Ville slita ner varenda julgranslampa...
Jag har gjort ALLT jag skulle genomföra idag.
Plus städat bort julgranen, som jag nu inte skulle göra.
Men när jag fått bort adventsstakar, julstjärnor, ljusstakar, tomtar, grisar och julbocken...
Varför vänta med granen och ha det hängade över mig tills fredag?
Nä, jag tog rubb och stubb!
Då har jag bara kloklippning för hund och kanin på fredag + hundpromenad.
Då är jag fri liksom.
Och det är ju så konstigt, man tycker att man inte plockar fram så himla mycket advets-och julpynt, bara för att man tar det i omgångar.
Men sen när man ska plocka bort skiten, då är det ju helt plötsligt JÄTTEMYCKET!
Och julgranen sen, jag vill ju att den ska dinga av kulor, hjärtan, tomtar och glitter, och det är supermysigt när man klär granen.
Men när man sen ska plocka ner allting, då är det alldeles för mycket!
När jag kom till lamporna i granen ville jag helst SLITA ner varenda lampa, men det går ju inte med en plastgran, då blir den förstörd.
Hade det varit en riktig gran hade jag slitit för glatta livet.
Fast nu är allt borta, hemmet ser ut som vanligt och så städade jag på det och putsade speglar.
En sak mer än vad jag skulle göra.
Stereon på högsta volym, inte bra för huvudvärken, men det sket jag i.
Jag behövde motivationsmusik.
Det maler än värre i skallen nu, förmodligen påspätt av musik och dammsugare, men jag vägrar alvedon och härdar ut.
Jag vägrar stoppa i mig mer tabletter sen några dagar, trots att dunderförkylningen inte ger med sig.
Jag vill helst inte äta för mycket sånt, så nu är det uppehåll.
Dunderförkylning eller inte.
Sonen kommer sen hem från skolan, och det första han börjar tugga om när han ser mig är rugbyn, och att han och pappa redan bestämt att han ska börja.
DET ska vi allt bli TVÅ OM, sa jag, minsann ska vi det.
Du kommer inte sätta din fot på någon rugby!
Och inget mer snack om det idag, då exploderar jag, sa jag till sonen.
Jag orkar verkligen inte bråka och jag kommer inte ändra mig.
Han har inte sagt ett pip sedan jag sms:ade hans far.
Tack gode gud för det.
(Pms, pms, pms, pms, pms, pms, pms...)
Nu har jag precis landat i soffan och ser en jättebra fast hemsk fransk film, "I gryningens timmar".
Handlar om Frankrike under andra världskriget, och hur franska regeringen faktiskt kvoterade ut judar till Hitler för att slippa bli invaderade.
Blev dom ju blåsta på sen, kan man ju lugnt säga.
Både sonen och jag ser den, kanske lite lärorikt för honom också.
För övrigt har jag snart läst ut...
Och jag får lov att säga att jag är positivt överraskad, BÄTTRE än jag förväntat mig.
Tycker den är spännande som tusan nu på slutet.
Jag ska läsa ut den och hoppas att den håller måttet ända till sluttampen, återkommer med vad jag tycker då.
Ska nog se filmen också faktiskt.
Nästa bok som ligger och väntar blir...
... boken om Natascha Kampusch åtta år som kidnappad av en galning och hölls inspärrad i ett ljudisolerad rum i 8 år.
Kan bli läbbigt att läsa.
Efter det så hoppas jag att morsan läst ut Leif GW´s bok "Gustavs grabb" som hon fick i julklapp av mig, för den vill jag också läsa.
Nu måste jag se på filmen, återkommer.
Plus städat bort julgranen, som jag nu inte skulle göra.
Men när jag fått bort adventsstakar, julstjärnor, ljusstakar, tomtar, grisar och julbocken...
Varför vänta med granen och ha det hängade över mig tills fredag?
Nä, jag tog rubb och stubb!
Då har jag bara kloklippning för hund och kanin på fredag + hundpromenad.
Då är jag fri liksom.
Och det är ju så konstigt, man tycker att man inte plockar fram så himla mycket advets-och julpynt, bara för att man tar det i omgångar.
Men sen när man ska plocka bort skiten, då är det ju helt plötsligt JÄTTEMYCKET!
Och julgranen sen, jag vill ju att den ska dinga av kulor, hjärtan, tomtar och glitter, och det är supermysigt när man klär granen.
Men när man sen ska plocka ner allting, då är det alldeles för mycket!
När jag kom till lamporna i granen ville jag helst SLITA ner varenda lampa, men det går ju inte med en plastgran, då blir den förstörd.
Hade det varit en riktig gran hade jag slitit för glatta livet.
Fast nu är allt borta, hemmet ser ut som vanligt och så städade jag på det och putsade speglar.
En sak mer än vad jag skulle göra.
Stereon på högsta volym, inte bra för huvudvärken, men det sket jag i.
Jag behövde motivationsmusik.
Det maler än värre i skallen nu, förmodligen påspätt av musik och dammsugare, men jag vägrar alvedon och härdar ut.
Jag vägrar stoppa i mig mer tabletter sen några dagar, trots att dunderförkylningen inte ger med sig.
Jag vill helst inte äta för mycket sånt, så nu är det uppehåll.
Dunderförkylning eller inte.
Sonen kommer sen hem från skolan, och det första han börjar tugga om när han ser mig är rugbyn, och att han och pappa redan bestämt att han ska börja.
DET ska vi allt bli TVÅ OM, sa jag, minsann ska vi det.
Du kommer inte sätta din fot på någon rugby!
Och inget mer snack om det idag, då exploderar jag, sa jag till sonen.
Jag orkar verkligen inte bråka och jag kommer inte ändra mig.
Han har inte sagt ett pip sedan jag sms:ade hans far.
Tack gode gud för det.
(Pms, pms, pms, pms, pms, pms, pms...)
Nu har jag precis landat i soffan och ser en jättebra fast hemsk fransk film, "I gryningens timmar".
Handlar om Frankrike under andra världskriget, och hur franska regeringen faktiskt kvoterade ut judar till Hitler för att slippa bli invaderade.
Blev dom ju blåsta på sen, kan man ju lugnt säga.
Både sonen och jag ser den, kanske lite lärorikt för honom också.
För övrigt har jag snart läst ut...
Och jag får lov att säga att jag är positivt överraskad, BÄTTRE än jag förväntat mig.
Tycker den är spännande som tusan nu på slutet.
Jag ska läsa ut den och hoppas att den håller måttet ända till sluttampen, återkommer med vad jag tycker då.
Ska nog se filmen också faktiskt.
Nästa bok som ligger och väntar blir...
... boken om Natascha Kampusch åtta år som kidnappad av en galning och hölls inspärrad i ett ljudisolerad rum i 8 år.
Kan bli läbbigt att läsa.
Efter det så hoppas jag att morsan läst ut Leif GW´s bok "Gustavs grabb" som hon fick i julklapp av mig, för den vill jag också läsa.
Nu måste jag se på filmen, återkommer.
Kommentarer
Trackback
