Min lilla goseplutta...

Inte BARA en mor kan älska den här lilla gosepluttan...


... nej, ack nej, det kan även en dödsförälskad matte också!
Och alla andra som också träffar Milou såklart.
Idag har vi haft rejäl pälsvård, fluffat och kammat pälsen till silke.
Vilket jag iofs har varje dag, men det bildas tovor i den fjuniga lilla underpälsen fortare än man hinner säga "Hej".
Så man måste hålla efter, jämt.
Det är jag inte så van med ska erkännas, Flisan fick väl en tova om året, och den KLIPPTE jag i regel bort.
Dock har man ju ryktat hästar i år och dagar, så...
Detta är väl inte så stor skillnad egentligen.
Lerig häst Vs småtovig vovve, då vinner faktiskt småtovig vovve.
Och jag pysslar jag såååå gärna med mitt lilla gosetroll så det gör inget.

Fast Milou gillar det INTE, oh nej, hon hatar pälsvård fastän jag försöker vara snäll och komma med positiva tillrop under fixandet, och godis när hon är klar.
Dusch, hårvård och hårtork står på listan över "Saker Milou hatar mest i hela världen!!!"
Tur att hon inte blivit utställningshund, hon hade aldrig stått ut.
Här gör Milou sin "Undulatpose"...



Undulatposen är när hon lägger huvudet på sned och lyssnar på olika klokheter jag säger till henne.
Hon är så KLOK, hon förstår allt
Och så vickar hon på skallen fram och tillbaka, vick, vick, höger, vänster, höger, "Jag lyssnar på dig matte."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0