Den inte så dumma kocken...
När vi satt oss vid middagsbordet knorrade sonen DIREKT om valet av middagsmat:
"Kalopps, fy, det brukar vara så segt och fullt med senor..."
"Kalopps, fy, det brukar vara så segt och fullt med senor..."
Gode gud, giv mig matstyrka...
Så satte vi oss och började äta.
Sambon, han som enligt egen utsago "inte var så glad för kalopps"...
Åt två rejäla portioner.
Sambon, han som enligt egen utsago "inte var så glad för kalopps"...
Åt två rejäla portioner.
Sonen, han som då enligt egen utsago alltid fick kalopps full med "segt kött fullt med senor"...
Åt TRE portioner med kalopps!
Åt TRE portioner med kalopps!
Tre portioner, kors i taket, och inte en sena i sikte.
Eller i munnen menar jag.
Eller i munnen menar jag.
Köttet var välkokt och fint, prima nötkött minsann.
Jag trodde knappt mina ögon, gnällspikarna var ännu en gång överbevisade av den "kanske inte så dumma kocken ändå..."
Och om kocken får säga det själv:
Fy för i helskotta vad gott det var!
Nu ska jag och sonen se "Så mycket bättre, återträffen".
Fy för i helskotta vad gott det var!
Nu ska jag och sonen se "Så mycket bättre, återträffen".
Kommentarer
Trackback
