Trevlig överraskning...
God morgon!
Ja, hur ska jag börja det här trista inlägget då...?
Jo, jag började med att cykla hem från jobbet i full vintermundering, jeans, skidbyxor, tre tröjor varav en var en sticketröja, täckjacka, vinterboots och broddar.
PLUS...
Stor packning på pakethållaren!
Att cykla hem på snöiga vägar, var trögare än ett spinningpass kan jag meddela.
Jag var helt slut i benen och kunde knappt trampa sista biten, musklerna dog nästan.
Och trots dubbla vantar, kände jag knappt fingrarna.
VEM behöver betala dyra pengar på ett gym, när man kan träna gratis i detta vädret.
Jag kände mig som en IRONMAN (Ironwomen) när jag kom hem.
YES, jag klarade det, liksom.
Det är jag och Ola Skinnarmo, typ...
Så kom jag hem, glad i hågen, VISSTE att sambon städat igår, när jag var på jobbet.
För det hade han sagt.
2 ggr under dagen till och med.
Så idag kunde vi ju hitta på något ihop, för en gångsskull.
Jotjenahoppla.
Han ljög.
Igen.
Öppnar ytterdörren och ser redan direkt att det är damm och hundhår i trappen upp.
???
Sambon möter mig direkt, nä, han hade inte städat.
Men då tog det hus i helvete här...
Det kan tyckas att jag är helt fixerad vid städning här på bloggen.
Men så är det faktiskt INTE!
Jag gillar ordning och reda, jag har skött det här hemmet prickfritt SJÄLV alla år innan jag fick en whiplash.
Jag har fått göra eftergifter på min standard förr, för att jag inte kan städa på samma sätt.
Men JAG...
Gör min del som jag fixar utan att knota, VARJE VECKA, det ingår ju i att bo ihop liksom och vara många människor, två vuxna, ett barn och nu även en hund, i ett hem.
Men sambon...
Ja, där grälar vi varje helg, för att han gör inte gör sin del av "avtalet".
Och jag blir besviken så in i helvete, det innebär att jag får ÄNNU mer hemjobb att göra.
Håll i minnet att jag städade av i torsdags också.
Kommer hem idag, och det visar sig att han "han blivvit dålli" igen, för vilken gång i ordningen VET jag faktiskt inte.
Han TRODDE att han hade fått feber, och magen.
Jaha, IGEN?
Oj, ja, alltid på en städlördag, lustigt.
(I onsdags var han dessutom ledig för att få en heldag och natt för sig själv för att "Vila upp sig")
Möjligtvis tycker NI att jag hänger ut honom här i detta nu, men jag pallar faktiskt inte längre.
Jag är färdig med att "uppfostra" en 12-åring och en 40-åring.
Jag är bara mamma till EN, och jag vägrar TJATA på TVÅ från och med nu!
Jag gick av mitt dygnspass klockan 09, nu är klockan 10.30 och JAG måste sätta igång och städa.
Från ett jobb till ett annat, jag skulle annars haft vilodag idag.
Men det kan jag alltså glömma, pajad nacke eller inte.
Imorgon skulle jag hjälpt en vän och vara lite barnvakt, det kan jag då inte.
För jag måste ha vilodag imorgon om jag ska fixa och jobba på tisdag.
Nu...
Ska jag städa, känner att gråten bränner i bröstet och jag vill bara SPY ut så mycket galla så det är inte klokt.
Men det får räcka med detta.
Dags för jobb!
Ja, hur ska jag börja det här trista inlägget då...?
Jo, jag började med att cykla hem från jobbet i full vintermundering, jeans, skidbyxor, tre tröjor varav en var en sticketröja, täckjacka, vinterboots och broddar.
PLUS...
Stor packning på pakethållaren!
Att cykla hem på snöiga vägar, var trögare än ett spinningpass kan jag meddela.
Jag var helt slut i benen och kunde knappt trampa sista biten, musklerna dog nästan.
Och trots dubbla vantar, kände jag knappt fingrarna.
VEM behöver betala dyra pengar på ett gym, när man kan träna gratis i detta vädret.
Jag kände mig som en IRONMAN (Ironwomen) när jag kom hem.
YES, jag klarade det, liksom.
Det är jag och Ola Skinnarmo, typ...
Så kom jag hem, glad i hågen, VISSTE att sambon städat igår, när jag var på jobbet.
För det hade han sagt.
2 ggr under dagen till och med.
Så idag kunde vi ju hitta på något ihop, för en gångsskull.
Jotjenahoppla.
Han ljög.
Igen.
Öppnar ytterdörren och ser redan direkt att det är damm och hundhår i trappen upp.
???
Sambon möter mig direkt, nä, han hade inte städat.
Men då tog det hus i helvete här...
Det kan tyckas att jag är helt fixerad vid städning här på bloggen.
Men så är det faktiskt INTE!
Jag gillar ordning och reda, jag har skött det här hemmet prickfritt SJÄLV alla år innan jag fick en whiplash.
Jag har fått göra eftergifter på min standard förr, för att jag inte kan städa på samma sätt.
Men JAG...
Gör min del som jag fixar utan att knota, VARJE VECKA, det ingår ju i att bo ihop liksom och vara många människor, två vuxna, ett barn och nu även en hund, i ett hem.
Men sambon...
Ja, där grälar vi varje helg, för att han gör inte gör sin del av "avtalet".
Och jag blir besviken så in i helvete, det innebär att jag får ÄNNU mer hemjobb att göra.
Håll i minnet att jag städade av i torsdags också.
Kommer hem idag, och det visar sig att han "han blivvit dålli" igen, för vilken gång i ordningen VET jag faktiskt inte.
Han TRODDE att han hade fått feber, och magen.
Jaha, IGEN?
Oj, ja, alltid på en städlördag, lustigt.
(I onsdags var han dessutom ledig för att få en heldag och natt för sig själv för att "Vila upp sig")
Möjligtvis tycker NI att jag hänger ut honom här i detta nu, men jag pallar faktiskt inte längre.
Jag är färdig med att "uppfostra" en 12-åring och en 40-åring.
Jag är bara mamma till EN, och jag vägrar TJATA på TVÅ från och med nu!
Jag gick av mitt dygnspass klockan 09, nu är klockan 10.30 och JAG måste sätta igång och städa.
Från ett jobb till ett annat, jag skulle annars haft vilodag idag.
Men det kan jag alltså glömma, pajad nacke eller inte.
Imorgon skulle jag hjälpt en vän och vara lite barnvakt, det kan jag då inte.
För jag måste ha vilodag imorgon om jag ska fixa och jobba på tisdag.
Nu...
Ska jag städa, känner att gråten bränner i bröstet och jag vill bara SPY ut så mycket galla så det är inte klokt.
Men det får räcka med detta.
Dags för jobb!
Kommentarer
Trackback
