Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Så kom hon hem...

Så kom min "väna" moder hem, jag sprang ner som ett jehu och gömde mig i hallen, redo för det skojsiga!
Mamma kommer in, ser naturligtvis INTE planschen, utan kommer rätt ut i hallen där jag gömmer mig.
Jag hann INTE fly!

"Hej, va, vad gör DU här, varför står du och trycker vid badrumsdörren?"
Jag börjar råfnissa.
-Inget, vadå, får man inte besöka sitt barndomshem eller?
Och börjar sen skratta.
"Barndomshem, va då barndomshem, va snack´ru om?
Du bor ju i samma hus, VAD håller du på med, vad har du i handen?"
-Inget, min mobil bara.
Jag frustskrattar som tusan.
"Vad skrattar du åt, vad har du hittat på nu då, det är ju något, tro´ru jag är dum eller?"
Näääe, det är ingenting, frustar jag.

Mamma fnyser och går ut mot köket igen, jag travar efter, skrattar och DÅ...
Ser hon planschen!
"Men va faaaan, har du smällt upp honom där, nämen, M-a-d-e-l-e-i-n-e...", bokstaverar hon.
Jag viker mig dubbel av skratt och tror hon ska riva ner den omedelbart.
Men mamma hon bara tittar en lång stund på Micke och så säger hon:
"Ja, men han är för djäkla snygg på den där bilden alltså!"
... och går ut i köket!
Planschen med stort P sitter kvar.
Jag tror jag dööööör.