Klar tillslut...
Så blev den klar tillslut, klänningen till "Lilla B"...
Eller "tillslut", det gick ju fort ändå.
Dessutom blev den MER välsydd än den till Lilla Sunshine, jag börjar få mer rutin på att symaskinen och dess funktioner och "fötter" nu.
Ja, så jag är nöjd, och kan eller vill hon inte ha den...
Då säljer jag den.
Men så skönt att lyckas när man ny floppade igår, fast å andra sidan floppar jag inte så ofta...
Men kan inte låta bli att gräma mig i evigheter OM jag gör det.
Det är väl den obotliga perfektionisten i mig som inte klarar av ett nederlag.
Så har jag alltid varit, och det är skitjobbigt.
Det har även kommit post...
Jisses...
Det kändes mer på riktigt nu.
Och så tänkte jag:
Kommer jag verkligen VÅGA sätta dit dom där namnlapparna på kläder och allat annat jag gör...?
Ja, inte vet jag.
När jag beställde dom var jag ju så glad och förväntansfull, ÄNTLIGEN snygga namnlappar liksom.
Nu...
Känner jag mig skräckslagen.
Va, vadå, ska jag sälja med mitt riktiga namn nu...?
Nä, det går väl inte.
Ångrar nästan lite att jag inte tog "Stickqvick" istället, då är man lite mer hemlig liksom.
Varför jag nu egentligen skulle vara det?
Förstår mig verkligen inte på mig själv ibland, ja, det måste då vara pessimissten som dyker upp i min skalle:
"Nej men inte kan du... inte ska du... bla, bla, bla..."
Gud så trött jag blir på mig själv.
Klart jag måste våga stå för det jag gör.
Suck, pust och stön!
Så där på ett ungefär kanske...?
Huvva, vad snyggt och läskigt.
Får väl se när jag vågar sy på något.
Halsen har blivit värre.
Detta bådar inte gott.
Jag måste genast kurera mig med något bra, jag ska snart resa bort.
Detta är inte bra alls.
Dessutom blev den MER välsydd än den till Lilla Sunshine, jag börjar få mer rutin på att symaskinen och dess funktioner och "fötter" nu.
Ja, så jag är nöjd, och kan eller vill hon inte ha den...
Då säljer jag den.
Men så skönt att lyckas när man ny floppade igår, fast å andra sidan floppar jag inte så ofta...
Men kan inte låta bli att gräma mig i evigheter OM jag gör det.
Det är väl den obotliga perfektionisten i mig som inte klarar av ett nederlag.
Så har jag alltid varit, och det är skitjobbigt.
Det har även kommit post...
Jisses...
Det kändes mer på riktigt nu.
Och så tänkte jag:
Kommer jag verkligen VÅGA sätta dit dom där namnlapparna på kläder och allat annat jag gör...?
Ja, inte vet jag.
När jag beställde dom var jag ju så glad och förväntansfull, ÄNTLIGEN snygga namnlappar liksom.
Nu...
Känner jag mig skräckslagen.
Va, vadå, ska jag sälja med mitt riktiga namn nu...?
Nä, det går väl inte.
Ångrar nästan lite att jag inte tog "Stickqvick" istället, då är man lite mer hemlig liksom.
Varför jag nu egentligen skulle vara det?
Förstår mig verkligen inte på mig själv ibland, ja, det måste då vara pessimissten som dyker upp i min skalle:
"Nej men inte kan du... inte ska du... bla, bla, bla..."
Gud så trött jag blir på mig själv.
Klart jag måste våga stå för det jag gör.
Suck, pust och stön!
Så där på ett ungefär kanske...?
Huvva, vad snyggt och läskigt.
Får väl se när jag vågar sy på något.
Halsen har blivit värre.
Detta bådar inte gott.
Jag måste genast kurera mig med något bra, jag ska snart resa bort.
Detta är inte bra alls.
Kommentarer
Postat av: Ingrid Levander
Klänningen blev ju jättefin!
Krya på dig!
Postat av: Bloggaren Herself
Ja, jag blev nöjd och hon som ska få den blev nöjd också =D
Tack, jag hoppas också att detta inte blir värre än så här, jag orkar inte med en ny förkylning nu så tätt inpå =( Kram
Postat av: veronica
Självklart kan du sätta dit namntaggen med gott självförtroende :) Du är superduktig på det du gör. Kramar
Postat av: Bloggaren Herself
Tack för peppen Veronica, JA, självklart ska jag det.
Jag ska våga =D
Trackback
