOV helt som vanligt igen!
Sömn = Bästa medicinen!

När jag vaknade var det för övrigt becksvart, jag trodde det var mitt i natten.
Den ytterst svaga soluppgången kommer nu, klockan 06.59.

Läste nyss Mats Perssons krönika i GT, han var ungefär lika förbannad på Säves F-hus/Säveskolan som jag.
På kommungubbar (och kommungummor) som slår näven i bordet och "Nu djäklar måste vi göra något, så här kan inte eleverna och lärarna ha det" varje gång det blåser upp till storm om det där skithuset.
Sen gör någon skitåtgärd som ändå inte hjälper, och vidare håller varandra bakom ryggen.
BRA KRÖNIKA, träffande, läs.
(finns säkert på HELA GOTLAND.se eller köp tidningen ;)

Tänkte när jag såg min nya jacka imorse att:
Det är tur att inte jag jobbar i klädaffär!
Jag hade förmodligen köpt ihjäl mig.
Nästa tanke var:
Undrar hur mycket RABATT har man när man jobbar i klädaffär?
Jag hade förmodligen varje gång jag skulle packa upp alla nya kläder, som skall ut i butik...
Velat ha merparten av kläderna.
Och norpat åt mig/köpt innan det ens hamnat på galgen.
Det hade typ aldrig kommit ut några kläder i affären, iallafall inte i storlek S.
För om jag har ett "missbruk" som jag VERKLIGEN numera håller i schack, och som jag ändå lyckas BÄTTRE med nu...
Än förr.
Så är det kläder.
Jag köper nåt hit och dit, inte en HELT NY GARDEROB varje månad.
Men...
Det är tur att jag har köpt mig en symaskin, nu kan jag sy själv.
Inte allt, men det ska bli mycket!
Nu måste jag till jobbet, vi ses imorgon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0