Stora, stora tefatsögon och en fjäril i garaget...
Milou imorse...
"Eh, ska du öppna den där gotteburken eller...?"
(Vad göra, tänker Milou och testar sen "The puppy-look" med STORA, stora, tefatsögon)
"Snälla, snälla, snälla..."
"Gud så sugen jag är, om jag bara kunde komma in i den där glasburken..."
"Eh, ska du öppna den där gotteburken eller...?"
(Vad göra, tänker Milou och testar sen "The puppy-look" med STORA, stora, tefatsögon)
"Snälla, snälla, snälla..."
"Gud så sugen jag är, om jag bara kunde komma in i den där glasburken..."
"Det kanske har ramlat ner nån godis...?"
"Kom igen, nu gör jag ju TASS här också!!!"
Självklart fick min lilla sötnos en godis tillslut
Det går ju liksom inte att motstå dom där bedjande ögonen.
Igår mötte vi för övrigt en kvinna med en... annan hundras, vet ej vad det var för hund.
Hon tyckte Milou var SÅ söt, men tillade:
"Men dom är ju så svåra att fostra!"
???
Va, sa jag, svåra att fostra, nej det tycker jag inte.
Jag tycker dom är väldigt lättlärda, och så är dom ju väldigt snälla dessutom.
Visserligen är Milou min första hund i just den här rasen, men jag tycker hon är väldigt klok och lättlärd.
Jag har hittat "min favoritras", fortsatte jag.
"Jaha, ja det kanske, sa hon, när vi skaffade en sådan där hund var det vår första hund, dessutom var vi småbarnsföräldrar.
Vi hade nog för lite tid för att fostra en hund förmodligen"
Mmmm, sa jag, kanske det ja.
Och så tänkte jag att hon hade nog VÄLDIGT lite tid att fostra sin cavalier, för jag har inte stött på några som helst sammarbetssvårigheter med min vovve, förutom att hon är väldigt kärvänlig med ALLA människor, kända som okända och lite het på gröten i kopplet i början på en promenad.
Men det är väl också det enda jag kan "klaga" på.
Fast tränar vi något, så är hon so far den snabbaste hund jag träffat på att "fatta".
"Kom igen, nu gör jag ju TASS här också!!!"
Självklart fick min lilla sötnos en godis tillslut
Det går ju liksom inte att motstå dom där bedjande ögonen.
Igår mötte vi för övrigt en kvinna med en... annan hundras, vet ej vad det var för hund.
Hon tyckte Milou var SÅ söt, men tillade:
"Men dom är ju så svåra att fostra!"
???
Va, sa jag, svåra att fostra, nej det tycker jag inte.
Jag tycker dom är väldigt lättlärda, och så är dom ju väldigt snälla dessutom.
Visserligen är Milou min första hund i just den här rasen, men jag tycker hon är väldigt klok och lättlärd.
Jag har hittat "min favoritras", fortsatte jag.
"Jaha, ja det kanske, sa hon, när vi skaffade en sådan där hund var det vår första hund, dessutom var vi småbarnsföräldrar.
Vi hade nog för lite tid för att fostra en hund förmodligen"
Mmmm, sa jag, kanske det ja.
Och så tänkte jag att hon hade nog VÄLDIGT lite tid att fostra sin cavalier, för jag har inte stött på några som helst sammarbetssvårigheter med min vovve, förutom att hon är väldigt kärvänlig med ALLA människor, kända som okända och lite het på gröten i kopplet i början på en promenad.
Men det är väl också det enda jag kan "klaga" på.
Fast tränar vi något, så är hon so far den snabbaste hund jag träffat på att "fatta".
Så...
Jag tror det kommer an på ägaren.
Jag tror det kommer an på ägaren.
Idag har sambon städdag.
Jag ska läsa lite Karl Ove i solen, SY och sen gå hundpromenad i eftermiddag/kväll.
Jag måste nämligen få SY lite idag, annars blir jag knäpp.
Och så till mamma...
Måste berätta en liten historia om en fjäril.
En liten historia vi fick höra på påskafton när vi var och käkade middag på Bageriet.
Min mamma, ja hon kan komma med dom roligaste små anekdoter som är helt...
KNÄPPA.
Som den här historien med den lilla fjärilen.
Jo, mamma har stängt in en fjäril i garaget!
Och tycker det är så... jag vet inte... KUL... att ha en fjäril i garaget.
Att titta på den och se den fladdra omkring mot fönstret!
Jaha...?
Okej...
En instängd fjäril i garaget säger du, hm, så orginellt...
Eller...?
Detta utlöste ett väldigt stort gapskratt och en massa roliga (elaka) kommentarer.
Plus en stor undran (förmodligen) runt bordet vad fan hon har stängt in en fjäril i garaget för!?
Jag sa direkt:
"Men är du inte klok, stackars lilla fjäril, hur ska han kunna äta där inne?
Eller går du in och matar fjärilen varje dag???"
Någon annan sa:
"Silence of the lambs".
Gapskratt på det, och så såg man mamma som Hannibal Lecter framför sig med mask och allt.
I garaget.
Och jag spann naturligtvis vidare på det och såg min mamma framför mig samlandes in en massa små fjärliar och sedan sy en FJÄRILS-KLÄNNING.
Det var någon som nämnde att sudrets sista ÖRN tydligen hade skymtas i garaget också.
Och då såg jag framför mig mamma iklädd en fjärils-och örnklänning.
Sen tyckte någon att om hon samlade på sig lite djur där inne kunde hon ju börja ta betalt och ha visningar i garaget!
Ett litet mini-skansen.
Ja, det fanns nog en och annan mus man kunde stänga in också.
Jisses, ja, vi hade riktigt KUL åt den där lustiga kommentaren om fjärlien.
Fick ett sms från en "anonym" kusin som skrev igår:
"Hoppas att allt är bra med fjärilen?"
Ja, jag får väl gå ut i garaget idag och se att han inte svultit ihjäl.
Hoppas att inte Mamma Lecter står i ett hörn och låser in mig också i garaget
Fast nu sitter sambon och påpekar att det INTE var Hannibal Lecter som stängde in människor i en grop och sydde en hudkostym av dom.
Nej, jag vet, men han som gjorde det kommer man ju inte ihåg vad han hette, så...
Mamma får förknippas med Hannibal Lecter i detta stycke ändå.
Gud, så petig man måste vara då.
Hela mitt upplägg dog med den här kommentaren.
Okej, vi har en fjäril i garaget, punkt.
Nu ska jag nog sy.
Dock ingen fjärils-klänning, utan en i vanligt tyg.
Vi ses senare.
Jag ska läsa lite Karl Ove i solen, SY och sen gå hundpromenad i eftermiddag/kväll.
Jag måste nämligen få SY lite idag, annars blir jag knäpp.
Och så till mamma...
Måste berätta en liten historia om en fjäril.
En liten historia vi fick höra på påskafton när vi var och käkade middag på Bageriet.
Min mamma, ja hon kan komma med dom roligaste små anekdoter som är helt...
KNÄPPA.
Som den här historien med den lilla fjärilen.
Jo, mamma har stängt in en fjäril i garaget!
Och tycker det är så... jag vet inte... KUL... att ha en fjäril i garaget.
Att titta på den och se den fladdra omkring mot fönstret!
Jaha...?
Okej...
En instängd fjäril i garaget säger du, hm, så orginellt...
Eller...?
Detta utlöste ett väldigt stort gapskratt och en massa roliga (elaka) kommentarer.
Plus en stor undran (förmodligen) runt bordet vad fan hon har stängt in en fjäril i garaget för!?
Jag sa direkt:
"Men är du inte klok, stackars lilla fjäril, hur ska han kunna äta där inne?
Eller går du in och matar fjärilen varje dag???"
Någon annan sa:
"Silence of the lambs".
Gapskratt på det, och så såg man mamma som Hannibal Lecter framför sig med mask och allt.
I garaget.
Och jag spann naturligtvis vidare på det och såg min mamma framför mig samlandes in en massa små fjärliar och sedan sy en FJÄRILS-KLÄNNING.
Det var någon som nämnde att sudrets sista ÖRN tydligen hade skymtas i garaget också.
Och då såg jag framför mig mamma iklädd en fjärils-och örnklänning.
Sen tyckte någon att om hon samlade på sig lite djur där inne kunde hon ju börja ta betalt och ha visningar i garaget!
Ett litet mini-skansen.
Ja, det fanns nog en och annan mus man kunde stänga in också.
Jisses, ja, vi hade riktigt KUL åt den där lustiga kommentaren om fjärlien.
Fick ett sms från en "anonym" kusin som skrev igår:
"Hoppas att allt är bra med fjärilen?"
Ja, jag får väl gå ut i garaget idag och se att han inte svultit ihjäl.
Hoppas att inte Mamma Lecter står i ett hörn och låser in mig också i garaget
Fast nu sitter sambon och påpekar att det INTE var Hannibal Lecter som stängde in människor i en grop och sydde en hudkostym av dom.
Nej, jag vet, men han som gjorde det kommer man ju inte ihåg vad han hette, så...
Mamma får förknippas med Hannibal Lecter i detta stycke ändå.
Gud, så petig man måste vara då.
Hela mitt upplägg dog med den här kommentaren.
Okej, vi har en fjäril i garaget, punkt.
Nu ska jag nog sy.
Dock ingen fjärils-klänning, utan en i vanligt tyg.
Vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
