Reservaggregatet...
Sonen fotade sin skapande morsa igår...
Ja, där sitter jag mitt i remsklippar processen!
När jag "var tvungen" att gå och lägga mig igår vid 22-tiden, var jag rejält uppvarvad.
Jag var pigg.
Jag ville bara fortsätta sy, blodet rusande snabbt i kroppen som om jag sprungit en löprunda.
Det är så himla konstigt med mig, jag blir så besatt när jag gör något som jag älskar.
Så får man panik, herregud varva ner, du ska upp och jobba imorgon, skärpning, tänk på något tråkigt...
Som...?
Jag såg bara jeansklänningen framför mig, ska jag lyckas eller ska jag misslyckas?
Det kommer bli pannkaka, tänkte jag.
Fattar inte varför jag tänkte så, so far so good är det ju.
Allt som oftast blir jag inte klok på mig själv.
Tog upp "Simon och Ekarna" som legat nere ett tag, har "läst" Stoff & Stil-katalogen nästan varje kväll.
Plöjde sida upp och sida ner, tillslut föll ögonen ihop och då var hon närmare 23.30.
Snark... zzz Zzz zZz Zzz...
Så blev jag väckt, var vaken till efter 02, när klockan ringde i vanlig ordning 06.15 så tänkte jag:
SKJUT MIG please!
Ingen har dock skjutit mig tyvärr, och jag är så trött så jag nästan kräks upp både filmjölk, flingor och kaffet.
Men, men, jag har suttit i den här båten förut, och jag vet att när jag väl kommer till jobbet kickar reservaggregatet igång!
Kapten Österholm fixar biffen!
I hope.
Och imorgon kommer jag kunna sy, bara DEN tanken ska hålla mig uppe och vaken idag, imorgon, imorgon, imorgon.
Vi ses då, ha en bra dag idag!
