Man blir så mycket mer skruttig...
Vad har hänt sen sist här...?
Jo, jag ringde min vän och avbokade fikadejten, det förstod han verkligen, och vi bestämde att vi skulle ses i slutet av månaden istället.
Men han började med att säga:
"Va, men jag som sitter här uppklädd och allt, sitter framför ytterdörren och bara VÄNTAR på att du skulle komma!"
Men eller hur, tänkte jag, för det är ju precis hans stil.
Not.
Nä, det visade sig att han fortfarande låg i sängen!
Visste jag väääääl, det ÄR lite mer hans stil.
Skönt för dig, sa jag, då kan du ligga kvar och bara ta det lugnt idag då.
Ja, och DU med, sa han.
Håll nu inte på som du brukar, för då blir du aldrig frisk.
Han känner mig.
CHECK, sa jag, denna gången SKA jag ta det lugnt, men jag orkar inte ens röra mig.
Så funderade jag, hur ska jag göra med jobbet?
Ja, bara tanken på att gå/cykla iväg till jobbet imorgon, hålla igång hela dagen, nä...
Inte den här gången.
Kroppen känns helt kaputt, och jag orkar rent fysiskt inte göra det igen efter så kort tid som "pigg & frisk".
Och som min arbetskompis sa:
"Vem FAN tackar oss för det när vi går till jobbet och är dåliga...?"
Ja, vem gör det?
Inte en endaste själ.
Jag ringde följdaktligen till jobbet och pratade med min arbetskompis, lika bra att göra det så tidigt som möjligt, så hon har tid att hitta vikarie eller stuva om i schemat.
Tur i oturen är väl att vi haft en lång tid med ledigt allihopen nu, och vissa har fått ta ofrivilligt ledigt efter påsken...
Så det är nog helt okej att jobba igen lite verkar det som.
Skönt.
Jag känner mig mindre stressad över att vara sjuk då, iallafall vad det gäller jobbet.
Fast ärligt talat skiter jag i det som jag mår idag, jag ORKAR helt enkelt inte.
Dom andra gångerna nu efter jul, har jag känt mig mer stressad och gått ändå, men som sagt...
Jag orkar inte.
Det finns väl en gräns för hur mycket en kropp orkar när den blir "äldre" också, verkar det som.
Man blir så mycket mer SKRUTTIG liksom.
Tappat ork och tappad sug.
Jag måste vända detta tills på måndag, DET stressar mig dock.
Och för att vända eländet har jag till lunch ätit dubbelmacka med rostbröd, med vitlökssmör, med en hel krossad vitlöksklyfta i.
En stor vitlöksklyfta.
Ja, det var dagen so far, jag sitter i soffan bara...
Rapar.
Kul.
Jo, jag ringde min vän och avbokade fikadejten, det förstod han verkligen, och vi bestämde att vi skulle ses i slutet av månaden istället.
Men han började med att säga:
"Va, men jag som sitter här uppklädd och allt, sitter framför ytterdörren och bara VÄNTAR på att du skulle komma!"
Men eller hur, tänkte jag, för det är ju precis hans stil.
Not.
Nä, det visade sig att han fortfarande låg i sängen!
Visste jag väääääl, det ÄR lite mer hans stil.
Skönt för dig, sa jag, då kan du ligga kvar och bara ta det lugnt idag då.
Ja, och DU med, sa han.
Håll nu inte på som du brukar, för då blir du aldrig frisk.
Han känner mig.
CHECK, sa jag, denna gången SKA jag ta det lugnt, men jag orkar inte ens röra mig.
Så funderade jag, hur ska jag göra med jobbet?
Ja, bara tanken på att gå/cykla iväg till jobbet imorgon, hålla igång hela dagen, nä...
Inte den här gången.
Kroppen känns helt kaputt, och jag orkar rent fysiskt inte göra det igen efter så kort tid som "pigg & frisk".
Och som min arbetskompis sa:
"Vem FAN tackar oss för det när vi går till jobbet och är dåliga...?"
Ja, vem gör det?
Inte en endaste själ.
Jag ringde följdaktligen till jobbet och pratade med min arbetskompis, lika bra att göra det så tidigt som möjligt, så hon har tid att hitta vikarie eller stuva om i schemat.
Tur i oturen är väl att vi haft en lång tid med ledigt allihopen nu, och vissa har fått ta ofrivilligt ledigt efter påsken...
Så det är nog helt okej att jobba igen lite verkar det som.
Skönt.
Jag känner mig mindre stressad över att vara sjuk då, iallafall vad det gäller jobbet.
Fast ärligt talat skiter jag i det som jag mår idag, jag ORKAR helt enkelt inte.
Dom andra gångerna nu efter jul, har jag känt mig mer stressad och gått ändå, men som sagt...
Jag orkar inte.
Det finns väl en gräns för hur mycket en kropp orkar när den blir "äldre" också, verkar det som.
Man blir så mycket mer SKRUTTIG liksom.
Tappat ork och tappad sug.
Jag måste vända detta tills på måndag, DET stressar mig dock.
Och för att vända eländet har jag till lunch ätit dubbelmacka med rostbröd, med vitlökssmör, med en hel krossad vitlöksklyfta i.
En stor vitlöksklyfta.
Ja, det var dagen so far, jag sitter i soffan bara...
Rapar.
Kul.
Kommentarer
Trackback
