Restaurang Himmelriket...

Underbar promenad på Hällarna i eftermiddag, varmt, sensommar och jag gick myrsteg för att få njuta extra mycket.
Och imorgon blir det samma sommarväder.
Vi kanske åker på marknad, kanske åker på utflykt, kanske testar och bada.
Just nu är jag megatrött, trots kaffe och egengjord fisksoppa med bröd, blev jag inte piggare.
Det blir en kvällsdusch, ren pyjamas och tv.

Jag har fått en AFFÄRSIDÉ.
Den är så DJÄVLA BRA så jag kan knappt vänta med att sätta den i verket.
Men...
Det är något som får vänta några år, kanske nå´t år.
Ja, jag har lite att förhandla om, lite att övertala, lite att försöka hitta.
Jag tänker:
Mitt vanliga jobb har jag naturligtvis som vanligt, för det älskar jag.
Sen tänker jag att det finns en framtid i MER än det jag gör nu, när jag är ledig.
Jag känner mig som en idéspruta.
Jag känner att det finns en framtid för utveckling.
Oj, den framtiden är SÅ spännande.
Jag skulle så gärna vilja skriva VAD...
Men det gör jag inte.
Jag har haft idéen ett tag, men inte kunnat strukturera den i skallen förrens nu.
Och när jag väl kör igång, då får sambon vara ekonom och hjälpa till med siffrorna
Jag ska sätta mig och skriva ner allting jag har tänkt, och kommit fram till nu...
Sen ska jag gå vidare med det vid olika instanser och kolla upp vad som gäller och vad man kan få hjälp med.
Och som sagt:
Övertala!

Idag mötte jag och Milousan Tobbe med matte igen.
Vi möttes, pratade en stund och Milousan pestade livet ur stackars Tobbe, sen sa jag "att nu testar jag att gå vidare och så tränar vi på att avbryta och komma vid inkallning".
Det gick TOPPEN idag (jämfört med sist), hon kom , lämnade Tobbe och jag kopplade.
Då ser jag och hans matte att Tobbe helt plötsligt ligger och rullar sig i "något spännande" på marken.
Åh nej...
Då var det Tobbes matte som fick duscha hund idag!
Sist var det ju jag, när Milou sprang rätt igenom Tobbes kisstråle.
Ja, det är kul NÄSTAN jämt att vara hundägare, sa jag till Tobbes matte.
"Jag blir tokig...", sa hon.
Mhm, jag vet PRECIS hur det känns!!!

Så fick jag alldeles nyss av beskedet att en, ja den sista av mammas och pappas närmaste vänner har gått bort.
Det känns väldigt, väldigt sorgligt.
Jag kan inte fatta att han är borta, jag kan inte fatta att tiden och livet gått så fort.
Jag kan inte fatta att en av min barndoms starkaste profiler inte finns längre.
Jag tycker synd om min mamma som faktiskt har mist så många vänner, tidigt i livet.
40-talisterna har levt HÅRT.
Men...
Jag ser det som att nu möter han sin fru i himmelen, kanske han och pappa sitter på "Restaurang Himmelriket" och tar sig varsinn stadig grogg!
Kanske firar sin återförening och äter en god middag ihop.
Kanske ALLA i svänggänget från förr sitter där, och har en djävla fest.
Sorgligt för dom som blir lämnade bara, familjen...
Han var älskad.
Ja, mamma är jätteledsen, jag med, och som sagt, att livet har gått alldeles för fort.
Jag önskar jag var fem igen och satt under kafébordet och lyssnade på affärshemligheter, och skitsnack.
Åt min kanelbulle och drack festis.
Bli cigarettmarinerad i cigarettrök och skitig på strumpbyxorna...
Vila i frid.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0